Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harpa - Harpagon - Harpagophytum - Harpalos - Harper, James och John - Harper’s ferry - Harpestreng, Henrik - Harplinge - Harpojs - Harpsikord - Harpun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Harpagon—Harpun
570
e. Kr. framträdde h. ånyo som
kulturinstrument och då först på engelsk grund. Jämte
hals och kropp fanns hos den europeiska h.
en pelare (r a m h a r p a),
varigenom h. lättare kunde hålla
stämningen. Med den keltiska
kulturens utbredning i v.
Eu-Ropa blev h. känd på
fastlandet, och särskilt under
trubadurtiden blev den mindre h.
(»minnesångarharpan»)
sångarens främsta
ackompanjemanginstrument. Under 1500-talet
förekom h. rätt ofta i
hovkapellen (bl. a. i Gustav Vasas
kapell). På 1720-talet uppfanns
hakharpan, där strängarna
förkortades genom små
järnhakar upptill. Något senare
uppkom pedalharpan, där
samma förkortning åstadkoms med pedaler.
Omkr. 1810 uppfann slutligen Érard i Paris
dubbelpedalharpan, varigenom
spel-ning i alla tonarter möjliggjordes. En
särskild form av h. är »claviharpe», uppfunnen
av Christian Dietz i Paris 1814. Strängarna
knäpptes med en mekanism, som stod i
förbindelse med ett tangentbord liksom en
upp-rättstående flygel. — Flera harpvirtuoser
framträdde under 1800-talet, däribland i
Paris F. J. Nadermann, i England E.
Parish-Alvars, i Sverige A. E. Pratté och N. A.
Sjödén. T. N.
2. (Grusharpa.) En avlång ram med
ett galler av träribbor eller järnstänger,
avsedd för sållning och sortering av sand, grus,
kol o. dyl. H. ställes på högkant i lutande
ställning, och sorteringsgodset kastas med
handskovel mot gallret, då det finare passerar
stängerna, under det att det grövre faller ned
framför gallret. G. H-r.
3. Dets. som sädesharpa; se
Sädesrens-ningsmaskin.
Harpagon [arpagä’], fr., huvudpersonen i
Molières »L’avare»; girigbuk.
Harpagophytum, bot., se Pedaliaceae
och Spridningsanordning.
Ha’rpalos, en av Alexander den stores
betrodda män, ståthållare i Babylon och
skattmästare. Under Alexanders fälttåg i östern
begick H. underslev, vågade därför ej
invänta Alexanders återkomst utan flydde till
Grekland med stora penningsummor och 6,000
soldater. Han mottogs välvilligt i Aten, och
penningarna deponerades i offentligt förvar.
Se vidare Demosthenes, sp. 722. H.
flydde och mördades på Kreta. A. M. A.*
Harper [hä’pa], James (1795—1869) och
John (1797—1875), nordamerikanska
bokförläggare, bröder, anlade i New York 1817
ett boktryckeri, snart förenat med bokförlag,
som utvecklats till ett av Amerikas största.
Dess tidskrifter, Harper’s New Monthly
Ma-gazine (1850 ff.), Harper’s Weekly (1857—
1916) m. fl., ha stor spridning.
Harper’s ferry [hä’pøz fe’ri], stad i West
Virginia, U. S. A., vid föreningen av floderna
Shenandoah och Potomac; 713 inv. (1920). Jfr
B r o w n, sp. 42.
Harpestreng, Henrik, se Henrik
Har-p e s t r e n g.
Harplinge, socken i Hallands län,
Halmstads härad, vid Kattegatt, n. v. om Halmstad;
61,70 kvkm, 2,939 inv. (1928). Längs kusten
flygsandsfält, därinnanför odlad slätt; på
gränsen i s. ö. Nyårsåsen. 3,992 har åker,
1,410 har skogs- och hagmark. Egendomar:
Margreteberg och Fjälldalen. Ingår i H. och
Steninge pastorat, Göteborgs stift, Halmstads
kontrakt.
Harpo’js, blandning av kokt linolja, talg
och vax. Med h. insmörjas omålade master
och rundhult; även andra blandningar med
liknande uppgifter kallas h.
Harpsikord [-kå’rd], se Klaver.
Bild 1. Valharpun av äldre konstruktion.
Harpün, ett långskaftat spjut, konstruerat
för att fastna i ett träffat djur. Fyra typer
kunna urskiljas. 1. Valrossharpun
med ett »fly» och en hulling. Den drives in
i djuret (brukas ibland även vid säljakt).
Harpunhuvudet sitter löst på den långa
staken, som harpuneraren behåller i handen
efter stöten, då harpunlinan löper ut. Valrossen
skjutes efter harpuneringen. — 2.
Valbar-p u n av äldre konstruktion; kastas. Huvudet
har två skarpslipade flyn med hullingar och
sitter på ett omkr. 1 m långt förstycke av
mjukt järn (bild 1). Den omkr. 2 m långa
staken lossnar ej. Polarfolkens h. är en primitiv
form med löst huvud. — 3. Äldre
skjut-ha r p u n, av typ 2 men utan stake; skjutes
ur en liten kanon i valbåtens för; föga
använd. — 4. Modern granatharpun
för val, konstruerad av Svend Foyn, skjutes
med kanon från en mindre ångare och har
liksom de andra med sig den fastgjorda linan
(bild 2). Den har fyra nedkopplade flyn, som
efter anslaget spärras ut genom fjädrar. Spet-
Bild 2. Modern harpunkanon med granatharpun.
[-Dubbelpedal-harpa.-]
{+Dubbelpedal-
harpa.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
