Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harz - Harzburg, Bad - Harzrasen - Has
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Harzburg—Has
600
Harzlandskap med utsikt mot Broeken.
omgivande lågland. H. bildar en platå, som
i v. (Oberharz) bar en medelhöjd av 600 m, i
ö. (Unterharz) omkr. 400 m; häröver resa sig
höjder, bestående av hårdare bergarter, ss.
kvartsit i Bruchberg (928 m), granit i Broeken
(1,142 m, H:s högsta berg). De många små
floderna, mot n. Bode och Oker m. fl., ha
skurit ned djupa dalgångar vid mynningen
mot slättbygden. — H. är en genom
förkastningar uppkommen restskålla av det gamla
variskiska veckberg, till vilket även de övriga
mellantyska bergen höra. Det uppbygges av
devon (i ö.) och karbon (i v.); de yttre delarna
tillhöra perm, trias, jura och krita. De
förhärskande bergarterna äro skiffer, gråvacka,
sandsten och kalk. Förutom granit finnas
även andra eruptiva bergarter, ss. diabas,
gab-bro, porfyr m. fl. H. är rikt på mineral
(silver, bly, koppar, järn och zink), som redan i
slutet av 900-talet gåvo upphov till bergsbruk,
vilket på 1500—1700-talet hade sin
glansperiod (Klausthal-Zellerfeld, S:t Andreasberg
m. fl. bergsstäder). Det egentliga
bergsbruket är nu nästan nedlagt, men granit, kalk
och skiffer brytas ännu i stor omfattning.
Större delen av H. täckes av skog (barrskog,
bok), i Oberharz upp till 90 %; i Unterharz
intar skog V2—2/3 av ytan. Skogsbruket är
nu huvudnäring; i Unterharz bedrives något
jordbruk. Industri och hemslöjd livnära nu
den täta befolkningen i de gamla
bergsstäderna. Runt kanten av H. ligga många städer,
rika på medeltidsminnen. Turisttrafiken,
även vintersporten, är i tillväxt och
underlättas av järnvägar och goda landsvägar. Till
Broekens topp för en kugghjulsbana. — Litt.:
F. Günther och E. Ambrosius, »Der H.» (4:e
uppl. 1924); K. Baedeker, »Der H. und sein
Vorland» (2:a uppl. 1925); K. Woltereck,
»Harzburgen» (2:a uppl., 2 bd, 1926). O. Sjn.
Harzburg [hä’rtsbork], Bad H., stad och
badort i Braunschweig, 246 m ö. h., på n. sidan
av Harz, 9 km s. ö. om Goslar; 7,924 inv. (1925).
Sool- och koksaltkällor, sanatorier och
kurhus; årl. 24,000 kurgäster. På Burgberg (484
m ö. h.) ruiner av borgen H. (uppf.
av Henrik IV 1065—69; flera ggr
förstörd, slopad 1650).
Harzrasen [hä’rts-], en särskilt
i prov. Hannover förekommande,
täml. allsidigt utvecklad
nötkrea-tursras, tillhörande den röda
alpboskapen; färgen är helröd, levande
vikten omkr. 400 kg och
mjölkavkastningen omkr. 2,500 kg. E. T. N.
Has, hos husdjuren den del av
extremiteten, som ligger emellan
skänken (tibia) och skenbenet
(me-tata’rsus). Hasen utgöres eg. av
7 ben, h a s- el. h ä 1 b e n e t
(cal-cäneus), som bildar hasspetsen och
största delen av basens bakre
kontur, rullbenet (astra’galus),
som med nedre ändan av
skank-benet bildar själva hasleden,
i vilken basens böjning och sträckning
försiggå, samt de s. k. s m å b e n e n, som äro
ordnade i en undre rad, från h:s insida räknat,
l:a, 2:a och 3:e kilformiga benet (os
cuneifo’rme prlmum, secu’ndum och te’rtium)
samt i en övre rad båtbenet (os
scaphoi-déum) och på yttre sidan tärningbenet
(os cuboidéum), som går över bägge raderna.
Hos hästen äro l:a och 2:a kilformiga benet
sammanvuxna till ett, det s. k.
pyramidbenet (os pyramidäle), och hos idisslarna
äro dessutom båt- och tärningbenen förenade.
Bild 1. Bild 2. Bild 3.
Hasvinkeln. den vinkel, som skänken
och skenbenet bilda mot varandra
(hasleds-böjningen), bör vara omkr. 45°, och en
lodrät linje från sittbensknölen bör, då
skenbenet står lodrätt, tangera hasspetsen (bild
1); är den väsentligt mindre och den lodräta
linjen från sittbensknölen faller framom
hasspetsen, kallas hästen krokhasig (bild 2),
är den större och den nämnda linjen faller
bakom h., uppstår rakhasighet (bild 3). Stå
basarna för långt isär, kallas ställningen
vidbas a d eller vidhasig, varigenom
rörelsen blir tung och vaggande; stå de för tätt
tillsammans, säger man, att hästen »står
trångt». K o h a s i g benämnes ställningen,
om hasspetsarna äro riktade inåt och
skenbenen divergera nedåt. Äro basspetsarna
riktade utåt och skenbenen konvergerande,
kallas ställningen hjulben t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
