Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Has - Hasa, El- - Hasan el. Hassan - Hasard - Hasbenet - Haschimiter - Haschisch el. Hasjisj - Hasdrubal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€01 Hasa—Hasdrubal 602
Torr kallas h., då huden är tunn och
un-derhudsbindväven sparsamt utvecklad, så att
konturerna av själva skelettdelarna tydligt
framträda. Torr h. anger en fastare, tätare
struktur i skelettet, vilken i hög grad ökar
styrkan i ledgångarna. S vam p ig kallar
man h., om huden är tjock och
underhudsbind-väven rikligare utvecklad, så att konturerna
bli mera avrundade, vilket alltid anger
mindre hållbarhet.
Harspatt är en åkomma, som visar sig
genom en utbuktning på hasens bakre
kontur, vanligen beroende på ansvällning av
hasens bakre förstärkningsband (s. k. mjuk
harspatt), förorsakad av försträckning eller
överansträngning och då vanl. medförande hälta.
Vattenspatt består i en stark
utbuktning av ledkapseln i hasvecket, beroende på
ökad ansamling av ledvätska i hasleden, h a
s-ledsgalla (se Fyllda pannor och
Ledgalla). Piphas, ett skönhetsfel men
en fullkomligt ofarlig åkomma, är en
upp-drivning på själva hasspetsen, vanl.
framkallad genom tryck eller slag och oftast beroende
på ökad vätskeansamling i en på
hasbens-spetsen liggande slemsäck. E. T. N.
Hasa, E 1-, division i sultanatet Nedjd
(Arabien), vid Persiska viken; omkr. 58,000 kvkm,
80,000—160,000 inv. Huvudstad: Hufuf (omkr.
30,000 inv.); Hufufs hamn är Adjer (Okair).
Andra städer äro hamnen Katif (omkr. 6,000
inv.) och inne i landet, 20 km n. om Hufuf,
Mubarras (omkr. 20,000 inv.). — H.
införlivades med Nedjd 1914 och hade då från 1875
varit turkiskt. Jfr Nedjd.
Ha’san el. H a’s s a n (»skön»), vanligt
arabiskt namn. Mest bekant är Muhammeds
dotterson H.; se I m a m 4. — Om H. ibn Sabah
se Assassiner.
Hasärd (fr. hasardi) slump. — Par
hasard [fr. uttal par azä’r], av en slump. —
H as a rdèr a, äventyra, våga. —
Hasardspel, spel, som blott beror på slumpen.
Hasbenet, veter., se H a s.
Haschimlter, arabisk släkt av
kureischi-ternas stam. Muhammed tillhörde denna ätt.
Haschisch el. Hasjisj, arab, (»örten»
framför andra örter på grund av dess
njutning beredande egenskaper). Den i Persien,
Ostindien och delar av Afrika odlade
hamp-växten Cannabis sativa, forma indica, kan
botaniskt ej skiljas från den i Europa odlade
Cannabis sativa men utmärkes genom
avsöndring av ett harts med egendomliga
verkningar, vilket saknas hos vanlig hampa. De
hartsrika grentopparna, gyttringar av
honblommor el er frukter, kallas i Indien guaza,
gunjah el. ganjah och lämna material till
beredning av h. Även det isolerade hartset,
charras el. churus, nyttjas som
berusningsmedel. H. beredes genom kokning av guaza
i vatten med tillsats av osaltat smör, silning
och indunstning till siraps konsistens.
Massan är gulgrön, luktar obehagligt och
försättes därför med välluktande olja. H. torde
njutas av mer än 100 mill. människor. Det
intages i svart kaffe eller blandas med
socker, mandel, nötter, dadlar, fikon el. dyl. till
konfityrer. Även rökes h. tills, m. tobak. För
berusning behövas 3—4 g. Försäljning och
förtärande ske mest i smyg, då njutning av
h. i de flesta länder är förbjuden. — Verkan
är mycket växlande alltefter dosen och efter
den njutandes individualitet. Vanliga
symtom äro tyngd i huvudet, ibland huvudvärk,
värmekänsla, öronsusning, svindel och
pupillutvidgning. Föremålen synas abnormt stora,
avstånd oändligt långa. Tidsuppfattningen är
störd: allt förefaller jagande, momentant, men
minuterna tyckas timslånga. Ofta är
stämningen njutningsrik och glad med ideliga
skrattsalvor, antagligen beroende på befängda
sinnesvillor, ofta till former och färger
praktfulla och hänryckande, med känsla av att
sväva i rymden o. dyl. Ibland är minnet av
det erfarna väl bibehållet efteråt, i andra fall
omtöcknat eller borta,. Stundom inträder en
egendomlig styvhet i musklerna (katalepsi).
Sådan förekommer hos indiska fakirer under
inverkan av h. (»fakirernas ört»). Från
korstågens tid omtalas, att h. hos vilda
muhammedanska krigshorder framkallat våldsamma
anfall av mordlust (jfr fr. assassiner, lönnmörda,,
av haschischini, namn på dessa mordänglar). —
H.-verkan synes bestå i nedsättning av
hjärnans kontroll över sinnesintryck och fantasi,
erinrande om ett långvarigt, partiellt
drömtillstånd, antagligen därjämte i en retning av
vissa andra hjärndelar. Långvarigt missbruk
av h. leder till kronisk förgiftning, ej sällan
till sinnessjukdom; dödsfall av h.-förgiftning
äro sällsynta. H. är mindre farligt än opium,
särskilt för matsmältningsorganen. Som
läkemedel nyttjas indisk hampa ej mer i
Sverige. Jfr även H a m p r ö k n i n g. C. G. S.
Ha’sdrubal, namn på kartagiska
fältherrar. — 1. H., måg till Hamilkar Barkas (se
Hamilkar), följde denne till Spanien 237 f.
Kr. och hade 228—221 överbefälet där. Han
utvidgade kartagernas område till Iberus (Ebro)
samt anlade Carthago nova, »Nya Kartago»,
nuv. Cartagena. H. mördades 221. — 2. H.,
yngre bror till Hannibal (se d. o.), övertog
vid dennes uppbrott till Italien 218 befälet
i Spanien men måste 215 gå över till Afrika
för att bekämpa den numidiske konungen
Syphax. Efter återkomsten besegrade han i
förening med sin yngste broder, Mago,
romarna under bröderna Gnaeus och Publius
Scipio, vilka båda stupade, 211. Mot den
sistnämndes son, som 209 återtog Cartagena, led
H. ett nederlag vid Baecula 208 men
lyckades med en betydande här landvägen över
Alperna nå Italien för att förena sig med
Hannibal. I detta kritiska läge sammandrogo
romarna samtliga disponibla stridskrafter och
lyckades vid Metaurus hejda och fullständigt
besegra H., som här stupade, 207. — 3. H.,
befälhavare i kriget mot Masinissa 150 f. Kr.,
led mot denne ett skamligt nederlag och
döm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
