Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastigt mod - Hasting - Hastings - Hastings, ätt - Hastings, Francis Rawdon- - Hastings, Warren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Hasting—Hastings
620
att hänföra till mord, i det att dödandet
säges ha skett »av hastigt mod», då det icke
skett med överlagt uppsåt. Då blir straffet
något mindre strängt. Jfr Mord. N. S-g.*
Hasting, dansk vikingahövding på 800-talet,
känd endast ur franska och engelska källor
men icke ur nordiska. Han uppges ha varit
fosterfar till Björn Järnsida och ledare för
de s. k. Lodbrokssönernas härjningsfärd till
Medelhavsländerna 859—861. H. kämpade
sedermera i Loiretrakten, Bretagne och
England, blev i Frankrike konungens vasall samt
gjorde som sådan ett lamt försök till
motvärn vid Rollos infall 896. Han torde ha
avlidit i början av 900-talet. Hans namn
låter icke nordiskt utan västgermanskt, och
det är ovisst vad han har kallats på sitt
eget språk. R. N-g.*
Hastings [héFstiqz], stad och
stadsgrev-skap i eng. grevsk. Sussex, vid Kanalen;
61,340 inv. (1926; med det inkorporerade S:t
Leonards). H. räknas till Cinque ports (se
d. o.). Dess hamn saknar numera nämnvärd
betydelse, men staden har fått stort rykte
som badort och vinterplats. S:t Leonards
består huvudsakligen av ståtliga hotell; det
egentliga H. bär ännu spår av gammalt
fiskläge och hamn. Ovanför staden, på West hill,
ruiner efter slottet, trol. uppfört strax efter
Vilhelm Erövrarens tid. — H., som var stad
redan under angelsaxiska tiden, är ryktbart
genom det slag (14 okt. 1066), i vilket
Vilhelm Erövraren besegrade engelske konungen
Harald Godwinsson och som ledde till
Englands kuvande (jfr England, sp. 850, och
bild vid art. Bayeuxtapeten). Under
medeltiden var H. en viktig hamnstad.
Hastings [heFstiqz], gammal engelsk
adels-ätt, inflytelserik redan på 1200-talet, då
Henry H., l:e baron H. (d. 1268), tillhörde
Simons av Montfort anhängare. William
H., lord H. (1430—83), blev pär 1461 och
anlitades av Edvard IV i viktiga diplomatiska
värv. Efter Edvards död blev H. av dennes
bror Rikard av Gloucester, som i H. såg ett
hinder för sina planer på kronan, juni 1483
i sittande råd anklagad för förräderi och
avrättades omedelbart. Hans sonson George
H. (d. 1545) var gunstling hos Henrik VIII
och blev 1529 earl av H u n t i n g d o n. Till
denna ättgren hörde markisen av H. (se
nedan), medan sir Warren H. (se nedan)
tillhörde en sidogren av
ätten. V.S-g.
Hastings [héVstinz],
Francis
Rawdon-H., sedan 1817
markis av H.,
generalguvernör över Brittiska
Indien (1754—1826).
Deltog med
utmärkelse i kriget mot de
nordamerikanska
kolonierna och
befordrades 1782 till överste,
1803 till generalmajor och 1806 till
gene-ralfälttygmästare. Han ärvde 1793 sin fars
irländska titel, earl av Moira. Han
tillhörde dåv. prinsens av Wales (sedermera
Georg IV) förtroligaste umgänge. H. var 1813
—22 generalguvernör över Indien, där han
utvecklade en förvånansvärd militär och
administrativ duglighet. Kriget mot Nepal 1814—
16, underkuvandet av niaratterna (1817—18)
och utrotandet av de under namnet pindari
bekanta rövarhanden äro bland de viktigaste
händelserna under hans regering. H. var från 1824
guvernör på Malta. Litt.: Ross of Bladensburg,
»The marquess of H.» (1893). J. Ch-r.
Hastings [héFstiqz], Warren, brittisk
statsman, generalguvernör över Ostindien och
den egentlige grundaren av det brittiska
väldet där (1732—1818). Kom vid 18 års ålder i
Ostindiska kompaniets
tjänst i Kalkutta. Han
visade sällsynt
duglighet och redbarhet,
blev medlem av rådet
i Kalkutta och efter
några års vistelse i
England (1764—69)
ånyo anställd i
indiska förvaltningen,
1772 guvernör i
Bengalen samt 1774
generalguvernör med viss
myndighet även över
Bombay- och Madrasguvernementen. H. ägde
stor ihärdighet, beslutsamhet och förmåga av
omfattande politiska planer, och, fastän
systematiskt motarbetad av åtskilliga i det vid hans
sida ställda rådet, särskilt av sir Philip
Francis (se d. o.), lyckades han i det hela
genomdriva sin vilja och förblev under tolv år
Brittiska Indiens verklige styresman. Bengalen
kom nu helt under brittisk förvaltning, i det
att skatteuppbörden överflyttades till
kompaniet, rättskipningen omorganiserades och H.
lät företaga en kodifikation av de hinduiska
lagarna. Kompaniets behov av ökade
inkomster tillgodosåg H. i samband med utvidgande
av dess maktområde. Han inställde bl. a.
utbetalningen av kompaniets tribut (300,000 pd
st.) till Mogulväldets härskare i Delhi, vilken
blivit en lekboll i händerna på engelsmännens
fiender maratterna. Oudh, som H. önskade
göra till buffertstat mot maratterna, fick
kompaniets hjälp (1774) att erövra
Rohil-khand från dess främmande afganska
be-härskare. I s. Indien höll han vakt mot
fransmännens försök att vinna inflytande,
och det av Bombayregeringen framkallade
kriget med maratterna (1779—81) likaväl
som kriget mot Haidar Ali (se d. o.), som
1780 likt en förhärjande storm hemsökte
Kar-natik och hotade Madras, bragtes genom H:s
diplomatiska konst och energiska mått och
steg till lycklig avslutning (1784). Han
nedlade 1785 sin befattning och återvände till
England. Där hade i vida kretsar en på
obe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
