Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havre - Havre, Le (de Notre-Dame-de-Grâce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Havre
662
allmänt på fjällen, ovan trädgränsen. Som
särskilt släkte anses ej sällan även
Arrhenathe-rum, som har 2—3-blommiga småax, i vilka
den nedre blomman vanl. är hanblomma.
Dit hör knylhavren, A. elatior, ett högt,
spensligt gräs med täml. smal, ljus vippa.
Allmän i lövängar, vid vägkanter o. dyl. och
odlas i s. Sverige som vallgräs. Till Avena
i inskränkt bemärkelse, utmärkt genom över
1 cm långa småax med trindryggade
skärmfjäll, höra dels enåriga, odlade el. som ogräs
i åkrar växande arter, dels fleråriga, i Sverige
rent vilda arter, näml, den nästan kala, tätt
tuvade ängshavren, A. pratensis, och
den på blad och bladslidor mjukhåriga, löst
tuvade luddhavren, A. pubescens. Båda
dessa växa i ängsbackar, på vägkanter m. m.
upp till Uppland och Västmanland —
luddhavren även nordligare men där sällsynt —
och ha ingen nämnvärd betydelse som
fodergräs. Enåriga ogräs äro flyghavren, A.
fatua, som har allsidig vippa och alla yttre
blomfjäll försedda med ryggborst och som
växer i havreåkrar, numera till följd av
noggrannare rengöring av utsädet täml. sällsynt,
och purrhavren, A. strigosa, som har
ensidig vippa och förr odlats något på sandig,
mager mark i s. Sverige men numera endast
uppträder som ett allt sällsyntare ogräs. Ur
flyghavren el. någon närstående, nu utdöd
art har utvecklat sig den odlade havren,
A. sativa, som lätt igenkänns på att endast
det nedre yttre blomfjället har ryggborst el.
att sådana h. o. h. saknas. Odlingen anses
vara äldst i trakterna kring Svarta havet.
— För kulturfolken vid Medelhavet var h.
visserligen känd vid tiden för Kr. f. men
odlades blott till foder. Hos germanerna var
den redan då det viktigaste sädesslaget. Till
Skandinavien inkom den dock sannolikt först
vid medeltidens början.
Som säd odlas h., Avena sativa, i Sverige
ända upp i Lappland och upptager omkr. 1/5
av hela rikets åkerareal samt ingår dessutom
som största blandningsdelen i blandsäd.
Havreodlingen är övervägande i synnerhet i
Smålands och Västergötlands höglänta delar,
Skaraborgs, Göteborgs och Bohus samt
Värmlands län. Hela rikets havreskörd plägar
uppgå till något över 20 mill. hl kärna med
en vikt av i medeltal 47 kg per hl och
nyttjas till ojämförligt största delen som
kreatursfoder. Till människoföda nyttjas h. huvudsakl.
beredd till gryn, vilka brukas med el. utan
ångpreparering. H. var förr en betydande
utförselartikel från Sverige, men sedan 1902
har införseln betydligt överstigit utförseln.
I övre Norrland hinner h. sällan mogna utan
skördas i regel som grönfoder. Havrehalm,
som har det största fodervärdet bland de olika
slagen av stråsädeshalm, intager liksom
grönskördad havre, grönhavre, enbar eller
i blandsäd, en mycket framstående plats bland
det till kreaturen använda stråfodret. Efter
kornskalens färg skiljer man mellan vit- (även
Olika vipptyper hos odlad havre, Avena sativa.
Styvvippa. Slokvippa. Plymvippa.
gul-), svart- (även brun-) och gråhavre
(oförädlade, numera föga odlade sorter).
Avkastningen av kärna, beror till stor del på antalet
korn i småaxet, växlande mellan
2—3-korni-ga och övervägande 1-korniga sorter. Jfr
Fodermedel. — Av parasiter, som angripa
h., märkas främst rostsvampar (se. S ä d e
s-r o s t), sotsvampar, rotmask (se K n ä p p a r e)
och fritflugan (se d. o.). G. M-e; H. J. Dft.
Havre, Le [la ä’vr], urspr. Le Havre
de Notre-Dame-de-Grace, stad i fr.
dep. Seine-Inférieure, vid Seines mynning i
Kanalen, innanför Kap la Hève; näst
Marseille Frankrikes viktigaste handelshamn;
158,022 inv. (1926; militären ej inräknad). H.
kan betraktas som Paris’ uthamn; det är
befäst och har ett mod rnt utseende, raka,
breda gator och ståtliga offentliga byggnader.
Svalövs »guldregnshavre II».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
