Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hayes, Rutherford Birchard - Haym, Rudolf - Haymerle, Heinrich - Haynau, Julius Jakob von - Hayne, Paul Hamilton - Hayne, Robert Young - Hay-Pauncefote-fördraget - Haüy, René Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Haym—Haüy, R. J.
678
ytterst tvivelaktig. Som president (4 mars 1877
—4 mars 1881) förde EL, trots motstånd från
partivänner, en försonlig politik mot
sydstaterna, genomdrev i myntfrågan
guldutbetalningens återupptagande från nyåret 1879 och
inledde en orädd kamp mot partikorruptionen vid
ämbetstillsättningar. Jfr W. Stoddard, »Lives
of H., Garfield and Arthur» (1894). V. S-g.
Haym [halm], Rudolf, tysk
litteraturhistoriker (1821—1901); tillhörde 1848
nationalförsamlingen i Frankfurt a. M. Utvisad från
Berlin 1850, slog han sig ned i Halle, där han
föreläste tysk litteraturhistoria och 1868 vart
prof. H. skrev de gedigna verken »Wilhelm
von Humboldt» (1856), »Hegel und seine Zeit»
(1857), »Die romantische Schule» (1870; 3:e
uppl. 1914), »Herder» (2 bd, 1877—85) m. m.;
postumt utgåvos »Aus meinem Leben» (1902)
och »Gesammelte Aufsätze» (1903). H:s norm
var klassisk tysk litteratur, efter vilken han
kritiserade den romantiska. R-n B.
Haymerle [häl’-], Heinrich, friherre,
österrikisk diplomat (1828—81). Deltog i
studentupproret i Wien 1848, inträdde 1850 på
den diplomatiska banan samt var 1877—79
en av Österrikes fullmäktige på
Berlinkon-gressen 1878. H. efterträdde 1879 Andrässy
(se d. o., sp. 965) som utrikesminister,
undertecknade det av Andrässy förberedda
alliansfördraget med Tyskland och lyckades
åvägabringa gott förhållande till Italien.
Haynau [haFnåu], Julius Jakob von,
friherre, österrikisk general (1786—1853),
naturlig son till kurfurst Vilhelm I av
Hessen-Kassel. H. deltog med utmärkelse i
Österrikes krig mot
Napoleon, inträdde vid
revolutionen 1848 på
nytt i krigstjänst, blev
kommendant i Verona
samt kuvade (31 mars
—1 april) upproret i
Brescia med sådan
stränghet, att han fick
tillnamnet »Brescias
hyena». Sedan maj
1849 överkommendant
i det upproriska
Ungern, bröt han
rebeller
nas kraft i slagen vid Szoreg (5 aug.) och
Temesvär (9 aug.) men for även här fram med
sådan grymhet, bl. a. ådagalagd genom
avrättningar av flera insurgentledare i Pest och
Arad (6 okt.), att han kallades »Ungerns
bödel». H. var en skicklig och djärv fältherre.
Hayne [héln], Paul Hamilton,
nordamerikansk skald (1830—86). Deltog som
sydstatsman i inbördeskriget och var en av
sydstaternas mest populära skalder. Sami,
verk (med biogr. av M. J. Preston) 1882.
Hayne [héin], Robert Young,
amerikansk politiker (1791—1839). Var 1823—32
senator för Syd-Carolina och tillhörde
Cal-houns trognaste anhängare, särskilt i fråga
om de enskilda staternas rättigheter
gent
emot unionsmyndigheterna. Berömd är hans
tvekamp med Daniel Webster i senaten om
unionens väsen under tariffstriderna 1832. Då
Syd-Carolina s. å. ämnade trotsa
unionsmyndigheterna (jfr Nullifikation), valdes H.
till guvernör och träffade t. o. m.
förberedelser för väpnat motstånd mot unionens
trupper. Biogr. av P. H. Hayne (1870). V. S-g.
Hay-Pauncefote-fördraget [héi-på’nsfot-], ett
18 nov. 1901 mellan amerikanske
utrikesministern John Hay och brittiske ambassadören
lord Pauncefote ingånget fördrag om
kanalbyggnad från hav till hav i Centralamerika.
Det godkändes 16 dec. s. å. av amerikanska
senaten, som genom sina ändringsbeslut
kommit ett av Hay och Pauncefote tidigare, 5
febr. 1900, undertecknat fördrag att förfalla.
Det nya fördraget, som ersatte det 1850
ingångna Clayton-Bulwer-fördraget (se d. o.),
stadgar, att kanalen helt finge byggas genom
Förenta staternas försorg samt att den skulle
neutraliseras och vara fritt tillgänglig för
alla nationers fartyg på jämlika villkor.
Förenta staterna fingo rätt att med militär
polis längs kanalen skydda den mot
laglöshet och oordning. Om befästningar vid
kanalen talas ej i fördraget. Jfr
Panama-kanalen. V. S-g.
Haüy [ayji’], René Just, fransk
mineralog (1743 28/2—1822 3/e), vanl. känd under
namnet a b b é H., bror till V. H. Han var
en tid korist vid en kyrka i Paris och
utbildades till präst vid
College de Navarre
där. Från 1763
tjänstgjorde H. som lärare,
först vid nämnda
undervisningsanstalt och
några år senare vid
Collège de Cardinal
Lemoine. Efter det att
H. kommit att åhöra
föreläsningar i
mineralogi av Daubenton
(se d. o.), vände han
helt sin håg till denna
vetenskap och började sina viktiga arbeten
om kristallernas struktur, därtill närmast
föranledd av tillfälligtvis gjorda iakttagelser
om klyvbarhetsförhållandena hos en
kalk-spatkristall. Dessa arbeten, av vilka det
första förelädes vet.-akad. i Paris i slutet av
1780, gjorde H:s namn hastigt mycket
bekant i den vetenskapliga världen. När
revolutionen utbröt, kastades H. i fängelse
men frigavs ett par dagar före
septembermorden 1792. Han blev 1793 led. av
kommissionen för mått och vikt, 1794 föreståndare för
Cabinet des mines, 1795 prof, i fysik vid
École normale och 1802 prof, i mineralogi
vid naturhistoriska museet i Paris. Senare
blev H. prof, i mineralogi även vid univ. i
Paris. Led. av sv. Vet.-akad. 1821. H:s
mineralsamling såldes några år efter hans död
av hans arvingar till England. Den
återköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
