Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hazelius, Fritjof August - Hazelius, Gunnar - Hazelius, Johan August - Hazlitt, William - Hazlitt, William Carew - h. c. - H dur - He (kemi) - Healy, Timothy Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Hazelius, F. A.—Healy
682
Hazelius, Fritjof August,
hembygds-forskare (f. 1882 ®/2), kusins son till A. I. H.
Blev 1915 fil. lic. i Lund och är sedan 1910
förste lärare vid Hvilans folkhögskola, sedan
1926 verkst. dir. i a.-b. Skånska
centraltryckeriet samt sedan 1925 sekr. i Samfundet för
hembygdsvård och föreståndare för dess
yr-kesutbildniugsverksamhet. H. utgav från 1920
Tidskrift för Hembygdsvård. Han har bl. a.
skrivit »Skånska gårdar och hus», 1—7 (1916
—26; tills, m. K. Berlin och G. Beijer), samt
»Ritningar till skånska prästgårdar» (1919).
Hazelius, Gunnar, historiker (1874—
1905), son till A. I. H. Blev fil. lic. i Uppsala
1901. Övertog s. å. efter faderns död
ledningen av Skansen och var till sin död
föreståndare för denna avd. av Nordiska museet.
Han skrev bl. a. en avh., »Om
handtverksäm-betena under medeltiden» (postumt utg. med
biografisk inledning av V. Söderberg i
»Bidrag till vår odlings häfder», 1906). B. S-n.*
Hazelius, Johan August, militär,
publicist, politiker (1797 18/4—1871 28/4); se
släktartikeln. Genomgick 1810—14 Krigsakad. på
Karlberg, blev 1814 underlöjtnant vid
Ingenjörkårens fältmät-ningsbrigad och
deltog i fälttåget i Norge
s. å. De följ, åren
sysslade han mest med
in-formatorsverksamhet
och litterära studier,
tillhörde Almquists
förtrognaste vän- och
lärjungekrets samt var
medlem av Manna
samfund och
Manhemsför-bundet samt delade
till en tid Almquists
bondelivsplaner. H. befordrades 1829 till
kapten, förordnades s. å. att förestå
föreläsningarna i taktik och strategi vid Ingenjörkårens
läroverk samt var 1830—57 lärare i taktik,
strategi och krigshistoria vid Högre
artilleriläroverket å Marieberg. Samtidigt förestod
han 1831—56 en privat läroanstalt i
Stockholm för officersutbildning. Stadgandet 1835
om studentexamen som villkor för
antagande till officer tillkom på hans initiativ. H.
redigerade 1833—35 och 1844—60
Krigsvet.-akad:s Tidskr. och var 1843—68 denna akad:s
sekr. Han avancerade 1836 till major, 1843
till överstelöjtnant och 1850 till överste i
armén, blev 1856 chef för Topografiska kåren
och 1862 generalmajor. Av 1861 års
lantför-svarskommitté var han medlem. Vid sidan
av en rätt omfattande militär
skriftställar-verksamhet (läroböcker, en skrift 1837, »Om
stående härar och folkbeväpning», m. m.)
framträdde H. på 1830-talet som politisk
författare, bl. a. med polemiska artiklar mot
ministerstyrelse, och deltog även flitigt i
1840-talets politiska tidningspolemik. Han
uppsatte dec. 1851 den oberoende konservativa
Svenska Tidningen, vars utg. han var till
1856 och som han även sedan ledde, tills den
1859 uppgick i Nya Dagligt Allehanda. — I
undervisningsfrågor hyllade H.
reformgrundsatserna om förbättrad undervisning i levande
språk samt om ämnesläsning och fri flyttning.
Han förfäktade dessa åsikter bl. a. i
broschyrerna »Om studentexamen samt
elementarläroverkens brister» (1843) och »Om
läroverksfrågorna» (1846), blev 1846 led. av Nya
elementarskolans direktion och 1862 efter sin
lärare och meningsfrände J. P. Lefrén dennas
ordf. Vid riksdagarna 1869—71 var H. led. av
Första kammaren (för Västerbottens län) och
uppträdde särskilt i arméreformfrågor,
varvid han förordade indelningsverkets
bibehållande. Hans sista arbete var »Kriget emellan
Tyskland och Frankrike» (två uppl. 1870). —
H. var livligt intresserad av allmänna frågor,
utövade en banbrytande verksamhet för den
svenska officersutbildningens höjande samt
var som politisk publicist mångkunnig och
temperamentsfull. Grundtonen i hans väsen
var en varm fosterlandskärlek. Hans
omfattande korrespondens från ungdomsåren tillhör
Almquistforskningens värdefullaste
källmaterial (se därom V. Söderberg, »J. A. H. och
Almquists bondelivsplaner», i Samlaren 1921,
och Henry Olsson, »C. J. L. Almquist före
Törnrosens bok», 1927). V. S-g.
Hazlitt [hä’zlit], William, engelsk
kritiker (1778—1830). Verkade som teater- och
litteraturrecensent i åtskilliga tidskrifter
och tidningar och anses som en av Englands
förnämsta kritiker
under 1800-talet. Hans
politiska åsikter fingo
ofta inverka på hans
litterära granskning,
hans lärdom var ej
vidsträckt, och han tog
ej hänsyn till en
författares eller
litteraturs utveckling. Av
hans essäer och
kritiker äro de mest
bekanta »Table talk» (2
bd, 1821 och 1822) och
»Spirit of the age» (1824). H:s »Works»
ut-gåvos i 13 bd 1902—06. Se hans »Memoirs»
(2 bd, 1867; utg. av sonsonen) samt biogr. av
A. Birrell (1902) och P. P. Howe (1922).
Hazlitt [hä’zlit], William C a r e w,
engelsk författare (1834—1913), sonson till W. H.
Debuterade med »History of the venetian
re-public» (2 bd, 1857; 3:e uppl. 1900) och var
sedan verksam som utgivare och bibliograf.
h. c., förk. för lat. honoris causa (se d. o.).
H dur (fr. si majeur, eng. b major), mus.,
den durtonart, som har h till grundton och
företecknas med fem J, näml, för f, c, g, d
och a (parallelltonart: g i s s moll).
He, kem. tecken för en atom helium.
Healy [hi’li], Timothy Michael,
irländsk politiker (f. 1855). Blev 1879
privat-sekr. åt Ch. Parnell, var (med ett kort av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
