Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedberg, Fredrik Gabriel - Hedberg, Gustaf - Hedberg, John - Hedberg, Karl Birger - Hedberg, Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Hedberg, G.—Hedberg, T.
700
delse med pietisterna men bröt med dem.
Behovet av personlig trosvisshet förde honom till
oförbehållsamt omfattande av Guds nåd i
Kristus genom tron. Han blev 1862
kyrkoherde i Kimito och drog sig undan de kyrkliga
striderna, men hans verksamhet ledde till
uppkomsten av den »evangeliska» riktning, som
fått sin organisation i Lutherska
evangelii-föreningen. H:s lära har fått spridning även
i Sverige, där hans anhängare kallas
»hed-bergianer». Biogr. av L. Wennerström (1896).
Hedberg, Gustaf, bokbindare (1859—1920),
framstående yrkesman, utbildad bl. a. i
Stockholm (1878—81), Paris (1881—85) och London.
H., som började egen verksamhet i Stockholm
1886, ägnade största intresset åt lyxband,
finare biblioteksband, praktalbum och
adresspärmar. Hans ingående kunskap om äldre
bokbandsstilar och hans stora tekniska
skicklighet blevo av verklig betydelse för
bok-bindarkonstens renässans i Sverige. Särskilt
uppmärksammades H:s marokäng- o. a.
skinnband, ornerade med pressningar eller med
inläggningar av olikfärgade skinnbitar
(lädermosaik; se bild 14 och 19 till art.
Bok-bind e r i). — A r v i d H. (f. 1872 27/s), som
lärts upp på brodern G. H:s verkstad (sedan
1887) samt studerat yrket i Frankrike och
England (1895—97 och senare), inträdde 1901
i firman, som han efter broderns död 1920
ensam innehar. Han har även sysslat med
bokbindaryrkets historia samt bl. a. skrivit
»Bokbindare-bokförare i Sverige 1500—1630»
(i »Pro novitate», 2, 1914). E.L-k.
Hedberg, John, baptistpredikant, filantrop
(1854—1916). Var först jordbruksarbetare,
genomgick 1874—77 Betelseminariet, blev
predikant i Göteborg och var pastor vid
Ebenezer-församlingen i Stockholm 1883—1905. Under
denna tid och särskilt efter 1905 ägnade han
som ordf, i Kristna sedlighetsföreningen sina
krafter åt hjälparbete bland de fattiga, som
han i stor utsträckning understödde medelst
insamlade gåvor. Särskilt intresserade han
sig för omhändertagande av fattiga barn, som
utsändes i enskilda hem eller mottogos i den
av H. upprättade Kristinedals barnkoloni
(Fröskogs socken, Älvsborgs län). Barnen
fördelades i spridda stugor, där de fingo lära sig
sköta jord och husdjur, utöva hantverk etc.
H:s senaste år fördystrades av stridigheter
inom verksamheten. Kristinedalskolonien
består alltjämt som stiftelse. G. H. v. K.
Hedberg, Karl Birger, regissör,
författare (f. 1866 3/5), son till Frans Th. H. Blev
1884 student, var några år skådespelare, vann
framgång med lustspelet »Hjärtats begär»
(1900) samt blev förste regissör s. å. vid Svenska
och 1911 vid Dramatiska teatern. H. har i den
realistiska skolans anda verkställt en rad
kultiverade iecensättningar, utmärkta av klar
analys och säkert träffad ton. G. K-g.
Hedberg, Tor, författare (f. 1862 23/s), son
till Frans Th. H. Blev 1880 student, 1883 fil.
kand, i Uppsala, var 1897—1907 konst-, tea-
ter- och litteraturanmälare i Svenska
Dagbladet, 1910—22 chef för Dramatiska
teatern, är sedan 1922 konstanmälare i
Dagens Nyheter, sedan hösten 1924 vårdare
av Thielska galleriet.
1922 invaldes han i
Sv. akad., 1927 blev
han fil. hedersdr vid
Stockholms högskola.
H. debuterade 1884
med novellen »Högre
uppgifter», som följdes
av »Johannes Karr»
(1885), »Judas» (1886;
dramatiserad 1895),
»Skizzer och
berättelser» (1887), »På Torpa,
gård» (1888), »Noveller
och skizzer» (1889), »Ett eldprof» (1890), »Nya
berättelser och skizzer» (1892), »En vinter i
Södern» (1893) och »Farbror Agathon» (1894).
Som dramatiker framträdde han med »En
lifsgåta» (1886), »En tvekamp» (1892) och
enaktskomedien »Nattrocken» (1893); han har
sedan väsentligen ägnat sig åt dramatiskt
författarskap: lustspelen »Guld och gröna
skogar» (1895), den dramatiska dikten »Gerhard
Grim» (1897), renässansskådespelen
»Gior-gione» och »Antonios frestelse» (1901),
äkten-skapsdramerna »Amor och Hymen» (1905) och
»Ett hems drama» (1906), tragedierna »Johan
Ulfstjerna» (1907) och »Mikael» (1908),
lustspelet »Karlavagnen» (1910), skådespelen
»Borga gård» (1915), »Perseus och vidundret»
(1917), »Teseus, konungen» (1921) och
»Rem-brandts son» (1927), lustspelen
»Nationalmo-numentet» (1923) och »Vad kvinnan vill»
(1924). Dessutom har han skrivit
diktsamlingarna »Sånger och sagor» (1903),
»Vandraren» (1910) och »Hemmets sånger» (1922), ett
band »Minnesgestalter» (1927),
konstnärsmo-nogr. över Anders Zorn (1901 och i 2 bd 1923
—25), Bruno Liljefors (1902), Richard Bergh
(1903) och Karl Nordström (1905),
»Reseminnen och konststudier» (s. å.) samt ett urval
av sina kritiker, »Ett decennium» (3 bd, 1912
—13), och översatt skådespel av Molière, Ben
Jonson m. fl. — H. började som realist, var
framför allt psykolog och deltog ej i de sociala
och religiösa debatterna; hans berättarkonst
var besinnande och objektiv, rörde sig om det
personliga frihetsproblemet och bars av
resignation inför nödvändigheten i livet. I
fantasien »Glädje» (1889) försvarade han
1880-tals-realismens ståndpunkt mot Heidenstam,
ban-brytaren för 1890-talet, av vilket han
stimulerades att odla den bundna formen och vidga
ämneskretsen, som sedan omfattat både
antika och renässansmotiv, samt i lyriken ge
uttryck åt en estetisk klassicism.
Betydelsefullast är H:s dramatik, som rymmer både
nationellt karakteristiska figurer och svensk
stämning, idédramer av djup syftning,
karaktärskomedi, lustspelshumor och i »Johan
Ulfstjerna» en lika övertygande människoskild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
