Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter / 721-722 (1928) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders (forskningsresande) - Hedin, Sven Gustaf - Hedin, Zelma Carolina Esolinda, f. Bergnéhr - Hedjas - Hedjasbanan - Hedjra - Hedlinger, Johann Carl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varningen», 1914) energiskt för ett starkt
försvar. Han tog under världskriget energiskt
Tysklands parti, besökte tyska västfronten i
sept. 1914 och utgav »Från fronten i väster»
(1915; ty. övers, s. å.) samt vistades 1915
fem månader vid tyska östfronten och utgav
därom »Kriget mot Ryssland» (s. å.). H.
gjorde 1916 en 7 månaders resa i Palestina
och Syrien till Suezfronten samt i
Mesopotamien och utgav därom »Bagdad, Babylon,
Ninive» (1917) och »Till Jerusalem» (s. å.).
Därefter utgav han det politiska arbetet »Sveriges
öde» (1918). H. blev 1905 led. av Vet.-akad.
Han är hedersdr i Oxford (1909), Cambridge
(1909), jur. hedersdr i Breslau (1915) och med.
hedersdr i Rostock (1918) och har erhållit en
mängd utmärkelser av geografiska samfund.
H. blev 1913 led. av Sv. akad. (efter Hans
Hildebrand) och skrev för akad. en
levnadsteckning över Bengt Oxenstierna,
»Resare-Bengt» (1921). För ungdomen avsedda voro
»Från pol till pol» (2 dir, 1911),
»Scoutliv i Tibet» (1913) och en miljöskildring från
Asien, »Tsangpo-Lamas vallfärd» (2 bd,
1920—22). Vidare har H. utgivit »Mount Everest
och andra asiatiska problem» (1922) och en
biogr. över A. E. Nordenskiöld (1926). H:s
flesta verk äro illustrerade med förträffliga
teckningar av förf.; om sin verksamhet som
tecknare har han utg. »En levnads teckning»
(1920). — H. företog 1923 en resa kring jorden,
skildrad i »Från Peking till Moskva» (1924) och
»Grand Canyon» (1925). 9 maj 1927 startade
H. från Peking en ny stor expedition för att
utforska Mongoliet och Kinesiska Turkestan
geologiskt, arkeologiskt och meteorologiskt.
I expeditionen deltaga utom ledaren flera
svenska, tyska och kinesiska vetenskapsmän.

H:s syster Alma H. (f. 1876 22/4) utgav
1925 en levnadsteckning över H., »Mein
Bruder Sven» (sv. uppl., »Min bror Sven»,
1926). Hon har varit outtröttligt socialt
verksam och bl. a. tagit initiativ 1912 till en
nationalinsamling för barnförlamningens offer
och 1921 till Blomsterfonden (se d. o.). Hon var
1911—17 led. av Stockholms stadsfullmäktige.

Hedin, Sven Gustaf, kemist och
fysiolog (f. 1859 6/10). Fil. dr 1886 och med. dr 1893
i Lund, blev 1886 docent i kemi och 1895
laborator i experimentell fysiologi där, var
1900—07 chef för patologiskt-kemiska avd. vid The
Lister institute of preventive medicine i
London och var 1908—24 prof. i medicinsk och
fysiologisk kemi vid Uppsala univ. Led. av
Vet.-akad. 1902. H. har behandlat
enzymkemien, äggviteämnenas klyvningsprodukter
och blodkropparnas permeabilitet samt
författat monografien »Grundzüge der
physikalischen Chemie in ihrer Beziehung zur Biologie»
(1915; omarb. uppl. 1924).

        Ljd.



Hedin, Zelma Carolina Esolinda,
f. Bergnéhr, skådespelerska (1827—74),
svägerska till Svante H. Var 1840—45 elev
och 1845—68 anställd vid de kungl. teatrarna,
där hon sedan
uppträdde som gäst till
1872. Bland hennes
roller märkas Portia i
»Köpmannen i
Venedig», Rosaura i »Livet
en dröm», drottning
Elisabet i »Maria
Stuart», hertiginnan
Marlborough i »Ett glas
vatten» och Margit i
»Gillet på Solhaug».
Hon var en stolt
skönhet och behärskade med intelligens och
temperament det intriganta, koketta,
levnadsglada och eleganta facket. Hon var 1845—47
g. m. skådespelaren Gustaf Kinmansson och
kallade sig efter skilsmässan
Bergmansson, tills hon 1854 ingick nytt äktenskap,
med revisor L. Hedin.

        G. K–g.

Hedjas, se Hidjaz.

Hedjasbanan, se Hidjazbanan.

Hedjra, se Hidjra.

»Förhängesmedaljen» med J. C. Hedlingers självporträtt.

Hedlinger, Johann Carl, medaljgravör
(1691—1771). H. föddes och dog i Schweiz
men var verksam i Sverige ett kvartssekel.
Efter att en kortare tid ha handletts av
medaljgravören F. de Saint Urbain i Nancy kom
H. 1717 till Paris, där han arbetade vid kungl.
myntet och samtidigt studerade teckning och
modellering vid konstakad. under Coyzevox.
På rekommendation av myntdirektören i Paris,
till vilken Görtz vänt sig för att få förslag
på lämplig gravör till svenska myntverket,
anställdes H. vid detta 1718. I Stockholm
graverade H. första tiden stampar till mynt
samt till en minnesmedalj över Karl XII
(»Indocilis pati») med originell
frånsideskomposition (ett för friheten kämpande,
med rep bundet lejon). Den s. k.
gustavianska medaljen (1723) med
elva bröstbilder av Vasaregenter på
reversen har praktfulla porträtt av
Fredrik I och Ulrika Eleonora på
aversen, ett utmärkt arbete i fransk
barock. 1726 reste H. till Italien,
där han i Rom studerade antik
konst samt utförde lyckade porträtt-
och sinnebildsmedaljer åt Benedictus
XIII (1727). I dessa möter man det
enkla, okonstlade och förnäma, som
kännetecknar H:s stil i de arbeten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>