Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders (forskningsresande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1900 for H. från Jangi-kul på Tarims
huvudarm till Abdal och tågade sedan åt s. till
Mandalik, varifrån han under sommaren och
hösten utförde en synnerligen givande
rundresa genom n. ö. Tibet. Han utforskade
därunder bl. a. Arka-tags fjällmassiv,
Kun-lun-systemets huvudkedja. Sedan undersökte H.
den s., ö. och n. om Lop-nor belägna delen
av öknen Gobi och gick hösten 1901 med en
karavan mot s. för att om möjligt nå Lhasa.
Förklädd till burjät och åtföljd av en burjät
och en lama, skyndade H. i slutet av juli före
karavanen mot s. men hejdades, då endast
5 korta dagsresor återstodo till Lhasa, av
tibetaner, vilka förbjödo dem att fortsätta.
Efter några dagar ankom provinsens
ståthållare med befallning från Lhasa, att
expeditionen skulle återvända. H. fortsatte med
karavanen söderut mot Ladakh, till vars
huvudstad, Leh, man ankom 20 dec. Efter tre
månaders vistelse i Indien for H. 5 april
från Leh över Karakorum till Kaschgar, dit
han anlände 14 maj. H. var 27 juni 1902 åter
i Stockholm och upphöjdes av konung Oskar
i adligt stånd. För hela den treåriga resan,
utgörande 10,500 km, därav 9,600 i förut
ej utforskade trakter, utgör materialet 1,149
kartblad, 114 astronomiska ortbestämningar
och 3,600 sidor dagboksanteckningar.
Populärt skildrade H. färden i »Asien, tusen mil
på okända vägar» (2 bd, 1903; 13 uppl. på
10 andra språk) och i kortare sammandrag
för ungdom i »Tibetanska äfventyr» (1905).
Det vetenskapliga resultatet, bearbetat av
fackmän för de olika avdelningarna, har
utgivits under titeln »Scientific results of a
journey in Central Asia 1899—1902» (6 bd,
1904 ff.), till vilket 1903 års riksdag anslog
75,000 kr.
Efter att ha utarbetat sin anpart (4 bd) av
sistnämnda arbete reste H. 16 okt. 1905 från
Stockholm genom Armenien och Persien till
Simla i Indien i syfte att utforska Indus’ och
Brahmaputras källtrakter och de stora
sjöarna i Tibets centrala delar. Med en mycket
stor karavan lämnade H. Leh 14 aug. 1906.
Efter besvärliga färder i s. Tibets högland
nådde han 28 dec. Ngangtse-tso och
företog djupmätningar i sjön. H. fortsatte mot
s. ö., passerade den förut okända floden
My-chu och kom ned till Tsang-po
(Brahmaputra), som han följde ned till Tibets andra
stad, Shigatze, dit han anlände 9 febr. 1907.
Han hade under resan upptäckt ett mycket
högt och förgrenat bergsystem och s. om detta
floden My-chu, som med Raga-tsang-po bildar
en av övre Brahmaputras största bifloder. I
Shigatze stannade H. 1 1/2 månad. Han
färdades därifrån uppför Raga-tsang-po, korsade
huvudkedjan n. om floden vid
Shan-la-Podla-passet men nödgades av en tibetansk
truppstyrka att åter gå söderut över bergskedjan.
Färden fortsatte sedan till Brahmaputras
källtrakter, och H. följde den mäktigaste
källfloden intill den plats, där den utgår från tre
glaciärer, varmed Brahmaputras källproblem var
löst, övergående den låga vattendelaren mot
Sutlej, fortsatte H. till Manasarowar och
Rakas Tal, kartlade båda sjöarna och ådagalade
deras samband inbördes genom underjordiska
kanaler. Därpå upptäckte H. källan till
huvudarmen av Indus men vände åter mot s. v.
till Gartok. Alla försök att från Gartok få
utforska den vita fläcken på Tibets karta n.
om hans senaste väg stötte på tibetanskt
förbud, varför han avskedade hela sin eskort,
lät utrusta en ny karavan i Leh och utsprida,
att resans mål var ö. Turkestan och Peking.
Han mötte karavanen vid Drugub, bröt upp
därifrån 4 dec. 1907 och tog strax vägen mot
n. men ändrade snart kursen till östlig. 11
jan. nådde man Aksai-chin. Efter passerandet
av Len-chung-tso mötte ett okänt område, och
H. uppträdde i en ladaks förklädnad. 24 febr.
återstod endast 1/4 av karavanens lastdjur.
Efter 16 mars togs en mera sydlig riktning
ned mot Brahmaputra. H. övergick ännu en
gång huvudkedjan vid Samye-la, och det var
där han fann Transhimalaja vara det
mest lämpliga namnet på denna mäktiga
vattendelare mellan Brahmaputra och
sjöregionen norr därom, vilken i v. och ö. av
gammalt är väl känd men vars mellersta del nu
f. ggn undersökts. H. skilde sig 6 maj från
karavanen och drog vidare till sjön
Teri-nam-tso. Sedan han förenat sig med
huvudkaravanen, gick han för tionde gången över
Transhimalaja samt följde Sutlej till Simla,
dit han kom 15 sept. Till Stockholm anlände
han 17 jan. 1909 och fick ett storartat
mottagande av konung och folk. Svenska sällskapet
för antropologi och geografi bildade en fond,
bärande hans namn, för understöd av
geografisk forskning. Resans resultat kunna
sammanfattas därhän, att H. upptäckt och
sorgfälligt undersökt en av jordens väldigaste
bergskedjor, inlagt på den förut vita fläcken
på kartorna n. om Brahmaputra från Gartok
till Shigatze en massa berg, sjöar, floder,
vägar etc., upptäckt två nya provinser i Tibet
samt upptäckt och undersökt Brahmaputras
och Indus’ källor. Resan 1906—08 skildrade
H. i de populärt hållna böckerna
»Transhimalaya» (2 bd, 1909; utkom på 12 språk)
och »Öfver land till Indien» (2 bd, 1910). De
vetenskapliga resultaten nedlades i »Southern
Tibet. Discoveries in former times compared
with my own researches in 1906—1908», I—IX
jämte tillhörande folioatlas I—III (1917—23),
samt i »Eine Routenaufnahme durch
Ostpersien», I—II (1918—24). Prof. A. Conrady har
utgivit »Die chinesischen Handschriften- und
sonstigen Kleinfunden Sven Hedins in
Lou-lan» (1920), skildrande H:s fynd i ruinstaden
Lôu-lan.
Wbg.*
Mot den fara, som från Ryssland kunde
hota Sveriges självständighet, utgav H. 1912
broschyren »Ett varningsord» i en uppl. på
1 mill. ex. Under försvarsstriden 1913—14
arbetade H. i tal och skrift (bl. a. »Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
