Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedman, Märta - Hedmark (Hedemarken) - Hednalagen - Hedner, Anders - Hedningar - Hedningkristna - Hedonism - Hedqvist, Carl Ivan Engelbert - Hedræus, Benedictus (Bengt) - Hedrén, Gunnar - Hedrén, Johan Jacob - Hedslätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Hedmark—Hedslätter
728
i Helsingfors, var sedan anställd vid olika
sällskap i Finland och Sverige samt vid
Vasa-teatern, har sedan 1912 gjort sig ett namn
vid olika teatrar i New York och även spelat
i England. Bland H:s roller märkas
Desde-mona i »Othello», Katinka i »Uppståndelse»,
Elga samt Dolly i »Man kan aldrig veta».
Hon är g. m. H. A. H o u s e. G. K-g.
Hedmark (förr H e d e m a r k e n). 1.
Land-skapsnamn för trakterna närmast ö. om
Mjö-sen, s. Norge, kring staden Hamar som
huvudort. Är en av Norges främsta
spannmåls-bygder med vidsträckta öppna odlingsmarker.
— 2. Fylke i östlandet, s. Norge; 27,484
kvkm, 162,470 inv. (1927). Omfattar som
huvudbygder Hedmark (se ovan) ö. om Mjösen
och därutöver Glommenlandskapen Österdalen
och Solör samt Trysilelvens (övre Klarälven)
dalgång och Fämunden närmast svenska
gränsen. Städer äro Hamar och Kongsvinger, den
förra säte för fylkesmannen. Större delen av
fylket upptages av vida skogsmarker, i n.
höga fjäll (Rondane, Stor-Sölen m. fl.).
Hednalagen, ett fornsvenskt lagstadgande,
som efter en numera förlorad handskrift,
trol. från 1200-talets förra del, innehållande
västgötsk lag, upptecknats av Olaus Petri och
Jonas Bure. Enl. stadgandet skall, om en man
skymfligt beskyller en annan för feghet, envig
dem emellan utkämpas vid ett vägskäl. Att
utebli medför svår påföljd: den utmanande
blir niding, den skymfade ärelös. Lagställets
innehåll härstammar tydligen från hednisk
tid. K. G. Wn.
Hedner, Anders, filolog, präst (1801—73),
docent i romersk poesi i Uppsala 1823, lektor
i Linköping 1836, kyrkoherde i Asby 1844,
teol. dr 1860. Framstående latinsk skald,
utgav H. bl. a. »Metra latina» (3 bd, 1841—44).
Hedningar, se H e d e n d o m.
Hedningkristna kallades i l:a årh. e. Kr. de
bekännare, som kristendomen vann bland de
utanför judendomen stående folken.
Hedoni’sm, filos., den etiska teori, enl. vilken
det högsta goda är lust eller njutning. Den
västerländska h. grundlädes, av Aristippos, och
redan i hans skola finner man en fullständig
dialektisk utveckling av de motsägelser, som
ligga i h:s begrepp (se Kyrenaiska
skolan). Det mest kända hedonistiska systemet
är Epikuros’ (se d. o.). C. H-m.
Hedqvist, Carl Ivan Engelbert,
skådespelare (f. 1880 8/g)- Anställd hos Hj.
Selander 1901—02, vid Svenska teatern i
Helsingfors 1902—04, Stora teatern i Göteborg 1904
—06, Svenska teatern i Stockholm 1906—09
och 1922—25, Dramatiska teatern 1909-—19,
Oscarsteatern 1926—27 samt åter vid
Dramatiska teatern från 1927. H. har gästspelat i
Oslo, Helsingfors och Göteborg samt företagit
egna turnéer, ledde 1914—18 Skansens
friluftsteater, där han 1911—13 var regissör, och
har med stor framgång både som skådespelare
och regissör ägnat sig åt filmen. Bland H:s
roller märkas Oidipus, Jago i »Othello», Shy-
lock i »Köpmannen i Venedig», kungen i
»Hamlet», Tartuffe, Cyrano de Bergerac,
Mäster Olof, Olaus Petri i »Gustaf Vasa»,
Göran Persson i »Erik
XIV», Karl XII,
Mau-rice i »Brott och
brott», Carolus Rex,
Niccolö d’Este i
»Pari-sina», brukspatron
Teodor i »Dunungen»,
Krona i »På Borga
gård», kammarherren
i »Moral», Tokeramo
i »Taifun», Higgins i
»Pygmalion», Jacob i
»Innanför murarna»
och fadern i »Graven
under triumfbågen». — H. är en ursprunglig
begåvning av ovanlig klarhet, med en lika
djärv som mänskligt levande, någon gång
genial karakteriseringskonst, djup humor,
starkt temperament och sällsynt naturliga
uttrycksmedel. G. K-g.
Hedræus, Benedictus (Bengt),
astronom (1608—59), prof, i »praktisk matematik»
i Uppsala 1649. H. ägnade sig företrädesvis
åt den praktiska astronomien och inrättade
ett privatobservatorium i Uppsala, vilket var
det första observatoriet där.
Hedrén, Gunnar, läkare,
universitetslärare (f. 1865). Med. lic. i Uppsala 1897, med.
dr vid Karolinska institutet 1901, blev H.
docent i rätts- och statsmedicin där s. å„ var
prosektor vid Katarina och Maria sjukhus
samt vid Södra barnbördshuset i Stockholm
1902—10 samt laborator i patologisk
anatomi vid Karolinska institutet 1904—10. Han
kallades till prof, i ämnet 1910 och var 1911
—21 därjämte chef för patologiska avd. vid
Sabbatsbergs sjukhus samt blev 1918 prof, i
rätts- och statsmedicin vid Karolinska
institutet. Från 1927 är han institutets rektor.
H. har författat ett stort antal uppsatser i
facktidskrifter. R. W.*
Hedrén, Johan Jacob, biskop (1775—
1861). Blev 1793 student i Uppsala, 1797 fil.
mag. och docent i botanik samt 1802 adjunkt
i detta ämne. Prästvigd 1803, blev han 1809
teol. dr, 1810 kyrkoherde i Jakobs och
Johannes församlingar, 1813 tjänstgörande
överhovpredikant, 1829 biskop i Karlstad och 1833
biskop i Linköping. Han var ordf, i
kyrko-lagskommittén av 1824 samt prästeståndets
vice talman vid riksdagarna 1840—41, 1844—
45 och 1847—48. I och utanför riksdagen
visade han stort intresse för ekonomiska
frågor, särskilt bankfrågor. (E.Nwn.)
Hedslätter, slättlandskap, som vid randen
av en inlandsis bildats av isälvarnas
avlagringar, sand och grus. Dylika slätter antaga
ofta på grund av sin ringa fruktbarhet
karaktären av hed. Som ex. kunna nämnas
Jyllands (se Danmark, sp. 447) och
Branden-burgs h., vilka äro randbildningar från den
nordiska inlandsisen. K. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
