Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heiberg, Johan Ludvig (författare) - Heiberg, Johan Ludvig (filolog) - Heiberg, Johanne Luise, f. Pätges - Heiberg, Peter Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Heiberg, J. L.—Heiberg, P. A.
748
(1841), med den behagfulla diktcykeln »De
nygifte» och den kvicka, satiriska »En sjæl
efter döden», samt de vetenskapliga verken
»Grundtræk til philosophiens philosophi»
(1832) och »Om philosophiens betydning for
den nuværende tid» (1833) voro hans
mannaårs viktigaste verk. Hans åskådning
härskade länge i Danmark; först Georg
Brändes frigjorde sig och Danmark därifrån.
Se »Bteve fra og til J. L. H.» (1862) och
monogr. av P. Hansen (1867). Flera av
H:s vådeviller och skådespel ha givits i
Sverige. R-n B.
Heiberg, Johan Ludvig, dansk filolog
(1854 27/u—1928 4/i); se släktöversikten. Blev
1879 fil. dr, var 1884—95 föreståndare för
Borgerdydsskolen i Köpenhamn och 1895 prof,
vid univ. där. Han
ägnade sig från början
med största energi åt
studiet av de grekiska
matematikerna och
medicinarna. Sålunda
utgav han mönstergilla
uppl. a,v bl. a.
Arki-medes (3 bd, 1880—81),
Euklides (5 bd, 1883—
88), Apollonios från
Perga (2 bd, 1891) och
Claudios Ptolemaios
(3 bd, 1898—1907) med
lat. övers. En för matematikens historia
ytterst betydelsefull upptäckt gjorde han, då
han i en palimpsest i Konstantinopel fann en
skrift, som visade, att Arkimedes använt ett
integralräkningen motsvarande förfarande. I
flera specialavh. lämnade han fullödiga bidrag
till matematikens historia. H. framlade 1901
i akademiernas internationella association i
Paris planen att utgiva de antika medicinska
skrifterna och utgav själv bd 1 av
Hippokra-tes och Paulos från Egina (1921). Han gav även
sammanfattande framställningar av dessa
områden, »Naturwissenschaft und Mathematik im
klassischen Altertum» (1911) och »Geschichte
der Mathematik und Naturwissenschaften im
Altertum» (i »Handbuch der klassischen
Alter-tumswissenschaft», V: 1: 2, 1925). H.
behärskade den klassiska vetenskapens alla
områden (hans professur omfattade till 1916 även
arkeologi); särskilt var han en utmärkt
kännare av den bysantinska tiden. Bland H:s
många populärvetenskapliga skrifter må
nämnas »Kvindespörgsmaalet i det gamle Athen»
(1891), »Eros» (1895) samt två konsthistoriska
verk, »Attiske gravmæler» (1895) och
»Italien, spredte studier og rejseskitser» (1904),
viktig för skildringen av de bysantinska
minnesmärkena i Italien, »Religion og moral»
(1911), »Den hellige Porphyrios» (1912),
»So-krates’ udvikling» (1913), »Liv og död i græsk
belysning» (1915) och »Fra Hellas» (1920).
Som motskrift till fru J. L. Heibergs
framställning av förhållandet mellan P. A.
Heiberg och fru Gyllembourg utgav han »Breve
fra P. A. Heiberg» (1883) och ställde sig
avgjort på dennes sida i en avh. i Nord. Tidskr.
(1883). H. var 1900—08 medutgivare av S.
Kierkegaards samlade skrifter. Led. av sv.
Vet.-akad. 1925. Minnesteckning av E.
Nach-manson (i Nord. Tidskr. 1928). M. Pn N-n.
Heiberg, Johanne Luise, f. Pätges,
dansk skådespelerska (1812—90), 1831 g. m.
författaren Johan Ludvig H. (se d. o.). Hon var
född i Köpenhamn av tyska föräldrar (modern
judinna), dansade som barn i deras
marknadstält på
Dyrehavs-bakken, blev 1821 elev
vid Det kongelige
teaters balett, spelade
från 1823 barnroller,
blev 1826 elev vid
talscenen, var 1829—
56 och 1859—64
anställd där som
skådespelerska och 1867—
74 som instruktris.
Bland hennes roller
märkas Julia i »Romeo
och Julia», Ofelia i
»Hamlet», lady Macbeth i »Macbeth», Maria
Stuart, Agnete i »Elverhöj» och Sofie i »Nej!»
samt en rad för henne skrivna uppgifter i
hennes mans vådeviller. Fru H., som på ett
bländande sätt bar upp sin något oregelbundna
skönhet, var sin tids stora danska
skådespelerska, i komedien utmärkt för lysande
intelligens och fin naturobservation, i tragedien ett
äkta barn av sin ungdoms romantiska stil. Hon
blev snart den strålande medelpunkten i det
gästfria hemmet, där hela det litterära,
konstnärliga och vetenskapliga Köpenhamn stämde
möte. Fru H. framträdde också själv som
författarinna, bl. a. med vådevillen »En söndag
paa Amager» (1848; många uppl.; sv. övers.
1855), det personhistoriska verket över
svärföräldrarna »Peter Andreas H. og Thomasine
Gyllembourg» (1882) och memoarverket »Et
liv, gjenoplevet i erindringen» (4 bd, 1891—
92), en källskrift, som dock bör begagnas med
försiktighet på grund av författarinnans
egocentricitet och bristande objektivitet. Biogr.
av P. Neiiendam (1917). G. K-g.
Heiberg, Peter Andreas, dansk
författare (1758—1841). Tog 1777 fil. examen,
flydde 1779 för skuld till Sverige och lät
sedan värva sig till soldat. Kontorist i Bergen
1782, skrev han
skådespelet »Forvandling-erne», återkom 1785
till Köpenhamn, blev
translator och
medhjälpare åt notarius
publicus. H., som
hyllade upplysningstidens
radikala idéer,
förfäktade i tal och skrift
(berättelsen
»Rigsda-lerssedlens hændelser»,
1787—89, dramat »Vir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
