Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena (grekiska hjältesagan) - Helena av Konstantinopel (Helena Antonia) - Helena (mor till Konstantin den store) - Helena (hertiginna av Orléans) - Helena (stad) - Helenius-Seppälä, Matti Oskari - Heleocharis - Helfabrikat - Helfferich, Karl - Helfranskt band - Helg - Helga högben - Helgalekamensgillet - Helga manna samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Helena—Helga manna samfund
774
broder, mot Tro ja för att hämnas. Homeros
låter H. ångra sitt lättsinne och längta
tillbaka. Efter Paris’ död förmäldes hon med
hans broder Deifobos. Den vanligaste sagan
låter henne efter Tröjas fall med Menelaos
återvända till Sparta. Enl. Stesichoros och
Euripides (i hans drama »H.») var det endast
en skenbild av H., som av Paris bortfördes
till Troja, varemot H. själv på ett underbart
sätt förflyttades till Egypten och därifrån
slutligen avhämtades av Menelaos. A. M. A.*
HeTena av Konst antinopel (el. H
e-1 e n a A n t o n i a), en vida spridd
folkberättelse, i vilken skildras konung Antonius’ av
Konstantinopel dotter H:s flykt från sitt hem,
hennes irrfärder och giftermål med konung
Henrik i England, hennes av svärmodern
vållade lidanden samt hennes slutliga
upprättelse. Berättelsen är trol. av angelsaxiskt
ursprung. I en mängd varianter finnes denna
roman upptecknad på flera språk, även
svenska (äldsta kända sv. uppl. tryckt 1679). R. G.*
HeTena, Constantius Chlorus’ antagligen
illegitima gemål, dessförinnan värdshusflicka
(omkr. 247—omkr. 327). Hon var mor till
Konstantin den store. Eusebios berättar, att hon
vallfärdat till det heliga landet (326), byggt
kyrkor och givit allmosor. Knappt ett årh.
efter Eusebios vet legenden, att hon i
Jerusalem funnit Jesu kors. Hon betraktas som
helgon. Hennes dag är 18 aug. A. G-w.
Helena (fr. Hélène), hertiginna av Orléans
(1814—58), född prinsessa av
Mecklenburg-Schwerin. Blev 1837 g. m. Ludvig Filips av
Frankrike äldste son, hertig Ferdinand av
Orléans (d. 1842; jfr Orléans). Vid
revolutionen 1848 uppträdde hon i franska
deputeradekammaren för att åt sin äldste son söka
rädda Frankrikes tron men misslyckades.
Helena [heTina], huvudstad i Montana, U.
S. A., 1,267 m ö. h., på östsluttningen av
Klippiga bergens huvudkedja; 12,037 inv.
(1920). Trakten är rik på guld, silver och
järn; smältverk, maskinfabriker m. m.
Helenius-Se’ppälä, Matti Oskar i,
finländsk nykterhetsman (1870—1920). Blev 1894
dr polit. i Köpenhamn och ägnade sitt liv åt
nykterhetsarbetet i Finland. I
nykterhetsföreningar och vid lantdagar (1908—20) verkade
han outtröttligt för införande av
förbudslagen, som antogs 1909 och trädde i kraft 1919.
H. var vid sin död chef för socialministeriets
nykterhetsavdelning. Vid H:s sida i
nykterhetsarbetet stod hans hustru, Alexandra
(A 11 i) Maria Trygg-H. (1852—1926),
verksam som livfull föredragarinna och
skriftställarinna. H. E. P.
Heleöcharis, bot., se S ä v.
Helfabrikat, se Halvfabrikat.
HeTfferich, Karl, tysk nationalekonom,
bankman och politiker (1872—1924). Blev
1901 prof, i statsvetenskap i Berlin, var 1906
—08 dir. för Anatoliska banan och 1908—
jan. 1915 dir. för Deutsche Bank, på vilken
post han ofta togs till råds av regeringen i
statsfinansiella frågor. Febr. 1915— maj 1916
var H. riksfinansminister, därefter till aug.
1917 inrikesminister och till nov. s. å.
rikskanslerns ställföreträdare (mars 1915
—nov. 1917 även
medlem av preussiska
statsministeriet). Han
motsatte sig i det
längsta det
oinskränkta u-båtskriget och
förmåddes efter
beslutet (jan. 1917) om
dess tillgripande
endast med yttersta
svårigheter att ej avgå. I
riksdagens
utskottsför-handlingaf förde H.
med kraft regeringens
talan. Vid Bethmann-Hollwegs avgång juli
1917 begärde även H. avsked, som emellertid
vägrades. Han fick då i uppdrag att förbereda
de ekonomiska bestämmelserna i blivande
fredsfördrag och sysslade därmed, tills han
juli 1918 utsågs att efterträda den mördade
greve Mirbach som tysk ambassadör i Moskva.
H. vistades i Moskva blott 9 dagar och kunde
där intet uträtta. Snart hemkallad, fick han
3 sept. s. å. formligt avsked. H. blev 1920
led. av riksdagen och tillhörde där det
tysknationella partiets mest stridbara ledande
män; bl. a. bekämpade han lidelsefullt och
personligt Erzberger. H. uppträdde ofta i
ska-deståndsfrågan med skarp kritik mot den
s. k. uppfyllelsepolitiken. Han omkom vid en
järnvägsolycka. Led. av sv. Vet.-akad. 1918.
— Bland H:s skrifter märkas »Die Reform
des deutschen Geldwesens» (2 bd, 1898), »Geld
und Banken» (1903; 6:e uppl. 1923),
»Deutsch-lands Volkswohlstand 1888—1913» (1913; 7:e
uppl. 1918), krigsmemoarverket »Der
Welt-krieg» (3 bd, 1919), »G. von Siemens» (3 bd,
1921—23) och »Die Politik der Erfüllung»
(1922). Litt.: K. v. Lamm, »H. als
Währungs-politiker und Gelehrter» (1926). V. S-g.
Helfranskt band, se B o k b i n d e r i, sp. 692.
Helg, åt Gud avskild tid, motsats till
socken, i vidsträckt bemärkelse både sön- och
helgdagar; i inskränktare de dagar (inkl,
aftonen före), då de större kyrkohögtiderna firas.
Jfr Helgdagar och
Helgsmålsring-n i n g. A. G-w.
Helga högben, zool., se Spindeldjur.
Helgalekamensgillet, se Gille.
Helga manna samfund, den gamla sv. övers,
(i det nuv. formuläret moderniserad till d e
heligas samfund) av lat. uttrycket
commünio sanctörum i apostoliska
trosbekännelsens 3:e art. Denna övers, återger
säkerligen ieke detta bekännelseleds ursprungliga
mening. Genom senare forskningar har näml,
otvetydigt ådagalagts, att det latinska ordet
communio här ej är att fatta i konkret
betydelse (= samfund) utan i abstrakt mening
(= gemenskap). Ovisst är däremot om ordet
sanctörum bör fattas som maskulinum (= de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
