Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helmintologi - Helmold - Helmolt, Hans Ferdinand - Helmont, Jan Baptist van - Helms, Jacob - Helmstedt - Helnot - Helodea - Heloderma, Vårtödlor - Helofyter, Helofila växter - Héloïse - Heloter - Helsaker - Helsingborg - Helsingborgs Dagblad - Helsingborgsposten Skåne-Halland - Helsinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Helmintologi—Helsinge
810
Helmintologi, läran om inälvsmaskarna.
HeTmold [-målt], tysk krönikeskrivare från
Holstein (d. efter 1177), präst i Bosau vid
Plön. H. skildrade i »Chronica slavorum»
(utg. av B. Schneidler 1909; ty. övers. 1910;
da. övers. 1881) vendernas historia till 1172.
Helmolt, Hans Ferdinand, tysk
historiker (f. 1865). Var 1894—1906 medarb. vid
Bibliographisches Institut i Leipzig, därpå
tidningsman i Dresden, fick 1918 professors
titel och blev 1922 huvudred, för Frankfurter
Nachrichten. H. är mest känd som
initiativtagare till en på geografisk grundval byggd
»Weltgeschichte» (9 bd, 1899—1907; revid.
uppl. av A. Tille 1913—22). H. har skrivit
bl. a. »Deutsche Geschichte» (1898; 3:e uppl.
1907), »Bismarck» (1915), »Ein
Vierteljahr-hundert Weltgeschichte, 1S94—1919» (1919)
och »Kautsky der Historiker» (1920).
Helmont, Jan Baptist van,
nederländsk läkare och kemist (1557—1644).
Studerade i en jesuitskola, blev med. dr och levde
som rik privatman på sitt gods vid Bryssel.
H. utgick från
Para-celsus och skapade en
egendomlig, mystiskt
och alkemistiskt
färgad naturfilosofi i
skarp motsats till den
aristoteliska. Särskilt
studerade han
jäsningsprocessen och
kol-syrealstringen därvid.
Ordet gas är
skapat av H. för att
beteckna särskilda
luftarter, alstrade vid
ke
miska processer. Han iakttog syrealstringen
i magsäcken och gjorde skarpsinniga
växt-fysiologiska experiment men trodde samtidigt
på guldmakeri, universalmedicin och
ande-skåderi. H:s »Ortus medicinæ» utkom 1648.
Monogr. av F. Strunz (1907). E-k N-d.
Helms, Jacob, dansk präst och
medeltids-arkeolog (1824—1906). H. är mest känd för
sina värdefulla publikationer om danska
medeltidskyrkor (»Danske tufstenskirker», 2 bd,
1894, m. fl.). H. blev hedersdr 1894.
HeTmstedt [-Jtät], stad i ty. fristaten
Braun-schweig, 33 km ö. om staden Braunschweig;
17.098 inv. (1925). Brunkolsindustri. Hade
1576—1809 univ., i vars byggnad, Juleum, i
renässans från 1590-talet, univ.-bibl. förvaras.
Helnot, mus., se Noter.
Helödea, bot., se Vattenpest.
HelodeTma, Vårtödlor, är ett ödlesläkte
från ökentrakterna i Arizona och v. Mexiko.
Kroppen är klumpig med cylindrisk svans och
täckt av vårtlika, i tvärrader ordnade fjäll.
Längden kan uppgå till 60 cm. Födan utgöres
av maskar, insektlarver o. dyl. Färgen är
mörkbrun med gula fläckar och band. Släktet
omfattar endast två arter, gilaödlan, H.
suspectum, och escorpionen, H. horridum.
H. är bekant som det enda giftiga ödlesläktet.
Giftet alstras i de starkt utvecklade
under-käksspottkörtlarna och utpressas, då djuret
biter med de fårade gifttänderna. Smärre
djur dödas av giftet, men hos människan
torde det i regel endast framkalla
övergående obehag. T. P.
Helofyter, Helofila växter,
sumpväxter i sött vatten, vilkas blad höja sig över
vattenytan, t. ex. Butomus (blomvass).
Héloise [elmTz], Abailards (se d. o.) älskade.
— »La nouvelle Héloise» (1759), roman av J.
J. Rousseau.
Helöter (grek, heilötes el. heilötai), den
ofria lantbefolkningen i den spartanska
staten (Lakonien och Messenien), förmodligen de
äldre, av de doriska invandrarna underkuvade
invånarna. H. odlade jorden i de lotter, som
voro tilldelade spartiaterna, och avlämnade
en viss del av avkastningen åt dessa. H.
kunde icke köpas eller säljas av sina herrar
och kunde frigivas endast av staten. De äro
således närmast att beteckna som statens
livegna, bundna vid torvan. De användes i
krigstjänst, på flottan och i hären som trossknek-*
tar och lättbeväpnade, senare ibland som
tungt beväpnade, och frigåvos stundom till
belöning för visat välförhållande. Den hårda
behandlingen av h. ledde till upprepade
uppror; det mest bekanta efter den stora
jordbävningen 464 f. Kr. kunde fullständigt kuvas
först efter tio års strider. M. Pn N-n.
Helsaker, se Filateli.
Helsingborg, se Hälsingborg.
Helsingborgs Dagblad, daglig
morgontidning i Hälsingborg, vilken började utkomma
i dec. 1884 som forts, på den 1867—84 utg.
Helsingborgs Tidning. Dess förste
huvudred, var Wilhelm Hoflund (1884—98);
bland senare huvudredaktörer må nämnas
Gustaf Äsbrink (1899—1907), Nils
Christierns-son (1911—23) och Ove Sommelius (från 1924).
Tidningen utkommer numera 7 ggr i
veckan och med söndagsbilaga. En avläggare är
Höganäs Dagblad (sedan 1924). Ägare
är Nya tryckeri-a.-b. Helsingborgs Dagblad.
Politisk ståndpunkt: höger.
Helsingborgsposten Skåne-Halland, daglig
aftontidning i Hälsingborg. Började utkomma
i dec. 1890 med 3 n:r i veckan som forts, på
den 1887—90 utg. Skåne-Halland samt
blev daglig 1891. Den utkommer även i en
halvveckoupplaga. Bland huvudred, må
nämnas G. E. Ericson (1897—1905), J. G.
Chri-stensén (1906—09) och Sven Åkerberg (från
1909). Tidningen är konservativ.
Helsinge (fi. He’lsinki), kommun och
församling i Nylands län, Finland. Från H. ha i
flera repriser avskilts de områden, som nu
lyda under Helsingfors stad, samt betydande
områden, på vilka förorter till Helsingfors
uppvuxit och som nu utgöra självständiga
kommuner; 353 kvkm, 12,302 inv. (1926).
Befolkningen, urspr. svensk, är nu till följd av
förstadsbildningen ansenligt uppblandad med
finska element. O. Brn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
