Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henderson, Arthur - Henderson, Ebenezer - Hendiadys - Hending - Hendon - Hendriksen, Rasmus Frederik - Henel, Anders Joachim von - Henequen - Hengelo - Hengest (Hengist) och Horsa - Hengstenberg, Ernst Wilhelm - Henid, Henidtanke - Henle, Jakob - Henley on Thames - Henlopen, Kap - Henna el. Al henna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Henderson, E.—Henna
850
1916) som medlem av krigskabinettet och
företog sommaren 1917 en officiell
propagandaresa till Ryssland (med uppdrag att ev.
avlösa sir G. Buchanan som ambassadör där).
Han röjde efter
hemkomsten benägenhet
för engelskt
deltagande i den planerade
internationella socialistiska fredskongressen
i Stockholm, avgick
aug. s. å., då
regeringen beslöt hindra
ett sådant, närmade
sig därpå
pacifistriktningen inom partiet
och föll därför igenom
vid valen 1918. Åter
invald i underhuset vid ett fyllnadsval 1919,
föll han igenom vid valen 1922 men tillhör
sedan 1923 ånyo underhuset. I ministären
MacDonald (jan.—nov. 1924) var han
inrikesminister. H. tillhör den moderata flygeln
inom sitt parti och har spelat en
framträdande roll på internationella
socialistkongresser. V. S-g.
Henderson [he’ndosn], Ebenezer, skotsk
präst (1784—1858). Grundade 1811 i
Göteborg den första kongregationalistiska
församlingen i Sverige. H:s predikningar, där
också predestinationsläran framhölls, väckte
oro inom kyrkliga kretsar i Göteborg, varav
Schartau föranleddes att författa sin skrift
om nådavalet (utg. 1825). H. återvände 1825
till England. E. M. R.*
Hendiadj^s, grek. (eg. »ett genom två»),
en grammatisk figur, bestående i att två ord,
av vilka det ena eg. skulle stå som
bestäm-ningsord till det andra, i stället samordnas,
varvid i själva verket ett begrepp kommer
att uttryckas genom två, t. ex. musiken
och tonerna i st. f. musikens toner. A. M. A.*
Hending, isl., dets. som assonans (se d. o.).
Hendon [he’ndon], nordvästlig förstad till
London, i grevsk. Middlesex; 66,060 inv. (1927;
utom militär). Stor flygplats.
Hendriksen, Rasmus Frederik, dansk
xylograf (f. 1847). Öppnade 1870 en
xylogra-fisk verkstad i Köpenhamn och utgav 1877—
84 den förträffliga veckotidningen Ude og
Hjemme. H. vann därefter genom studier i
Wien stor konstskicklighet i fotografisk
etsning och fotokemi. 1888 stiftade han
Föreningen for boghaandværk och 1893 dess fackskola
för bokhantverk, varigenom han väsentligt
bidrog att höja dansk bokkonst. 1910 utgav
H. »Mennesker og oplevelser». P. E-t.
Henel, Anders Joachim von,
skriftställare (1687—1744). Var av tysk släkt och
hette urspr. H e n e 11. Han blev svensk
kapten 1716, adlades 1719, tjänstgjorde på
Arens-burg och i Stralsund, blev major samt 1737
kommendant på Malmö citadell. Han är
bekant som förf, till de första svenska försöken
att åstadkomma en fullständig kalender över
ämbets- och tjänstemän, bl. a. ett arbete om
Stockholm 1728 (se Adresskalender)
och två om Sverige (1730, 1736).
Henequen [eneké’n], bot., se A g a v e.
He’ngelo, stad i nederl. prov. Overijsel;
31,232 inv. (1928). Textil- och maskinindustri.
Hengest (el. H e n g i s t) och H o r s a, t. ex.
hos Beda namn på de båda hövdingar, som
anförde jutarna i tåget mot England omkr. 450.
De uppgivas ha blivit inkallade av britternas
hövding Vortigern till hjälp mot pikter och
skoter men efter vunnen seger över dessa
vänt sina vapen mot britterna och erövrat
bl. a. ö. Kent. Jfr England, sp. 847.
He’ngstenberg [-bärk], ErnstWilhelm,
tysk teolog (1802—69). Blev efter studier
i Bonn och i Basel 1824 docent, 1826 e. o.
och 1828 ord. teol. prof, vid univ. i Berlin.
Genom Evangelische Kirchenzeitung, som han
från 1827 utgav och som blev det
pietistiskt-ortodoxa partiets huvudorgan, utövade H.
stort inflytande och blev ledare för den
religiösa och teologiska reaktionen i Tyskland.
I början försvarare av den protestantiska
unionen, drogs han sedan alltmera över till
den exklusivt luterska riktning, som ville
upplösa unionen. H:s förnämsta arbeten äro
»Kommentar über die Psalmen» (4 bd, 1842—
47; 2:a uppl. 1849—52; sv. övers, i
sammandrag 1855), »Das Evangelium Johannis» (3 bd,
1861 ff.; 2:a uppl. 1867—71) och »Geschichte
des Reiches Gottes unter dem alten Bunde»
(1869—71). (G. A-n.)
Henld, Henidtanke (av grek, hen, ett),
av filosofen Otto Weininger införd term för
bildlösa psykiska objekt, som utöva en
teoretisk funktion men snarast förekomma i
känslans form. I en h. ha enl. Weininger
föreställning, förnimmelse och känsla ännu icke
differentierat sig. Den en gång fullt
medvetna tanken kan nedsjunka till henidform;
logiska, etiska och estetiska visshetskänslor,
vilka vanl. icke begrundas med
utvecklade omdömen, äro yttringar av
henidtän-kande. J. L-t.
Henle, Jakob, tysk anatom (1809—85).
Blev prof, i anatomi i Zürich 1840, i
Heidelberg 1844 och i Göttingen 1852. H. har
grundat kunskapen om epiteliala vävnader;
dessutom har han upptäckt den glatta
muskulaturen i de små artärernas media och utfört
viktiga arbeten över njurarnas histologi samt
struphuvudet. Hans läroböcker i anatomi och
patologi ha utövat stort inflytande. Biogr. av
F. Merkel (1909). R. T-dt.*
Henley on Thames [he’nli ån te’mz], engelsk
stad vid Thames, strax nedom Reading; 6,841
inv. (1921). Sedan 1839 ha vid H. (utom 1915
—19) årligbn hållits Englands förnämsta
roddtävlingar, vanl. i början av juli.
Henlopen, Kap [-he’nläupon], se D e 1
a-w a r e 1, sp. 667.
Henna el. Al henna, orientaliskt
skönhetsmedel (se A 1 k a n n a), vilket nyttjas
dels för att färga naglarna röda, dels för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
