Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henna el. Al henna - Hennan - Henne am Rhyn, Otto - Henneberg, Richard - Henneberg, Rudolf - Hennegau - Hennequin, Alfred och Maurice - Henner, Jean Jacques - Hennerberg, Carl Fredrik - Hennessy, Jean - Hennig, Anders Henning - Hennigs, Karl Gösta Albert von - Hennin - Henning, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Hennan—Henning
852
ge håret en rödaktig ton. Av hennaväxtens
blommor beredes hennaparfym.
Hennan, långsträckt sjö i n. Hälsingland,
Ljusdals och Ramsjö socknar; 27 kvkm, 207
m ö. h. Avrinner genom Letån till Ljusnan.
Henne am Rhyn [hä’na am råi’n], Otto,
schweizisk kulturhistoriker (1828—1914),
stads-arkivarie i S:t Gallen, tidningsman. Skrev
»Allgemeine Kulturgeschichte» (2 bd, 1877—97),
»Der Teufels- und Hexenglaube» (1892) m. m.
Henneberg, Richard, tonsättare och
dirigent (1853—1925), elev av V. Rust. Var född
i Berlin, åtföljde som ackompanjatör flera
sångare och sångerskor på turnéer i
Skandinavien på 1870-talet och framträdde 1876 med
en teatertrupp, som gav operor av Verdi
och Wagner (»Tannhäuser» m. m.). H. slog
sig 1878 ned i Stockholm, blev dirigent för
Mindre teatern (sedan Nya teatern) och 1885
kapellmästare vid Kungl. teatern. Han var
1894—1907 hovkapellmästare och sedan 1912
dirigent och musiklärare i Malmö. H. inlade
som hovkapellmästare stora förtjänster om
Wagners musik; komponerade flera
teaterstycken (»Drottningens vallfart», 1882),
kammarmusik, solosånger, pianostycken m. m. T.N.
He’nneberg [-bärk], Rudolf, tysk målare
(1826—76), mest påverkad av Couture o. a.
romantiker under sina studieår i Paris.
Återkommen från ett par års vistelse i Italien,
fullbordade han 1868 i Berlin den kända
målningen »Jakten efter lyckan» (i
nationalgalle-riet i Berlin). Monogr. av W. Bode (1895).
He’nnegau, se H a i n a u t.
Hennequin [änkä’], belgisk-franska
teaterförfattare. Alfred H. (1842—87) var född
i Liége, kom på 1870-talet till Paris och
gjorde sig där ett namn som kvick lustspels- och
vådevillförfattare. Populära stycken av H.,
ännu spelade, äro »Niniche» (1878; uppf. i
Sverige f. ggn 1880) och »Lili» (1882; uppf.
i Sverige s. å.). — Maurice H. (1863—
1926) skrev ett otal starkt kryddade, ofta
skabrösa, alltid uppsluppna farser, som från
Théätre du Palais Royal gått världen runt.
I samarbete med Georges Duval skrev H.
bl. a. »Le coup de fouet» (1901; »Sendraget»,
s. å.), med P. Bilhaud »Les dragées
d’Her-cule» (1904; »Herkulespillerna», 1907), med
Pierre Véber »Vingt jours å 1’hombre» (1908;
»Tjugu da’r i kurran», uppf. i Sthlm 1909)
samt ensam »Vous n’avez rien ä déclarer?»
(1907; »Har ni något att förtulla?», 1908).
Henner [äna’r], Jean Jacques, fransk
målare (1829—1905). H., som blivit kallad
»den möderne Correggio», målade gärna
na-ketbilder i stiliserad natur men även bibliska
scener och porträtt. Han eftersträvade stark
färgklang av få färger, som Kan känsligt
avvägde. I »Salle Henner», Palais des
beaux-arts, i Paris, finnas flera tavlor av H., b\ a.
»Den barmhärtige samariten» (1874). Monogr.
av P. A. Muenier (1927). G-gN.*
Hennerberg, Carl Fredrik, musiker
(f. 1871 24/i). Avlade organist- och
musiklärar
examen 1901 och är sedan 1904 biträdande
lärare i elementarsång och harmonilära vid
Konservatoriet i Stockholm, bibliotekarie vid
Mus. akad. sedan 1908 samt därjämte sedan
1909 organist i slottskyrkan, sedan 1919 sekr.
i Wennerbergsällskapet och Svenska
samfundet för musikforskning. H. har företagit flera
undersökningar om äldre orglar i Sverige och
offentliggjort uppsatser om orglar, medeltida
musikhandskrifter m. m., utgivit »Orgelns
byggnad och vård» (1912) och översatt C.
Lochers »Orgelstämmorna» (1909). T. N.
Hennessy [änasi’], Jean, fransk affärsman
och politiker (f. 1874). Tillhör den bekanta
konjaksdynastien H., blev 1919 led. av
deputeradekammaren och 1924 sändebud i Bern.
Hennig, Anders Henning, skolman,
paleontolog och geolog (1864—1918). Blev
efter studier i Lund docent där i geologi 1892,
i geologi och hydrografi 1907, lektor vid
Lunds allmänna läroverk 1905, läroverksråd i
Läroverksöverstyrelsen 1913 samt fick
professors n. h. o. v. 1911. H:s geologiska och
paleontologiska arbeten ha väsentligen
behandlat Skånes geologi, särskilt dess
krit-system, och av där förekommande fossil de
flesta grupperna av evertebraterna, framför
allt bryozoerna. Tills, m. A. E. Törnebohm
utgav han för Sveriges geologiska
undersökning en berggrundskarta över största delen
av Skåne (1904). H. bearbetade de av Sven
Hedin från s. Tibet 1906—08 hemförda
samlingarna (bd V av Hedins stora verk
»Southern Tibet»: »Zur Petrographie und Geologie
von Südwest-Thibet»). H. utgav även
»Studier öfver Nissans hydrografi» (1907). K. A. G.
Hennigs, Karl Gösta Albert von,
målare (f. 1866 15ln). Studerade för Zorn, R.
Bergh och Hasselberg i Konstnärsförbundets
skola och deltog i förbundets utställningar
från 1898. Han valde till en början motiv
från Stockholm (»Droskstation»,
aftonstämningen »På gatan», 1900, »En sommardag på
Djurgården», utställd 1905, m. fl.). Men vid
sidan av friluftsmotiv intresserades han tidigt
av motiv från varietéer och cirkus, vilka
sedan blevo hans huvudområde. »Varieté»,
»Musikaliska clowner» m. fl. med liknande
motiv utställdes 1903 och följdes under de
närmaste åren av »Kapplöpning»,
»Skolryt-tarinna» och »Den blå clownen». — H.
framställer gärna sina typer i kvickt fångad
ögonblicklig rörelse och i effektfull belysning.
Teckningen är bred och summarisk,
pensel-föringen ibland klatschig, färgerna starka.
Blev t. f. prof, vid Konsthögskolan 1928. —
H. är representerad i Nationalmuseum
(»Karneval», 1909, »Fiolspelande clown», 1915, »I
klädlogen», s. å., m. fl.), i Göteborgs museum
(»Spansk dans», 1912, »Primadonnan», 1915),
i konstmuseet i Köpenhamn samt i Thielska
galleriet (»Kapplöpning»). G-g N.*
Hennin [enå’], fr., se Dräkt, sp. 21, bild 90.
Henning, guldsmedsfamilj i Stockholm på
1600- och 1700-talet. Mest bekanta äro
brö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
