Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Henrik V (engelsk konung) - 6. Henrik VI (engelsk konung) - 7. Henrik VII (engelsk konung) - 8. Henrik VIII (engelsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Henrik
860
ledde till fördraget i Troyes (1420), enl. vilket
H. erkändes som fransk tronarvinge och
re-gent samt skulle få till äkta Karl VI:s
dotter Katarina, med vilken han firade bröllop
s. å. — H. var personligen enkel och
anspråkslös, gudfruktig och strängt rättvis, en skicklig
diplomat och lysande fältherre. Jfr litt. till
H. IV samt biogr. av R. B. Mowat (1920);
J. H. Wylie, »The reign of Henry V.», bd
I—II (1914—19; går t. o. m. 1416); R. A.
Newhall, »English conquest of Normandy, 1416
—1424» (1924). V. S-g.*
6. H. VI (1421—71), son till H. V och
Katarina av Frankrike. Han utropades i vaggan
till Englands konung efter faderns (sept. 1422)
och till Frankrikes efter morfaderns död (okt.
s. å.), blev 1442
myndig och 1445 g. m. den
vil jekraf tiga
Margareta av Anjou, dotter
till René,
titulärkonung av Sicilien och
hertig av Lothringen.
Den svage konungen
förmådde aldrig göra
sin personliga vilja
gällande, utan
regeringen utövades av
drottningen och
makt-lystna stormän. Då H.
1453 blev sinnessjuk, övertogs styrelsen av
hertigen av York som protektor, men denne
avlägsnades, då konungen på nyåret 1455
tillfrisknat. Om de nu uppflammande striderna,
»rosornas krig», se E n g 1 a n d, sp. 855. H.
inspärrades 1465 i Towern av Yorks son Edva,rd
IV, befriades 1470 och uppsattes för några
månader ånyo på tronen men föll i april 1471 åter
i Edvards händer. Han dog i Towern maj s. å.,
trol. mördad. — H. var välmenande, uppriktigt
religiös och ivrig främjare av vetenskap och
undervisningsväsen; hans vekhet gjorde
honom emellertid även under hälsans dagar
oduglig till regent under denna stormiga tid.
Litt.: J. H. Ramsay, »Lancaster and York»
(2 bd, 1892); F. A. Gasquet, »Religious life of
Henry VI.» (1923). V.S-g.*
7. H. VII, grundläggaren av
Tudordynas-tien (1457—1509), postum son till en walesisk
adelsman, Edmund Tudor, earl av Richmond,
och Margaret Beaufort (se d. o., sp. 1055),
sondotter till John Beaufort, Henrik IV:s
halvbroder. Efter Henrik IV:s död ansågs
H. representera huset Lancasters
tronanspråk och sattes i säkerhet i Bretagne. En
resning till hans förmån i s. England 1483
kuvades snart av Rikard III. H. landsteg i
aug. 1485 i Milford haven i Wales, slog 22 aug.
Rikard vid Bosworth, utropades på slagfältet
till konung och kröntes 30 okt. Sin och sina
efterkommandes rätt till kronan stadgade H.
genom parlamentets erkännande (nov.) och
sitt giftermål (jan. 1486) med Elisabet av
York, Edvard IV:s dotter och de yorkska
tronanspråkens innehavarinna. H:s tron
ho
tades emellertid av ständiga uppror till
förmån för verkliga eller förmenta
Yorkätt-lingar. Lambert Simnel, som utgav sig för
Edvard IV:s brorson Edvard, earl av Warwick
(se d. o.), tillfångatogs
vid Stoke-on-Trent
(1487). Farligare var
Perkin Warbeck, som
utgav sig för Edvard
IV:s yngre son Rikard;
han måste till sist
efter en landstigning i
Cornwall ge sig fången
(sept. 1497) och
avrättades (nov. 1499). Om
H:s strid mot andra
tronkrävare se D e la
P o 1 e. H. drev en
mycket invecklad utländsk allianspolitik, i
vilken giftermålsförbindelser och förslag
därtill spelade en framträdande roll. H. var en
sträng rikshushållare och blev med åren
ganska girig; av parlamentet gjorde han sig
småningom nästan oberoende (om H:s inre
styrelse se E n g 1 a n d, sp. 856). Jfr J. Gairdner,
»Henry VII.» (1889); A. F. Pollard, »The reign
of Henry VII.» (3 bd, 1913—14); G.
Temper-ley, »The life of Henry VII.» (1918). V.S-g.
Henrik VIII. Målning av H. Holbein d. y. omkr.
1540. I National portrait gallery i London.
8. H. VIII (149 1 28/8—15 4 7 28/±), son till H.
VII och Elisabet av York. Blev kort efter sin
tronbestigning, april 1509, förmäld med sin
äldre broder Arturs änka, Katarina av
Ara-gonien (11 juni 1509). Ett prålande hovliv
upptog H:s första regeringsår. I Europas
diplomatiska fejder inblandades han genom sitt
inträde i heliga ligan (nov. 1511), och med
arvfienden Frankrike låg han i krig 1512—14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
