Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herderomanen - Hérédia, José Maria de - Heredia y Campuzano, José Maria - Hereditär - Hereford - Herefordrasen - Herefordshire - Herennius - Herero (Ovaherero el. Damara)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Hérédia—Herero
902
boea» (sv. övers, av J. Paulson i »Från
antiken ocb senare tider», 1911). — Under
senmedeltiden och renässansen väcktes h. åter
till liv och nådde en rik utveckling. De äldsta
moderna h. voro Boccaccios »Ameto» och
San-nazaros »Areadia», av vilka särskilt den
senare påverkat Montemayors »Diana» och sir
Ph. Sidneys »Areadia». Ryktbarast av alla h.
är fransmannen d’Urfés omfångsrika »Astrée»
(5 dir, 1610—27), vilken fick efterföljare i
alla europeiska länder, särskilt i Tyskland,
där svärmeriet för herdelivet ofta tog
löje-väckande former (akademier m. m.). Ej sällan
har h. verklig bakgrund, i det att samtida
personligheter dölja sig bakom de
uppträdande figurerna. Genren avtynade under
1700-talet men hade länge enstaka företrädare
(Gessner, Florian). — Litt.: F. Bobertag,
»Ge-schichte des Romans» (1876); G. Reynier, »Le
roman sentimental avant 1’Astrée» (1908); H.
Körnchen, »Zesens Romane» (1912); H. Cysarz,
»Deutsche Barockdichtung» (1924). O. W-n.
Hérédia [eredia’], JoséMariade, fransk
skald (1842—1906), kusin till den följande.
Föddes på Kuba, av gammal spansk familj,
uppfostrades i Frankrike, där han snabbt vann
en ställning i den
litterära världen, trots
sin ytterst
sparsamma produktion. Sedan
1859 hade han
publicerat sonetter i olika
tidskrifter, i allt ett
100-tal, vilka han
jämte ett 20-tal
nyskrivna dikter, bl. a.
ett epos om
conquista-dorerna, utgav i
bokform under titeln »Les
trophées» (1893). H.
var lärjunge till Leconte de Lisle, med vilken
han tävlar i formell fulländning. Utgav även
några poetiska övers, från spanskan,
»Véri-dique histoire de la conquéte de la
Nouvelle-Espagne» (4 bd, 1877—87; övers, från B. Diaz
del Castillo). Led. av Franska akad. (1894).
Monogr. av M. Ibrovac (1923). Kj. S-g.
Heredia y Campuzano [ärä’öia i [-kam-popa’nå],-] {+kam-
popa’nå],+} José Maria, spansk-amerikansk
skald (1803—38), kusin till den föregående. Var
född på Kuba och beklädde flera höga poster i
Mexiko. H. vann stort rykte särskilt genom
sina dikter »A Niägara» och »Teocali 6 templo
de Cholma». Han författade ett femaktsdrama
på vers, »Atreo» (uppf. 1822). K. A. H.
Hereditar (fr. héréditaire), ärftlig, ärvd.
Hereford [he’rifod], huvudstad i eng.
grevskapet Herefordshire vid Wye; 24,980 inv.
(1927). Biskopssäte sedan 676; vacker
katedral (omkr. 1080—1530).
Herefordrasen [he’rifad-] (eng. Hereford
breed), nötboskapsras av utpräglad gödtyp, till
färgen röd, med huvudet, främre delen av
ryggen, bröstet, buken, svansspetsen och ofta
även nedre delen av benen vita,; huvudsakliga
Nötkreatur av Herefordras.
avelsområdet är grevskapet Herefordshire.
Fullvuxna kor väga 500—650 kg, gödda tjurar
ända till 1,400 kg. Mjölkavkastningen är
obetydlig men gödningsförmågan utmärkt.
Stambok över rasen utgavs f. ggn 1846. (E. T. N.)
Herefordshire [he’rifodj(i)o], grevskap i s. v.
England vid gränsen till Wales; 2,182 kvkm,
113,189 inv. (1921). Är ett kuperat landskap,
genomflutet av Wye. Känt för ymniga
fruktskördar (äpplen, päron), ciderberedning,
humleodling, rik grönska. Huvudstad: Hereford.
Here’nnlus, romerskt släktnamn. För en H.
utarbetade en okänd författare, Auctor ad
Herennium (man har förmodat en viss
Cornificius), omkr. 85 f. Kr. den äldsta
lärobok i retorik man äger på latin, »Rhetorica
ad Herennium».
Herero’ (O v a h e r e r o el. D a m a r a), ett
viktigt, i flera stammar delat bantufolk i
Da-maraland i Sydvästafrika. De äro ett rent
herdefolk, de enda bantu, vilka ej odla jorden.
Häri såväl som i andra kulturella detaljer
likna h. de hamitiska herdefolken i n. ö.
Afrika. Även till utseendet erinra många av
dem om hamiterna. Mycket synes tala för att
h. äro invandrare i sitt nuv. område och att
de en gång bott uppe i n. ö. och där stått i
beröring med hamitiska herdefolk. I mitten
av 1800-talet hade h. svåra strider att
utkämpa med hottentotterna, i vilken kamp
svensken Ch. J. Andersson (se d. o.) deltog på
h:s sida. Särskilt under resningen mot
tyskarna 1904—06 (hereroupproret) ådagalade h.
stor krigisk duglighet och kunde endast med !
möda kuvas. Förut uppskattades de till omkr.
100,000, efter kriget till knappa 20,000.
H. bo i bikupsformiga hyddor, förenade till
kraaler. Deras huvudnäring är mjölk. De
enda växter, som odlas, äro kurbits och tobak.
Kött äta de sällan; endast vid större fester
(omskärelse o. dyl.) slaktas boskap. Ett
typiskt plagg är kvinnornas hjälmliknande
huvudbonad med tre uppstående läderflikar.
Prydnaderna äro till stor del av järn (bl. a.
stora järnpärlor). Liksom andra bantu äro h.
förfädersdyrkare, men många drag i deras
religion äro främmande för bantufolken. Ur det
heliga omumborombonga-trä.å.et (Combretum
primigenium} kommo, tro de, deras stamfäder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
