Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrelöst gods - Herrenchiemsee - Herrenhaus - Herrenhausen - Herrera, Fernando de - Herrera, el viejo (d. ä.), Francisco - Herrera, el mozo (d. y.), Francisco - Herrera, José Joaquin de - Herrera, Juan de - Herrera y Tordesillas, Antonio de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Herrelöst gods—Herrera y Tordesillas
930
Herrelöst gods (lat. res nullius), saker, som
ieke befinna sig i någons ägo, ss. bortkastade
föremål, cigarrstumpar, lästa tidningar o. dyl.
(res dereli’ctae), ävensom på havsstranden av
vågorna uppkastade döda djur och bärnsten
(men icke vrakgods). I brist på däremot
stridande lagbestämmelser anses nämnda föremål
få tagas i besittning och förvärvas av vem
som helst. C. G. Bj.
He7rrenchiemsee [-klmzö], se Chiemsee.
He/rrenhåus, ty., före revolutionerna 1918
namn på första kammaren i Preussens och
Österrikes folkrepresentationer. Preussens H.
bestod dels av ärftliga, dels av självskrivna
medl. (några höga ämbetens innehavare), dels
av för livstid av konungen utsedda, antingen
direkt eller efter förslag av vissa
korporationer. Österrikes H. bestod av myndiga prinsar
av kejserliga huset, medl. enl. arvsrätt,
ärkebiskopar och biskopar med furstlig rang samt
av kejsaren för livstid utnämnda medl.
He’rrenhåusen, förr by med slott utanför
staden Hannover, nu en del av denna. På
slottet H. ingicks 3 sept. 1725 den s. k. h a
n-no ve r ska alliansen (se d. o.).
Herrera [ärä’ra], Fernando de, spansk
skald (omkr. 1534—97). Hade Petrarca och
Garcilaso de la Vega till förebilder och
kallades av sin samtid el divino (den gudqmlige).
H:s diktning utmärkte sig för religiös och
fosterländsk entusiasm, formskönhet men även
understundom svulst. H. utgav ett band lyrik
(1582) ävensom flera goda historiska verk. En
del av hans arbeten förstördes genom brand;
se f. ö. Rivadeneira, bd 32 och 52. Ad. H-n.*
Herrera [ärä’ra], el viejo (d. ä.),
Francisco, spansk målare, kopparstickare och
medaljgravör (1576—1656), bekant som
Spaniens förste mera betydande naturalistiske
genremålare. Hans ungdomsarbete »Yttersta
domen» (i Sevilla, San Bernardo), som väckte
uppmärksamhet för sina nakna figurer, visar
inflytande av Ruelas. Till hans bästa verk
från senare tid hör en ‘framställning av den
helige Basilius (i Paris, Louvre). Det kraftiga,
monumentala målningssättet, som är
utmärkande för H:s utveckling före 1640, vek
slutligen för en av veneziansk konst påverkad,
mjukare bilduppfattning. E. L-k.
Herrera [ärä’ra], el m o z o (d. y.),
Francisco, spansk målare och arkitekt (1622—85),
elev av sin fader, Fr. H. el viejo. Han reste
snart till Rom, där han stannade flera år och
målade, mest fiskmotiv. 1656 utförde han
»Sakramentets triumf» (i Sevilla, katedralen).
Mera betydande är altarmålningen »Den
helige Hermenegildos triumf» (i Pradomuseet),
en typisk barockmålning i starkt lysande
kolorit. H. skall ha utarbetat ritningar
till Pilarkatedralen i Zaragoza (1677),
Spaniens första större barockkyrka’, av vars elva
kupoler huvudkupolen välver sig över
högaltaret. E. L-k.
Herrera [ärä’ra], José Joaquin de,
mexikansk president (1792—1859). Urspr. spansk
officer i Mexiko, deltog H. på 1820-talet i
frihetsstriderna mot Spanien och i störtandet
av Iturbide. H. var flera ggr krigsminister
samt 1844—45 och 1848—-51 president.
Herrera [ärä’ra], Juan de, spansk
arkitekt (omkr. 1530—97). H., som 1548—51
studerat arkitektur i Bryssel och en tid som
soldat vistats i Italien, blev 1559 i Madrid
lärjunge till den i Italien utbildade
arkitekten Juan Bautista de Toledo. 1563 blev H.
sin lärares biträde vid uppförandet av Escorial
(se d. o.) och 1567, efter dennes död, ledare
av de omfattande byggnadsarbetena på slottet
och klostret. Som Filip II:s hovarkitekt
uppgjorde H. ett flertal förslag till ny- och
ombyggnader, t. ex. av slottet i Aranjuez (se bild
till d. o.; 1571—86 uppfördes sydfasaden och
en del av öst- och västfasaderna samt atrium
i den storartade anläggningen), börshuset i
Sevilla (ritningar 1582) och katedralen i
Val-ladolid (H:s ritningar av 1585 följdes där ej
i allt). H. är sitt lands störste arkitekt,
av stor betydelse för efterföljarna. Han
omformade den italienska
renässansarkitekturen och skapade en allvarligare, strängare
byggnadsstil, fri från ornament (estilo
desornament ado). E.L-k.
Herrera y Tordesillas [ärä’ra i tårdäsi’ljas],
Antonio de, spansk historieskrivare (1549
—1625). Som kunglig historiograf hade H.
tillgång till viktiga statsdokument och andra
källskrifter, som han flitigt och omsorgsfullt
begagnade, särskilt för sitt stora verk om de
spansk-amerikanska koloniernas historia 1492
—1554, »Historia general de los hechos de los
Castellanos en las islas y tierra firme del
Den helige Basilius. Målning av Francisco Herrera
d. ä. i Louvremuseet i Paris.
IX. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
