Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herpes - Herrberga - Herrborum - Herre, Herr (Hr) - Herrebö - Herred - Herredag - Herrehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Herrberga—Herrehus
928
Huvudbyggnaden på Herrborum.
Om h. tonsurans se Skäggsvamp. Jfr
även R i n g o r m. I.H.
Herrberga, se Härberg a.
Herrborum, säteri i S:t Anna socken,
Östergötland, vid Tränöfjärden, 25 km s. ö. om
Söderköping; 487 har, därav 131 har åker;
tax.-värde 239.600 kr. (1927). Ägdes i mitten
av 1300-talet av heliga Birgittas måg Knut
Algotsson; en del tillföll senare Vadstena
kloster, en annan inköptes 1381 av Bo
Jonsson Grip. 1559—1642 ägdes H. av ätten Banér
och har därefter ägts av ätterna Posse,
Gyl-lenstierna och från 1812 Mörner. Litt.: L.
Stenbock, f. Mörner, »Herrborum» (1912).
Herre (av fnlty. herro, eg. komparativ av
her, hög), Herr (förkortas till H r, plur.
Hrr) framför namn och titlar. Ordet
inlånades under medeltiden, brukades först i
tilltal till konungen, vidare till riddare och
präster, gavs på 1600-talet även åt officerare och
ämbetsmän samt förnämligare borgare,
utsträcktes på 1700-talet till alla s. k.
ståndspersoner och nyttjas nu i det dagliga
umgänget till alla män vid tilltal och titulering.
— Titeln Herre har sedan äldre tider
tillerkänts samtliga serafimerriddare. I 1748 års
ordensstatuter stadgades: »Konungen nämne
thesse Riddare Herre i alla Ordenssamqwäm,
och i alla the bref, som til them skrifwes,
eller them eljest röra». Denna bestämmelse,
något moderniserad i nu gällande
ordensstatuter, har föranlett, att vid officiell
hänvändelse till en serafimerriddare såväl i tal som
skrift numera alltid titeln Herr inflickas
före annan titel eller namn. — En av
rikets herrar var en värdighet, som 1773—
1868 tillkom riksråd m. fl. och utdelades av
konungen. Se E. Hellquist, »Om namn och
titlar» (1918). R. G.*
I G. T. är h. sv. övers, av hebr. adön el.
adonäj; adön betyder härskare över någon,
i motsats till baal (se d. o.), som har
betydelsen ägare, h. till någon eller något. Med
»Herren» översätter ock svenska bibeln hebr.
Jahve (se d. o.), som av Septuaginta
översättes med kyrios. Ordet kyrios blev sedan i N. T.
beteckningen ej blott för Gud utan även för
Jesus Kristus, särskilt hos Paulus. E. S-e.*
Herrebö, Norges enda större äldre
fajansfabrik, belägen nära Halden. Grundades omkr.
1758 av postmästaren Peter Hofnagel och ned-
lades 1772. Fabrikens fåtaligt
bevarade alster
(bordsuppsatser, fat, tallrikar m. m.) ha
sedan slutet av 1800-talet i
hög grad uppmärksammats för
sin säkra figurmodellering och
otvunget utförda
rokokodekoration, särskilt i blått. Litt.:
H. Grosch, »Herreböe-fayencer»
(1901).
Herred, da. och no., härad
(se d. o.).
Herredag, från senare
medeltiden använd beteckning för
möten i rikets ärenden, vilken synes ha
uppkommit så, att man framför den förut
använda termen »dag» (mlat. dieta) satte
genitiven »hærra», tydligen emedan mötena
voro sammansatta av »herrar», d. v. s.
stormän. Sådana stormansmöten hade
förekommit långt tillbaka i tiden under andra namn
(äldst samtal, parlame’ntum). Termen h.
nyttjades först rätt sparsamt, omväxlande
med möte eller herremöte, även för
möten, vid vilka utom »herrarna» (de andliga
och världsliga stormännen) även lägre
frälsemän, köpstadsmän och bönder voro
närvarande. Under 1500-talet blir h. den vanligaste
benämningen just för sådana stora riksmöten
av alla stånd, och först mycket långsamt
under loppet av 1600-talet undantränges den
av ordet riksdag. Under hela 1600-talet
kallades valda ombud vid riksdagarna
(särskilt från bondeståndet) herredagsmän,
herredagskarlar och deras arvode
herredagspenningar. Med frihetstiden
ersattes termen h. definitivt av riksdag.
1 modern vetenskaplig terminologi skiljer
man mellan h. och riksdag och låter den förra
termen särskilt beteckna ett möte av
stormän, trängre eller vidare, men utan deltagare
från de ofrälse stånden. H. i denna mening
var ända till medeltidens slut den normala
formen för ett riksmöte, om den också
alltifrån Engelbrekts tid vid avgörande
tidpunkter utvidgades på ovan anfört sätt till en
riksdag. Först med 1590-talet och Karl IX:s
regering trängde riksdagen definitivt tillbaka
den trängre herredagen, vilken då började
ersättas av möten av »de förnämsta
ständerna» (längre fram »utskottsmöten»), d. v. s.
riksråd, flera eller färre adelsmän, ett mindre
antal ombud för andra ständer, prästerskap,
krigsbefäl och städer, alltså ett slags mindre
riksdag. N. E-n. (S. T-g.)
H. var i Danmark efter 1536 namn på det
i regel årliga riksrådsmöte, där konungen och
rådet höllo rättarting som rikets högsta
domstol. Före 1536 betydde h. blott ett möte av
andliga och världsliga herrar, och i denna
betydelse användes det också senare jämsides
med den förstnämnda. Efter enväldets
införande blev h. benämning på högsta domstolens
högtidliga öppningsmöte. P. E-t.
Herrehus, se Herrenhaus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
