Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hinderslöshetsbevis (utgivningsbevis) - Hindersmässan (Henriksmässan) - Hindhede, Mikkel - Hindi - Hindostan - Hindsgavl - Hindsholm - Hindu, Inder - Hinduism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Hindersmässan—Hinduism
1032
beviset återställes. H. är högst personligt
men brukar ej sällan lämnas av utgivaren till
förvar hos den, som bekostar skriftens
utgivning; härtill finns dock ingen skyldighet. Rid.
Hindersmässan (eg. Henriksmässan),
redan på 1300-talet omtalad stor årsmarknad
i Örebro, urspr. hållen på Henriksdagen, 19
jan., numera framflyttad till 26 jan. och vanl.
åtföljd av årsmöten med industriidkar- och
köpmanssammanslutningar.
Hindhede, M i k k e 1, dansk läkare och
näringsfysiolog (f. 1862), sedan 1910
föreståndare för ett med statsunderstöd inrättat
laboratorium för näringsundersökningar i
Köpenhamn. H. har på människa utfört omfattande
försök ang. äggvite- och fettminima,
cellulosans tillgodogörande o. s. v. Han har
därjämte ivrigt arbetat för omläggning av
dieten i riktning mot vegetabilisk kost, bl. a.
genom skrifterna »En reform av vor
ernæ-ring» (1906; flera uppl.; sv. övers., »Min
reform», 1909), »ökonomisk kogebog» (1907;
flera uppl.), »Möderne Ernährung» (2 dir,
1915) m. fl.
Hindi (hörande till Hind, språket i Hind),
se Hindustan i.
Hindöstän, se Hindustan.
Hindsgavl.
Hindsgavl, danskt herresäte i n. v. delen av
Fyn, på en i Lilla Bält utskjutande - udde,
omkr. 2 km v. om Middelfart. Under
medeltiden var H. en kungaborg, som flera ggr var
säte för viktiga diplomatiska förhandlingar.
1659 förstördes slottet, och 1695 såldes godset,
varefter den nya huvudbyggningen uppfördes.
1815 blev H. stamhus för släkten Fönss. Sedan
detta 1921 blivit fri egendom, köptes nästan
hela den tillhörande jorden av staden
Middelfart. Slottet inköptes 1923 av (danska)
föreningen Norden, som där anordnar möten,
upplysande sommarkurser o. s. v. P. E-t.
Hindsholm, halvö på Fyn (se d. o.).
Hindü, I n d e r, urspr. invånarna i landet
kring Sind, sedermera hela befolkningen i n. v.
och n. Indien (Hindustan). Numera betecknar
ordet ofta också bekännarna av speciellt
indiska religionsformer (se H i n d u i s m) i
motsats till Indiens muhammedaner. Senaste
censusrapport (1921) upptar 217,586,892 pers,
som hinduer i denna mening. J. Ch-r.
HinduFsm, gemensam beteckning för de
i det hela besläktade religionsformerna hos det
stora flertalet av Indiens folk. Begreppet h.
är oupplösligen förbundet med kastväsendet
(se Kast); också h:s anhängare erkänna i
regel Veda (se d. o.) som högsta religiösa
auktoritet och bramanerna såsom dess enda rätta
uttolkare och de enda rätta verkställarna av
offer och andra ceremonier. Eldbegängelse är
vanlig inom h., men begravning förekommer
därjämte särskilt bland sekter, som dyrka
Siva. H. är i det hela identisk med bramanism
(se d. o.); dock betecknas med bramanism
helst de högsta kasternas religion.
Hinduerna äro det enda indoeuropeiska
folk, som skapat en religion av
världshistorisk räckvidd, buddismen, och en nationell
sådan, hinduismen. H. har visserligen på det
hela taget hållit sig inom Indien men har
utövat inflytande även i Bortre Indien och
Centralasien m. m. Inom Indien har den
religiösa utvecklingen i äldre tider försiggått
nästan helt isolerad från utom-indiska
inflytelser; först i sen tid ha islam och
kristendomen här och var inverkat på h.
Vedareligionen (se d. o.), till sin karaktär
övervägande optimistisk, är sedan länge
fullkomligt död; av alla dess stora gudar,
besjungna av forntidens siare, lever endast Indra
(se d. o.) kvar som en i stora delar av n. och
ö. Indien populär gud. Det starkt
pessimistiska drag, som utmärker alla högre indiska
religionsformer, framträder redan i senvedisk
tid, då läran om själavandringen intagit en
central ställning inom indisk religion. Två
stora nya gudar, Visnu och Siva, undanträngde
äldre gudar, och en ny lära, kodifierad i
Upa-nishaderna (se d. o.) och senare i den filosofi,
som kallas Vedänta (se d. o.), blev rotfast.
Uppkomsten av jainism och buddism (se dessa
ord) på 500-talet f. Kr. och dessas
uppblomst-ring beteckna en reaktion mot och delvis ett
undanträngande av bramanismen. Denna,
bibehöll dock sin livskraft, assimilerade alltjämt
med sig nya, icke-ariska element och skapade
nya, religiösa urkunder, framför allt de s. k.
Puränas (se d. o.), och framträdde snart
åter med ökad kraft. Under århundradena
strax f. och e. Kr. pågick en bramansk
renässans, och på 600—700-talet e. Kr. kan
man säga, att buddism och jainism i det
huvudsakliga fått vika för den nu i sina
huvuddrag färdiga h., som då erövrat även
Sydindien. Denna religion övergav de äldre
gudarna — utom Visnu, Siva och delvis även
Brahmä (se dessa ord) — och skaffade sig nya,
i utsträckt grad genom lån från de dravidiska
folkens religion. Dessas och andra icke-ariska
stammars officiella införlivande med
bramansk h. pågår oavbrutet intill våra dagar.
Inom h:s ram trivas många olika sekter
och sektgrupper, av vilka några, särskilt i
Sydindien, anse Siva som högste gud eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
