Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobbes, Thomas - Hobbs, William Herbert - Hobby - Hoberget, Hobergsgubben - Hobhouse, sir Charles - Hobhouse, John Cam, lorg Broughton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1139
Hobbs—Hobhouse
1140
undersökningar hade H. kommit till den
slutsatsen, att all makt och rätt måste av
undersåtarna överlämnas till staten. Kyrkan blir
då också helt beroende av den världsliga
makten, och härskaren har rätt att bestämma
undersåtarnas religion. Misstänkt och förföljd
på grund av dessa teorier, fann H. det
lämpligt för sin säkerhet att 1651 återvända till
England, där han fick amnesti. Efter
restaurationen 1660 återvann H. hovets gunst. H:s
skrifter utgöra det stora verk, vars första del,
»Elementorum philosophiae sectio prima de
corpore», trycktes 1655 och vars övriga delar
heta »De homine» (1658), »De cive» (1642; en
omarbetning av den 1640 ut g. »Elements of
law, natural and politic») och »Leviathan
or the matter, form and power of a
common-wealth» (1651). Statsläran i detta sistnämnda
arbete, där staten liknas vid det väldiga, i
Jobs bok omtalade havsdjuret, och i »De
cive» är H:s förnämsta filosofiska insats, men
den står icke isolerad utan i organiskt
samband med hela hans världsbild. H.
bestämmer rationalistiskt filosofiens uppgift som en
förklaring av orsakerna ur verkningarna och
verkningarna ur orsakerna, och denna hans
uppfattning kontrasterar skarpt emot hans
nominalistiska begreppsteori. För att kunna
genomföra sin naturvetenskapligt betonade
metod fattar han all förändring som rörelse,
och allt existerande anser han vara kroppsligt.
På denna punkt har H. således drivit
konsekvenserna vida längre än Cartesius.
Kropparna indelas i naturliga och konstgjorda;
den förnämsta av det förstnämnda slaget är
människan och av det senare staten. I sin
själsteori, i vilken H. lagt grunden till
efterföljande engelsk psykologis mekanism och
determinism, lär H., att människan alltigenom
är egoistisk, i det att hon behärskas av två
tendenser, strävan efter makt och egendom
och strävan att undvika en våldsam död. I
naturtillståndet är människans begär efter
egen fördel ohämmat och obegränsat, och
detta är enligt H. riktigt, då varje människa
äger rätt till allt, som man har makt att
göra. Men denna människornas obundenhet
leder till ett allas krig emot alla, och
människan själv blir människans varg. Ur den
motsägelse, som detta naturtillstånd
innesluter (varje människa hämmas av de andra
människorna, och alla gå i ständig osäkerhet och
ångest), söker H. deducera statens
nödvändighet. Av rent egoistiska motiv komma
människorna till den slutsatsen, att ett fördrag
måste ingås och hållas och alla överlämna
sina ursprungliga rättigheter till staten, för
att denna skall skydda dem, varvid de i sig
bli fullkomligt rättslösa. Statsmaktens
innehavare — som kan vara en enskild monark
eller en aristokrati eller demokrati — kan
därför göra vad den behagar med
undersåtarna (t. o. m. döda dem), blott den skyddar
dem. Till denna statsteori, som är kärnan i
H:s system, leda många av hans motiv: den
är en konsekvens av naturrättsläran, den är
ett försvar för huset Stuarts anspråk, och den
tillfredsställer den räddhågade H:s kärlek till
fred och ordning. — Det har sagts om H., att
han helt är rotad i sin tid och att han kan
förstås endast ur tendenserna i 1600-talets
system. Tankefermenten i H:s system ha
mäktigt bidragit till filosofiens utveckling, och
man finner en verkan av dem icke minst i
Spinozas naturalism. H:s skrifter utgåvos 1839
—45, de latinska i 5 bd, de engelska i 11 bd.
Litt.: R. Hönigswald, »H. und die
Staatsphilo-sophie» (1924; med bibliogr.). C. H-m.
Hobbs [håbz], William Herbert,
amerikansk geolog (f. 1864), sedan 1906 prof, i
geologi vid Michigans univ. i Ann Arbor. H:s
arbeten behandla mestadels den allmänna och
dynamiska geologien samt därtill anknutna
klimatologiska och meteorologiska frågor,
vilka även fört honom till geografiska och
meteorologiska undersökningar på Grönland,
senast 1928. — Bland hans arbeten märkas
»Earthquakes» (1907), »Charaeteristics of
existing glaciers» (1911), »Earth features and
their meaning» (1912), »Earth evolution» (1921)
och »Glacial anticyclones» (1926). K. A. G.
Hobby [hå’bi], eng., eg. häst, »käpphäst»;
vurm, älsklingssysselsättning.
Hoberget, Hobergsgubben, se Hoburgen.
Hobhouse [hå’bhåus], sir Charles,
engelsk politiker (f. 1862). Var (radikal) led. av
underhuset 1900—18, blev 1907
understats-sekr. för Indien och innehade 1908—15 smärre
ministerposter i Asquiths ministär, bl. a. som
postminister 1914—15.
Hobhouse [håTjhaus], John C a m, lord
Broughton, engelsk politiker (1786—1869).
Var intim vän med Byron, företog med denne
1809—11 en resa till Spanien, Turkiet och
Grekland och skildrade den
i bokform (1812; ny
uppl. i 2 bd 1855). Han
invaldes 1820 som
radikal i underhuset,
uppsatte 1824
tidskriften Westminster
Re-view, närmade sig
småningom de moderata
liberalerna, blev baronet
(sir John H.) 1831 samt
var 1832—33 medlem av
Greys ministär (först
krigsminister, sedan
minister för Irland). Av Melbournes ministär
var han även led., 1834 som domänminister,
1835—41 som president i Board of control och
innehade sistnämnda post även i Russells
ministär 1846—52. H. blev 1851 pär (baron
Broughton de Gyfford) och drog sig året därpå
tillbaka från politiken. H. besökte 1816—17
Byron i Italien, skrev »Historical
illustrations to the fourth canto of Childe Harold»
(1818; utvidgade och omarbetade till »Italy,
remarks made in several visits 1816—1854»,
2 bd, 1859) samt memoarverket »Recollec-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
