Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobhouse, John Cam, lorg Broughton - Hoboe - Hoboken - Hoborgs fyr - Hobro - Hobson, John Atkinson - Hoburgen - Hoby - Hoc est - Hoch - Hochberg - Hochberg, Hans Heinrich Bolko von - Hoche, Lazare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Hoboe—Hoche
1142
tions of a long life» (5 bd, 1865; ny uppl.
med tillägg ur hans papper 1909, utg. av hans
dotter lady Dorchester). (V.S-g.)
Ho’boe, mus., se Oboe.
Hoboken [häii^åukøn], stad i New Jersey,
U. S. A., vid Hudson; 68,166 inv. (1920). Är
genom färjor förbundet med det mitt emot
liggande New York och jämte det tillstötande
Jersey city utgångspunkt för järnvägslinjerna
åt v. och s. Betydande dockanläggningar,
skeppning av kol; industri och affärsliv.
Hoborgs fyr, se Hoburgen.
Hobro, dansk stad i ö. Nordjylland, i
Randers och Aalborg amt, innerst vid Mariager
fjord; 6,100 inv. (1925). Har en 5,7 m djup
hamn samt järnvägsförbindelse med Randers,
Aalborg och Aalestrup.
Hobson [håbsn], John Atkinson,
engelsk nationalekonom (f. 1858), mycket
verksam som författare och föreläsare. Bland H:s
förnämsta arbeten märkas »The evolution of
modern capitalism» (1894; 2:a uppl. 1904),
»The problem of the unemployed» (1896),
»Economics of unemployment» (1922) samt
såsom uppmärksammade bidrag till modern
teori »Economics of distribution» (1900) och
»International trade» (1904), en
vetenskaplig frihandelsteoretisk framställning. Under
och efter världskriget har H. utgivit flera
arbeten om de politiska och sociala
förändringarnas ekonomiska konsekvenser. Stark
kritik har mött hans försök att hänföra
allehanda ekonomiska svårigheter, kriser m. m.
till en överdriven kapitalbildning och därmed
följande investerings- och
förräntningssvårig-heter. E. F. K. S-n.
Hoburgen, »den höga borgen», el. Hoberget,
Gotlands sydvästligaste parti, Sundre socken.
På den av rev- och krinoidkalksten
(»Hoburgs-marmor») uppbyggda kustklinten märkes
»Ho-bergsgubben», en huvudliknande raukbildning,
samt strax därintill en grotta,
»Hobergsgub-bens skattkammare», till vilken anknutits en
populär, i en folkbok från 1700-talets början
bevarad sägen om ett rikt bergtroll, som av
en fat ig bondes klipske dräng förmåddes att,
bjuden till barnsöl hos bonden, ge tre skövlar
silverpengar i faddergåva. Omkr. 2 km från
kusten, på en kulle (37 m ö. h.), är i ett 21,7
m högt, runt stentorn inrymd Hoborgs
fyr (500,000 hefnerljus).
Hoby, socknar, se Bräkne-Hoby, Västra
H o b y och östra Hoby.
Hoc est, lat., det är, det vill säga.
Hoch [hä^], ty., eg. högt (leve!); leve!, hurra!
Hochberg [hä’^bärk], medeltida tysk
mark-grevlig ätt, uppkallad efter borgen H.
(Hach-berg) vid Freiburg im Breisgau; var en
sidolinje av markgrevarnas av Baden släkt och
utdog 1503. Markgreven Karl Fredrik (sedan
storhertig av Baden, d. 1811), som 1787
mor-ganatiskt äktat Luise Geyer von Geyersberg
(1768—1820), utverkade för henne badensisk
titel av friherrinna von H. 1787 samt av
kejsaren titeln riksgrevinna och grevinna von H.
1796. Deras barn erhöllo genom bestämmelser
1806, 1817 och 1819 arvsrätt till Badens tron,
och den äldste, Leopold (d. 1852), Gustav IV
Adolfs måg, blev 1830 storhertig av Baden
(farfar till drottning Viktoria av Sverige).
Hochberg [hä^bärk], Hans Heinrich
Bolko von, greve, tysk tonsättare,
diplomat (1843—1926), av huset Pless. H. var
generalintendent för de kungl. teatrarna i
Berlin 1886—1903. Han var även kompositör
(bl. a. operan »Die Falkensteiner», 1876, två
symfonier och kammarmusik). T. N.
Hoche [åj], L a z a r e, fransk general (1768
—97). Var först stalldräng i hovstallet, blev
underofficer vid gardet, studerade ivrigt och
blev efter revolutionen officer. H:s kunskaper,
begåvning och mod
påskyndade hans
befordran, och han blev 1793
divisionsgeneral. Okt.
s. å. fick han befälet
över Mosellearmén,
blev slagen vid
Kai-serslautern i nov. men
segrade dec. s. å. vid
Fröschweiler och blev
chef även för
Rhenar-mén, tog Weissenburg
och undsatte Landau.
Anklagad av sin rival
Pichegru, fängslades H. mars 1794 men frigavs
efter 9 thermidor (juli s. å.). Den ärligt
republikanske H. användes sedan till 1796 för att
kuva Vendéeupproret. Han blev 1797 chef för
Sambre- och Meusearmén och slog
österrikarna vid Neuwied. H. indrogs en kort tid i
inrikespolitiken men återvände snart till
fronten, där han dog av tuberkulos. Han var en
utmärkt, tapper och mänsklig fältherre. —
Litt.: A. Sorel, »Bonaparte et H. en 1797» (2:a
»Hobergsgubben.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
