Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoensbroech, Paul von - Hoepli, Ulrico (Ulrich) - Hoeppner, Ernst von - Hoernes, Moritz - Hoesch, Leopold von - Hoetger, Bernhard - Hoetzsch, Otto - Hof - Hof, Sven - Hofberg, Johan Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Hoensbroech—Hofberg
1148
Hoensbroech [hö’nsbro^], Paul von, greve,
nederländsk antimontan författare (1852—
1923). Tillhörde 1878—92 jesuitorden,
övergick 1895 till den evangeliska kyrkan och
bekämpade sedan energiskt ultramontanismen i
en mängd skrifter, bl. a. »Mein Austritt aus
dem Jesuitenorden» (1893; 12:e uppl. 1905),
»Der Ultramontanismus, sein Wesen und
Be-kämpfung» (1897; 2:a uppl. 1898), »14 Jahre
Jesuit» (2 dir, 1909—10; 4:e uppl. 1911) och
»Wider das Papsttum» (1921). A. G-w.
Hoepli [hö’pli], U 1 r i c o (U 1 r i c h),
italiensk förläggare (f. 1847 i Schweiz). Köpte
1871 en bokhandel i Milano, som han gjort
till en av Italiens främsta förlags-,
sortiments-och antikvitetsaffärer. Bland H:s förlag
märkas »Manuali H.» (över 900), en samling
billiga, populära handböcker. C. G.*
Hoeppner [hö’p-], Ernst von, tysk
militär (1860—1922). Var under världskriget från
nov. 1916 som generallöjtnant chef för tyska
luftstridskrafterna. Han utgav »Deutschlands
Krieg in der Luft» (1921).
Hoernes [ho’r-], Moritz, österrikisk
arkeolog (1852—1917). Blev 1899 e. o. och 1911
ord. prof, i förhistorisk arkeologi i Wien,
redigerade Wissenschaftliche Mitteilungen aus
Bosnien und der Herzegowina (13 bd, 1893—
1916) och bedrev ett vidsträckt vetenskapligt
och populariserande författarskap.. Särskilt
märkas »Die Urgeschichte des Menschen»
(1892), »Urgeschichte der bildenden Kunst in
Europa» (1898; ny, postum uppl. 1925),
»Natur und Urgeschichte des Menschen» (2 bd,
1909) och »Kultur der Urzeit» (3 bd, 1912).
Hoesch [höj’], Leopold von, tysk
diplomat (f. 1881). Inträdde på diplomatbanan
1907, var vid krigsutbrottet 1914
legations-sekr. i London samt därefter anställd vid
beskickningarna i Sofia, Konstantinopel, Oslo
och Madrid. H. blev 1921 ambassadråd i
Paris, var chargé d’affaires där jan. 1923—jan.
1924 och är sedan febr. 1924 ambassadör i
Paris, där han skickligt bidragit att
återupprätta normala diplomatiska förbindelser
mellan Tyskland och Frankrike.
Hoetger [hö’t-], Bernhard, tysk
figurskulptör och grafiker (f. 1874). Vistades 1900
—07 i Paris, där han mottog starka intryck
av Rodins skulptur. H:s plastiska form har
sedan utvecklats i riktning mot sträng
stilisering, ibland parad med symbolik. Den
mångsidigt begåvade H., som även är arkitekt och
konsthantverkare, är en av de främsta tyska
expressionisterna. E. L-k
Hoetzsch [hötj ], Otto, tysk historiker
och politiker (f. 1876). Blev 1899 fil. dr, var
1906—13 prof, vid akad. i Posen och är sedan
1913 prof, i östeuropeisk historia vid Berlins
univ. H. tillhör det tysknationella partiet,
var 1919—20 led. av den författningsgivande
preussiska lantdagen och är sedan 1920 led.
av tyska riksdagen. H. har specialiserat sig
på nyare rysk historia och politik, flitigt
verkat som utrikespolitisk författare i pressen
samt utger sedan 1910 ZeitsChrift für
Ost-europäische Geschichte. Bland hans arbeten
märkas »Russland» (1913; 2:a uppl. 1918),
»Der Krieg und die grosse Politik» (3 bd,
1917—18) och »P. von Meyendorff» (3 bd,
1923). V.S-g.
Hof [häf], stad i bayerska Oberfranken, vid
Saale; 41,009 inv. (1925). Textilindustri,
järn-och maskinverkstäder. Viktig järnvägsknut
på linjen Leipzig—Regensburg. — Staden
an-lades 1080.
Hof [höv], Sven, språkforskare (1703—86).
Blev 1731 fil. mag. i Uppsala, 1746 matheseos
och 1750 poeseos et eloquentiae lector i Skara
samt fick 1757 avsked med professors namn.
H. var en av de allra främsta bland Sveriges
äldre språkforskare, och hans skrifter
bibehålla, genom sin skärpa i distinktionerna och
sina pålitliga iakttagelser, värde ännu i dag.
Kritiskt och praktiskt lagd, sysslade H. mest
med sin samtids levande språk. Bland hans
skrifter märkas »Swänska språkets rätta
skrif-sätt» (1753), »Dialectus westrogothica» (1773)
samt en ännu ej tryckt avh. om »Den swänska
skaldekonsten» (1777). Han utgav också
skrifter i naturvetenskap, ekonomi m. m. och var
i flera avseenden före sin tid. Av samtida
lärda, med vilka han delvis befann sig i
konflikt, fick han ej den uppskattning han efter
vårt sätt att se hade förtjänat. H. deltog i
organiserandet av Vet.-akad. men nådde själv
ej medlemskap där. Litt.: N. Beckman,
»Bidrag till kännedomen om 1700-talets svenska,
hufvudsakligen efter Sven Hofs arbeten» (i
Arkiv för Nordisk Filologi, bd XI, 1895), och
biogr. över H. i Vetenskaps- och
Vitterhetssamhällets i Göteborg Handlingar, 4:e följden,
XXVII, 1 (1923). B. H-n.
Hofberg, Johan Herman,
folklivsskild-rare och fornforskare (1823—83). Var 1852—
68 distriktsläkare i Edsbergs distrikt, Örebro
län, och ägnade sig sedan helt åt antikvariska
studier och
skriftstäl-larverksamhet. 1874
blev han e. o.
amanuens vid Statens hist.
museum och 1880
föreståndare för
Livrust-kammaren och därmed
förenade samlingar.
1875 antogs H. till
sekr. i Sällskapet för
nyttiga kunskapers
spridande samt till
utgivare av dess
tidskrifter Läsning för
Folket samt Land och Folk. 1877 blev han, på
avh. »Kurze Übersicht von den Alterthümern
der åländisehen Inselgruppen», fil. dr vid univ.
i Jena. H. undersökte 1864—82 i antikvariskt
syfte Närke, Västmanland, Halland, en del av
Södermanland samt de åländska öarna och
avgav därom berättelser till Vitt.-akad. Bland
H:s skrifter märkas »Allmogeord ur vestra
Nerikes bygdemål» (1861), »Edsbergs socken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
