Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofberg, Johan Herman - Hofburg - Hofden - Hofdijk, Willem Jacobsz. - Hofer, Andreas - Hofer, Karl - Hoff, Jacob Hendrik van’t - Hoffa, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Hofburg—Hoffa
1150
(1863), »Nerikes gamla minnen» (1868),
»Genom Sveriges bygder» (1872; 3:e uppl. 1896),
»Svenskt biografiskt handlexikon» (1 bd, 1873
—76; ny, av F. Heurlin, V. Millqvist och O.
Rubenson revid. uppl. i 2 bd 1901—06),
»Skildringar ur svenska folklifvet» (1882) och
»Svenska folksägner» (1882). Han utgav 1880—83
»Läsning i hemmet för hvar dag i året.
Illustrerad familjebok». N. E. H.
Hofburg [hå’fbork], det forna kejserliga
slottet i Wien (se d. o.).
Ho’fden, dets. som Hoofden (se d. o.).
Hofdijk [hå’fdälk], Willem Jacobs z.,
holländsk skald (1816—88), först målare, 1851
—80 lärare vid gymnasiet i Amsterdam.
Påverkad av engelsk och fransk romantik, skrev
H. färgstarka och fantasirika episka dikter
och ballader, bl. a. »Kennemerland» (1850—
52), »Aeddon» (1852), »In ’t harte van Java»
(1881). Bland H:s romantiska skildringar från
det forna Holland märkes »Ons voorgeslacht»
(1858—64). Litt.: C. J. B. van der Duys,
»W. J. H.» (1890). E. Rth.
Hofer [hä’-], Andreas, tyrolsk
frihetshjälte (17 6 7 22/n—18 1 0 20/2). Innehade det
fä-derneärvda värdshuset »Am Sand» vid S:t
Leonhard i Passeierdalen och kallades därför
»der Sandwirt». Han
var kejsartrogen och
kyrkan svärmiskt
tillgiven, deltog 1808 i
Wien i
överläggningarna om en plan för
Tyrolens befrielse från
Bayern, dit det
avträtts 1805, och gav 8
april 1809 signal till
resning mot de
bayerska och franska
trupperna, vilka snart
fördrevos. Efter
frans
männens framryckning mot Wien inträngde
bayerska trupper ånyo i Tyrolen men
besegrades 29 maj av H. vid berget Isel. Österrike
prisgav emellertid i stilleståndet i Znaim (12
juli) Tyrolen, där en armé av 40,000 fransmän,
bayrare och sachsare inryckte under marskalk
Lefebvre. H. slog ånyo denne vid Isel (13 aug.)
och styrde det befriade landet som kejserlig
överkommendant. Efter freden i Wien (14 okt.)
måste H. underkasta sig bayerska regeringen
(2 nov.). Falska uppgifter om nytt
krigsutbrott och österrikiska segrar förmådde honom
att, påverkad av sin vän Haspinger (se d. o.),
ånyo kalla bönderna till vapen (12 nov.).
H. måste snart fly, hans gömställe förråddes,
och 27 jan. 1810 fängslades han av italienska
trupper, dömdes av en krigsrätt i Mantova till
döden och avrättades (20 febr.). 1823 gravsattes
han i Hofkirche i Innsbruck. Hans minne har
firats i sånger och flera dramer (bl. a. av B.
Auerbach). Litt.: Biogr. av K. Th. Heigel
(1874) och C. Stampfer (s. å.); L. A. Frankl,
»A. H. im Liede» (1884); H. Schmölzer, »A. H.
und Beine Kampfgenossen» (1900). V. K-r.*
Hofer [hä’-], Karl, tysk målare (f. 1878).
H. studerade för Kalckreuth och Thoma samt
i Rom, Paris och Indien. Först omkr. 1920
fann H. sin egen stil, som utmärkes av
förenkling och monumentalitet. H. har stark
känsla för det koloristiska. E. L-k.
Hoff, Jacob Hendrik va n’t, holländsk
fysikalisk kemist, Nobelpristagare (1852—
1911). Efter studier bl. a. hos Kekulé i Bonn
blev H. 1878 prof, i Amsterdam och kallades
1894 till prof, vid
Berlins univ. Han erhöll
1901 Nobelpriset i
kemi. H. är det
senare 1800-talets
ojämförligt mest
betydande kemist, nyskapande
och grundläggande på
varje område, där han
verkat. I »Chimie dans
1’espace» (1875; ty.
uppl. med titeln »Die
Lagerung der Atome
im Raume»)
behand
lade han (samtidigt med fransmannen Le Bel)
de organiska föreningarnas konstitution ur
synpunkt av molekylernas utsträckning i tre
dimensioner, förklarade den optiska isomerien
såsom betingad av en asymmetrisk (med fyra
olika atomgrupper förenad) kolatom och
grundläde därmed stereokemien. I »Études de
dynamique chimique» (1884) tillämpade H.
termodynamikens satser på kemiska
reaktioner och gav därmed en fast teoretisk
grundval för Guldberg-Waages lag om kemisk
jämvikt. Sin kanske betydelsefullaste insats i
kemiens utveckling gjorde H. med arbetet
»Lois de 1’équilibre chimique» (1886; i sv.
Vet.-akad:s Handl.), där han utredde lagarna
för en lösnings osmotiska tryck och visade,
att för detta samma temperatur- och
kon-centrationsberoende gäller som för trycket
av en gas och att de vid samma molekylära
koncentration äro numeriskt lika (för
lösningar av elektrolyter utgjorde Arrhenius’
elektrolytiska dissociationsteori ett
nödvändigt och viktigt komplement till denna sats).
Efter sin förflyttning till Berlin utredde H.
med ett stort antal lärjungar bildningen av
de tyska kalisal tiagren; arbetena
sammanfattades i »Untersuchungen über die
Bildungs-verhältnisse der ozeanischen Salzablagerungen»
(1905—09). Bland läroböcker och monografier
av H. märkas »Vorlesungen über Bildung und
Spaltung von Doppelsalzen» (1897),
»Vorlesungen über theoretische und physikalische
Chemie» (1899), »Acht Vorträge über
physikalische Chemie» (1902), »Die chemisehen
Grund-lehren nach Menge, Mass und Zeit» (1912).
Sedan 1887 utgav han tills, m. W. Ostwald
Zeitschrift für Physikalische Chemie, den
fysikaliska kemiens viktigaste organ. Led. av sv.
Vet.-akad. 1892. G. S-ck.
Hoffa, Albert, tysk läkare, ortopedisk
kirurg (1859—1907). Förestod sedan 1886 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
