Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländsk konst - Skulpturen - Byggnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Holländsk konst
1196
konsten i n. Nederländerna ha endast
sparsamma rester överlevat reformationstidens
bildstormar, som ju även minskat beståndet
av kyrkligt måleri i en utsträckning, vilken
gör, att vår uppfattning av detta blir i hög
grad ofullständig. Vad som finns kvar av
sengotiska bilder äger en karaktär av
verk-lighetskärlek och sakligt lugn, som man
känner igen som holländsk. Under 1500- och
1600-talet få bildhuggarna huvudsakligen syssla
med dekorativa uppgifter och med
gravvårds-skulptur. För dessa arbeten anlitades ej sällan
mästare från s. Nederländerna, och dessa ha
i väsentlig mån påverkat sina holländska
medbröder och lärjungar. En berömd
representant för den holländska gravskulpturen
kring början av 1600-talet och under dettas
första årtionden är arkitekten och
bildhuggaren Hendrik de K e y se r, upphovsman
bl. a. till Vilhelms av Oranien prunkande
monument i den stora kyrkan i Delft. En son
till honom var Pieter de K e y s e r, som
utförde gravmonument även för utländska
beställare, ss. Erik Soops monument i Skara
domkyrka. Särskilt var det de stora
sjöhjältarna, som hedrades med ståtliga
minnesmärken i de holländska kyrkorna. Vanl. äro dessa
monument utförda i svart och vit marmor
eller alabaster med realistiska porträttfigurer
samt heraldiska och allegoriska emblem.
En medelpunkt för den dekorativa
skulpturen blev det rikt utstyrda rådhuset i
Amsterdam, i vilket Antwerpenbildhuggaren A r t u s
Qu e 11 i nu s d. ä. och hans lärjunge R o
m-b o u t Verhulst från Mechelen arbetat
sida vid sida.
Byggnadskonsten. Den holländska
byggnadskonsten fick under 1500-talet sin särprägel.
Bestämmande för denna var dels landets
fattigdom på natursten, som gjorde det
ändamålsenligt att bygga med tegel, dels den
borgerliga inriktningen av dess politiska och
kulturella liv. De viktigaste byggnadstyperna
bli kommunala hus av olika slag, rådhus,
våghus, torghallar samt borgerliga bostäder, en
och annan reformert kyrka, särskilt i
Amsterdam, som raskt utvecklades, sedan det
efterträtt Antwerpen som världshandelns
medelpunkt. Redan kring mitten av 1500-talet
utvecklades i Utrecht den stil, som blir
utmärkande för den holländska renässansens
monumentala byggen, med röda tegelmurar,
smyckade med ornament och omramningar kring
fönster och dörrar i natursten. Byggnaderna
behålla sin gotiska grundform med höga
trappgavlar och branta tak, och till denna anpassas
fritt de av renässansen införda antika
kolonnordningarna. Sin höjdpunkt når denna
nationellt holländska stil i Lieven de K e y s
omkr. 1600 (i samarbete med Claes
Pieter s z.) uppförda slakthus (»Vleeschhal») i
Haarlem (se bild vid d. o.). Ett tidigare
verk av L. de Key är rådhuset i Leiden.
Riktningen företrädes runt om i Holland
av ett antal utmärkta rådhus. Den ledande
arkitekten i Amsterdam vid början av
1600-talet, Hendrik de Keyser, har till stor del
satt sin prägel på den nya världsstaden.
Särskilt betydelsefulla blevo hans
kyrkobyggnader Zuiderkerk, Westerkerk och
Norder-kerk. Den senare, en centralkyrka, inledde
en rad reformerta kyrkobyggen, ur vilka
typen för den protestantiska predikokyrkan,
upptagen i Tyskland och Skandinavien,
utvecklades. Den holländska renässansstilen
vann insteg i stora delar av n. Europa. Omkr.
1630 gjorde sig en helt ny riktning gällande
inom den holländska arkitekturen, en stram
och nykter klassicism, grundad med Andrea
Palladios stil som förebild. Upphovsman till
denna riktning var Jakob van Kampen,
vars viktigaste skapelse, Amsterdams nya
rådhus, blev denna stils förnämsta monument.
I samma palladianska anda arbetade Pieter
Post, vars Mauritshuis i Haag i sina mindre
mått verkar behagfullare och mindre kyligt
än det stora rådhuset i Amsterdam. Den tredje
berömde arkitekten av denna skola är P h
i-lipp Vingboons. Av honom är det stora
borgarpalatset Trippenhuis i Amsterdam. En
frände till honom, Jost Vingboons, var
verksam vid byggandet av Riddarhuset i
Stockholm, vilket företer stora likheter med
Trippenhuis och Mauritshuis. Den holländska
klassicismen röjer sitt nordiska och borgerliga
kynne genom knappheten i sin formgivning
och det fantasilösa i uppbyggnaden. Denna
arkitektur är uttrycket för Hollands
ekonomiska och politiska storhet men utgör på
samma gång ett varsel om kulturens
stelnande och avblomstring. Den nationella
känslan, den omedelbara livsvärmen ha flytt från
arkitekturen men leva, som vi sett, ännu en
mansålder kvar inom måleriet. Den
holländska konsten under 1700- och 1800-talet har
endast i ringa mån anknutits till den gamla
holländska konstens traditioner. De utmärkta
målare landet ägde under 1800-talet, J o z e f
Israels, bröderna Maris, Jongkind
m. fl., anknöto sig närmast till den franska
Fontainebleauskolan och impressionismen. Den
störste möderne holländaren, Vincent van
Gogh, var en konstnärlig revolutionär, en
våldsam och lidelsefull begåvning, som
skapade sin egen stil.
. Litt. (även ang. flamländsk konst): F.
Ever-beck och A. Neumeister, »Die Renaissance in
Belgien und Holland» (1884—91); G. Galland,
»Geschichte der holländischen Baukunst und
Bildnerei» (1890); A. J. Wauters, »La
pein-ture flamande» (1890; i Bibliothèque des
Beaux-Arts); K. Madsen, »Holländsk
maler-kunst» (1891); A. von Wurzbach,
»Niederlän-disches Künstlerlexikon», 1—3 (1906—11); W.
von Bode, »Die Meister der holländischen und
vlämischen Malersehulen» (1917; 2:a uppl.
1919); M. J. Friedländer, »Die
altniederlän-dische Malerei» (1924 ff.); A. L. Romdahl,
»Nordeuropeisk bildkonst under 14- och
1500-talen», och A. Hahr, »Nordeuropeisk renäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
