Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmgren, Nils Frithiof - Holmgren, Nils Gunnar Frithiofsson - Holmgång - Holmgård - Holmia - Holmium - Holmkyrkan - Holmquist, Carl Fredrik - Holmquist, Hjalmar Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1215
Holmgren, N. G. F.—Holmquist, Hj. F.
1216
föreningens verkställande utskott. 1919—23
var hon stadsfullmäktig i Stockholm.
Holmgren, Nils Gunnar
Frithiofs-s o n, läkare, akademisk lärare (f. 187 5 27/«);
jfr släktöversikten. Blev 1903 med. lic., 1908
med. dr, 1909 docent och 1912 prof, i öron-,
näs- och
halssjukdomar vid Karolinska
institutet. Han var
undersökningsläkare
vid Stockholms
folkskolor 1905—09 och är
överläkare vid
Sab-batsbergs öronklinik
och -poliklinik sedan
dessas tillkomst, resp.
1910 och 1926, samt
vid
Serafimerlasaret-tets öronpoliklinik
sedan 1912. H:s dok-
torsavh., »Innerörats variga sjukdomar» (1908),
väckte på sin tid stor uppmärksamhet. Bland
hans i olika fackorgan offentliggjorda
uppsatser må framhållas »De ved suppurative
mel-lemörelidelser fororsaagede labyrintlidelser»
(1911), »Om otitis media perforativa vid
scar-latina, statiska studier» (1912), »Om
otoscle-rosen» (1913), »Om tonsillectomi» (s. å.),
»Me-ningiter och meningitbehandling vid
Sabbats-bergs öronklinik 1910—14» (1915), »Till
oto-sclerosens kirurgiska behandling» (1917), »A
less noted type of mastoiditis» (1921),
»Opé-ration sur le temporal ä 1’aide de la loupe et
du microscope» (i »Xe congrès international
d’otologie», 1922) och »A case of Gradenigos
syndrom» (1922). H. har sedan 1922 i en
serie arbeten inom och utom landet verkat
för införandet av kirurgisk diatermi som
behandlingsmetod vid vissa fall av kräfta,
vilken metod numera är rätt allmänt accepterad.
Han har utgivit Oto-Laryngologiska
Meddelanden (1912—16), Nordisk Tidskrift för
Oto-Rhino-Laryngologi (1916—17) och sedan 1918
Acta Oto-Laryngologica, redan nu den kanske
mest betydande samtida tidskriften i facket.
Han är en av grundläggar na av en Nordisk
Medicinsk Tidskrift (börjar utkomma 1929).
Vid sidan om sin mycket omfattande
verksamhet som privatpraktiserande öronläkare i
Stockholm (sedan 1905) har H. som lärare och
ledare av landets första och största öronklinik
hunnit utbilda ett stort antal dugande
öronläkare. Han har därtill inlagt stora
förtjänster om organisationen av den civila och
militära sjukvården inom specialområdet. H. är
en av initiativtagarna till de medicinska
fortsättningskurserna i Sverige, till Svenska
sällskapet för medicinsk forskning samt till
Medicinskt Folkbibliotek, vars red. han är från
dess början 1924. E. St-g. (V. Nsl.)
Holmgång, gammalt nordiskt namn för en
form av tvekamp, vilken ibland skildras
såsom olik envig (se d. o.); ibland brukas i
sagorna båda benämningarna utan åtskillnad.
Möjl. var stridsplatsen vid h. mera begränsad
och svärd av en viss längd det enda nyttjade
vapnet. Urspr. försiggick h., som namnet
antyder, på små holmar såsom lämpliga
stridsplatser. Sedermera omgåvos stridsplatserna
med stängsel, och i sagorna omtalas även, att
de stridande plägade utkämpa strider på en
stor skinnfäll eller pälskappa. Ibland uppges,
att, om någon stupade i h., segraren blev hans
arvtagare. H. avskaffades på Island omkr.
1006 (jfr Gunnlaug Ormstunga), i
Norge enl. Grettissagan omkr. 1012. Th. W.*
Holmgård, de nordiska sagornas namn på
det svensk-ryska vikingarike, vilket av
svenska vikingar skapades med centrum i det
senare Novgorod. S. T-g.
Holmia, nylatinskt namn på Stockholm. —
H o 1 m i e’n s i s, stockholmare.
HoTmium, en sällsynt jordartsmetall (se
Sällsynta jordartsmetaller).
Holmkyrkan, på Kyrkholmen el.
Myntholmen (den plats, där nu Nationalmuseum
ligger) i Stockholm, uppfördes av trä 1629 för
amiralitetets behov (jfr Hedvig Eleonora,
sp. 731), ombyggdes på 1700-talet och
nedbrann 1822. E. L-k.
Holmquist, Carl Fredrik, ämbetsman
(1857—1922). Avlade hovrättsexamen i
Uppsala 1879, blev 1893 expeditionschef i
Eckle-siastikdep. och 1901 landshövding i
Kopparbergs län. H. var 1903, 1908 och 1910 led. av
kyrkomötet och intog där en frisinnad
ståndpunkt. Han var sedan 1912 led. av Första
kammaren (liberal) och tillhörde olika utskott,
bl. a. 1914—19 jordbruksutskottet. Efter A.
Schotte var H. nov. 1919—mars 1920
civilminister i Edéns ministär. H. hade en mängd
kommitté- och sakkunniguppdrag. Ths.*
Holmquist, Hjalmar Fredrik,
kyrko-historiker (f. 1873 28lt). Blev student i
Uppsala 1891, fil. kand. 1894, teol. lic. 1904,
prästvigd s. å., teol. dr i Lund 1910, blev 1903
docent i kyrkohistoria
vid Uppsala univ. samt
1909 prof, i
kyrkohistoria och symbolik
vid Lunds univ. H.,
som vid Lutherjubileet
1917 blev teol.hedersdr
i Oslo och Greifswald
och representerade
Lunds teol. fakultet
vid kyrkomötena 1920,
1925 och 1926, har
utövat en mycket
omfattande och
uppmärk
sammad verksamhet som författare och
föreläsare. Som forskare närmast påverkad av H.
Hjär ne och A. Hauck, har han lämnat
värdefulla bidrag till svensk kyrkohistoria — bl. a.
»Johannes Matthiae Gothus» (1903) och »De
svenska domkapitlens förvandling till
lärarekapitel» (1908) — samt slutfört en för nordiska
förhållanden enastående sammanfattande
framställning av den allmänna kyrkans historia
(»Kyrkohistoria», I—III, 1922—27). Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
