Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmquist, Hjalmar Fredrik - Holmquist, Per Johan - Holmquist, Viktor - Holmquistit - Holmqvist, Johan Henrik - Holmsjön - Holmström, Hans Olof - Holmström, Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Holmquist, P. J.—Holmström, I.
1218
tyngdpunkten hos Luther och reformations
tidevarvet har han publicerat en mängd
specialundersökningar och idéhistoriska, översik
ter från skilda tidsepoker. Nämnas må
»Luther, Loyola, Calvin i deras reformatoriska
genesis» (1912; 3:e uppl. 1926), »Martin
Luther» (1916; 8:e uppl. 1924), »Engelsk
högkyrka, lågkyrka, frikyrka i deras historiska
tillkomst» (1916), »Den religiösa toleransens
historia» (1917; revid. eng. uppl. 1926),
»Mot-reformationen och barockens konst» (1921),
»Den svenska reformationens begynnelse 1523
—1531» (1923) och »Den ryska kyrkan under
bolsjevikväldet» (1926). För skolorna har H.
skrivit »Bilder ur kyrkohistorien,
religions-och missionshistorien för folkskolans högsta
klasser» (1920; 4:e uppl. 1926) samt »Lärobok
i kyrkohistoria» (1924; förk. uppl. 1925; 2:a
uppl. 1927). E. Nwn.
Holmquist, Per Johan, geolog och
mineralog (f. 1866 23/i). Blev fil. dr och docent i
Uppsala 1897, var 1901—12 vikarierande
lektor i mineralogi och geologi vid Tekniska
högskolan och blev 1912
prof, där i dessa
ämnen. H. har särskilt
verkat på urbergs- och
fjällgeologiens
områden. Han var den
förste, som (i »Bidrag
till diskussionen om
den skandinaviska
fjällkedjans tektonik»,
1901) förmodade ett
samband mellan
överskjutningar och
defor-mationsgravar (se Ka-
ledoniska bergskedjan). Bland H:s övriga
insatser märkas viktiga undersökningar om
mineralens hårdhet, perowskit- och
pyrochlor-mineralen, Sveriges graniter, bildningen av
ådergnejs, geologien i Stockholms skärgård
(särskilt Utö), fjällområdena mellan
Kvikk-jokk och norska kusten samt vid Torneträsk,
järnmalmernas struktur och de petrografiska
undersökningsmetodernas användning vid
bedömandet av anrikningsfrågor m. m. N. Zn.
Holmquist, Viktor, skådespelare och
teaterledare (1842—95). Debuterade 1859 och
var anställd till 1870 i landsorten, 1870—73
vid Södra teatern och Djurgårdsteatern och
1875—78 vid Nya
(Svenska) teatern, som
han tills, m. L.
Josephson (se d. o.) ledde
1879—87 och tills, m.
honom ägde 1880—90.
Han ledde den 1890—
91 ensam och
gästspelade från 1892 i
landsorten och Finland.
Bland H:s roller
märkas onkel Bräsig i
»Livet på landet»,
Lundström i
»Anders
son, Pettersson och Lundström», Kumlander,
Tjælde i »Ett handelshus», Jeppe på Berget,
Striese i »Sabinskornas bortrövande» och
Cor-niski i »Niniche». — H:s komiska fantasi var
lysande, hans individualiseringsförmåga så
gott som obegränsad, hela hans framställning
av sällsynt omedelbarhet och bredd, buren av
ett personligt lynnets överdåd samt varm och
strålande humor. G. K-g.
Holmquistlt, en efter prof. P. J. Holmquist
(se d. o.) uppkallad, litiumhaltig glaukofan
(se d. o.) från Utö järngruvor i
Södermanland. Ett 1924 i Visby i medeltida slagglager
gjort fynd av h.-förande, tydligen från Utö
härstammande järnmalm har betydelse för
spörsmålet huru långt tillbaka i tiden
bergmalmers användning vid järnframställning
sträcker sig i Sverige (se vidare
Järnhantering). N. Zn.
Holmqvist, Johan Henrik, präst (1801
—79). Blev efter avlagd magistergrad
prästvigd 1825, fick i 28 år fara omkring som
obefordrad präst och blev 1853 kyrkoherde i
Kville i Göteborgs stift. H. var en av H.
Schartaus personliga lärjungar, blev omsider
hövdingen för dessa »schartauaner i första
led» och utövade stort inflytande ej minst
genom en omfattande själavård. Han var led.
av kyrkomötena 1868 och 1873 och utnämndes
1877 till teol. dr. Postumt utgåvos H:s
»Kyrkliga tal» (1882) och en predikosamling (1891).
Åtskilliga predikningar i den senare äro
författade av H. Schartau. Litt.: V. Södergren,
»Henric Schartau och västsvenskt kyrkoliv»
(1925). HgPl.
Holmsjön, svenska insjöar. 1. H. i Haverö
socken, Medelpad; 46 kvkm, 243 m ö. h.
Genomflytes av Ljungan. — 2. H. i Hällesjö
socken, Jämtland, och Holms socken,
Medelpad; 37 kvkm, 201 m ö. h. Avrinner genom
Gimån till Ljungan.
Holmström, Hans Olof, ärkebiskop (1784
—1855). Blev 1806 fil. mag., 1809 teol. kand,
och 1811 docent i latin, allt i Uppsala, samt
1818 gymnasieadjunkt, 1819
konsistorienotarie, 1823 lektor, 1829 domprost och 1839
biskop, allt i Strängnäs; 1830 teol. dr. H.
blev 1852 ärkebiskop. Under riksdagarna
1828—54 var han medlem av prästeståndet
och en av dess inflytelserikaste män. Han var
blid och älskvärd men på samma gång
prin-cipfast. E. M. R.*
Holmström, Israel, skald (f. trol. i
början av 1660-talet, d. 1708), son till
Stock-holmsborgmästaren Nils Nilsson (se d. o.).
H. blev först känd genom ett sorgetal på
vers över drottning Ulrika Eleonora d. ä.
(1693). Från 1700 följde han som
general-auditör Karl XII på dennes fälttåg och säges
ha stått i synnerlig ynnest hos konungen, som
han roat med sina glada och kvicka infall.
Han befordrades slutligen till krigsråd. — H:s
dikter utgåvos, ehuru okritiskt och
ofullständigt, 1863 i P. Hansellis »Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare», bd 6. Mindre
IX. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
