Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holstein, Johan Ludvig Carl Christian Tido - Holstein, Ludvig Ditlef - Holstein, Ludvig Henrik Carl Herman - Holstein, Ulrik Adolf - Holsteinborg - Holstein-Gottorp, ätt - Holsteinska hästen - Holsteinska partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Holstein, L. D.—Holsteinska partiet
1228
burg i Schweiz, tills han 1895 vid faderns död
blev länsgreve till Ledreborg. Då J. C.
Chri-stensens och N. Neergaards oenighet i aug.
1909 hotade hindra försvarslagarnas
genomförande och komma hela det parlamentariska
maskineriet att stanna, lät H. förmå sig till
att överta konseljpresidiet i en
vänsterministär, där bägge ledarna inträdde. Det
lyckades honom att genomdriva
försvarskompro-missen av sept. 1909, men kort därefter kom
han i folketinget i strid med högern och
avgick, sedan ministären fått ett
misstroendevotum. Se E. Henrichsen, »Mændene fra
for-fatningskampen», I (1913). (P. E-t.)
Holstein, Ludvig Ditlef, greve, dansk
författare (f. 1864). Genom diktsamlingarna
»Digte» (1895), »Löv» (1915), »Mos og muld»
(1917), »Æbletid» (1920) och »Hymner og
viser» (1922) har han skapat sig ett namn som
en av Danmarks finaste och egendomligaste
lyriker. Han har även utgivit det lyriska
dramat »Tove» (1898). P. E-t.
Holstein, Ludvig Henrik Carl
Herman, sedan 1836 greve till Holsteinborg,
dansk politiker (1815—92), son till F. A. H.
Var 1848 medlem av den sista
ständerförsam-lingen i Roskilde och 1856—63 av riksrådet;
de första åren hörde han till
helstatsopposi-tionen men röstade 1863 för
novemberförfattningen. 1866—76 var han led. av folketinget,
var 28 maj 1870—14 juli 1874
konseljpresident och hade som sådan de första striderna
med vänstern om parlamentarismen. 1877—81
och 1887—89 var han ånyo folketingsman,
utan att spela någon roll. E. Ebg.*
Holstein, Ulrik Adolf, greve till
Holsteinborg, dansk ämbetsman (1664—1737).
Vann som page hos kronprins Fredrik
(sedermera konung Fredrik IV) dennes ynnest, fick
1700 Fuirendal som friherreskap, avlägsnades
1703 från hovet, blev amtman i Flensburg och
1708 greve till Holsteinborg. Han var g. m.
Christine Reventlow och hjälpte 1712
konungen att enlevera hennes halvsyster Anna
Sofia. Sedan hans svägerska upphöjts till
drottning, blev H. 1721 storkansler men
avlägsnades vid konungens död 1730. E. Ebg.*
Holsteinborg, gods på s. v. Själland, Sorö
amt, 11 km ö. s. ö. om staden Skælskör. Lydde
länge under Roskildebiskoparna, därefter
under kronan och tillhörde 1562—1707 ätten
Trolle, som uppförde slottet (då kallat
Trol-holm). 1708 blev H. huvudsäte i det för U. A.
Holstein (se d. o.) stiftade grevskapet H.,
vilket 1921 upphävdes.
Holstein-Gottorp, gren av danska
olden-burgska huset (se Gottorp och Holstein).
Ätten H.-G. regerade i Sverige 1751—1818
med konungarna Adolf Fredrik, Gustav III,
Gustav IV Adolf och Karl XIII; denna gren
utslocknade på manssidan 1877 med Gustav,
prins av Vasa (se Gustav, sp. 56). — Andra
grenar av ätten H.-G. regerade i Ryssland
1762—1917 och i Oldenburg 1773—1918.
Holsteinska hästen, en sedan gammalt
be
römd halvblodshäst av utpräglad
vagnshästtyp, frambragt genom förädling av den
inhemska stammen med engelska,
hannover-ska, östpreussiska och delvis även orientaliska
hingstar; vanl. brun utan tecken. E. T. N.
Holsteinska partiet, ett svenskt politiskt
parti, som uppstod efter Karl XII:s död
närmast i syfte att befordra de anspråk på
tronföljden, vilka den unge hertig Karl Fredrik
av Holstein ägde som son till Karl XII:s äldre
syster Hedvig Sofia. Partiet utgjordes i
början endast av ett ringa antal, mest sådana,
som haft anställning i holsteinsk tjänst, och
förmådde icke göra sig gällande vid
riksdagarna 1719 och 1720. Det växte sedan raskt
i betydelse, dels på grund av fruktan för
konung Fredrik I:s planer på utvidgad makt,
dels till följd av den nära förbindelse, vari
hertigen kommit till Ryssland, dit han 1721
begivit sig. Vid riksdagen 1723 lyckades
hertigens anhängare genomdriva, att titeln
»kunglig höghet» och en årlig pension tillerkändes
honom av ständerna, vilka därjämte gåvo ett
obestämt löfte att vid ett kommande
tron-följarval ha honom i åtanke. De lediga
platserna i rådet fylldes med hertigens anhängare.
Svenska regeringen avslöt 1724 ett
vänskapsfördrag med Ryssland, vari de båda makterna
förbundo sig att verka för Slesvigs
återställande till hertigen. Dennes förlovning s. å.
med Peters äldsta dotter, Anna, gav honom
nya utsikter. Peters död och Katarina I:s
tronbestigning 1725 ökade ytterligare det
holsteinska inflytandet; hertigens giftermål gick
nu i fullbordan, och den nya kejsarinnan
förklarade sig ämna med vapenmakt återerövra
Slesvig från Danmark. Hertigens svenska
anhängare voro gripna av de djärvaste
förhoppningar; det talades om att kejsarinnan skulle
ändra ryska tronföljden till hertigens förmån
eller åtm. överlämna åt honom
östersjöprovinserna. Partiets anhängare i svenska rådet
sände sin förnämste ledare, riksrådet J.
Ce-derhielm, till Ryssland i utomordentlig
ambassad för att skaffa hertigen en lämplig
rådgivare. Men partiets alltför stora beroende
av Ryssland och faran för att Sverige skulle
indragas i krig väckte snart besinning i vida
kretsar. Kanslipresidenten Arvid Horn,
understödd av konung Fredrik samt av franska
och engelska ministrarna, började efter hand
samla kring sig alla motståndare till de
holsteinska äventyrsplanerna. Cederhielm
hem-kallades från Ryssland, och Horn genomdrev
i rådet Sveriges anslutning till de mot
Ryssland fientliga västmakternas förbund,
hanno-verska alliansen. Vid riksdagen 1726—27 voro
holsteinska partiets anhängare i ohjälplig
minoritet. Riksdagen bekräftade anslutningen
till västmakterna, riksrådet M. Vellingk, en
av partiets främsta chefer, dömdes på grund
av varjehanda förseelser till döden men
benådades till livet, och Cederhielm avgick
frivilligt. Rådet fylldes av säkra anhängare till
Horn. Då hertig Karl Fredrik sommaren 1727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
