Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holstein - Holstein, ätt - Holstein, Bent - Holstein, Frederik Adolf - Holstein, Fritz (Friedrich) von - Holstein, Johan Ludvig - Holstein, Johan Ludvig Carl Christian Tido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Holstein—Holstein, J. L. C. Chr. T.
1226
satta striden mot Danmark 1713 sin del av
Sönderjylland, varefter residenset förlädes
från Gottorp till Kiel. Han var g. m. tsar
Peters dotter Anna, och hans son Karl
Peter Ulrik (reg. i Holstein 1739—62)
inledde huset Holstein-Gottorps regeringstid i
Ryssland. Det kom med Karl Fredriks kusin
Adolf Fredrik 1751 även på tronen i Sverige
(se Holstein-Gottorp). Danska
regeringen lyckades genom en överenskommelse
1767 (ratificerad 1773; »Mageskiftet») förmå
huset Holstein-Gottorp att byta bort H. mot
Oldenburg och Delmenhorst. H. var sålunda
från 1773 samlat hos den kungliga linjen, och
då det gamla Tyska riket 1806 upplöstes,
införlivades H. med den danska monarkien men
tillhörde dock från 1815 samtidigt Tyska
förbundet. Om H:s senare historia, den
slesvig-holsteinska rörelsen, H:s avträdande till
Preussen och Österrike 1864 och dess införlivande
1866 med Preussen se Schleswig-Holstein
och Slesvig-holsteinska frågan.
Litt.: G. Waitz, »Schleswig-H:s Geschichte»
(2 bd, 1851—54; går till 1660); C. Möller,
»Geschichte Schleswig-H:s» (2 bd, ny uppl. 1888;
forts, av C. Godt för tiden 1848—88); O.
Brandt, »Geschichte Schleswig-H:s» (2:a uppl.
1926). P. E-t.
Holstein, gammal tysk adlig ätt från
1300-talet, som på 1600-talet från Mecklenburg
inkom till Danmark, där två grenar, till L e d r
e-b o r g och till Holsteinborg, vunno
grev-lig värdighet. En tredje gren fick 1828 rätt
att efter stamgodset Rathlousdal kalla sig
Holstein-Rathlou.
Holstein, Bent, greve, dansk politiker (f.
1881), sonson till L. H. C. H. H. Blev jur.
kand. 1906, var 1907—15 diplomat, blev 1917
overretssagförer och ärvde Holsteinborg 1924.
Under världskrigets båda sista år förde H. en
våldsam polemik mot ministären Zahles
utrikespolitik, som han fann alltför
tyskoriente-rad. 1918 blev han en av ledarna för det parti,
som önskade ett Danmark till Dannevirke, och
verkade i Paris våren 1919 för detta mål. H.
invaldes 1920 i folketinget som högerman,
uppträdde där mycket självständigt och angrep
flera gånger den av högern stödda ministären
Neergaard, varför han 1922 uteslöts ur sitt
parti. Han är en impulsiv, oberäknelig
politiker, som står stadshögern närmast men i sociala
frågor ofta närmat sig oppositionen. P. E-t.
Holstein, Frederik Adolf, greve till
Holsteinborg sedan 1808, dansk
godsägare, politiker (1784—1836), sonsons son till
U. A. H. Ivrade för skolväsendets höjande
och religiös väckelse bland grevskapets
bönder samt grundade 1810 den första
sparbanken i Danmark och 1833 ett barnhem,
sedermera kallat Holsteinsminde. Han blev 1835
medlem av ständerförsamlingen i Roskilde, i
vars förhandlingar han livligt deltog. E. Ebg.*
Holstein [håTftaln], Fritz (Friedrich)
von, tysk diplomat (1837—1909). Inträdde
1860 i preussisk diplomattjänst, var 1863—70
legationssekr. vid olika beskickningar, blev
1871 legationssekr. och 1872 legationsråd i
Paris och spelade som vittne mot sin förman
H. von Arnim en tvetydig roll i
Arnimproces-sen 1874. Han verkade senare oavbrutet i
utrikesministeriet 1876—1906, från 1880 som
föredragande råd, och blev därunder på grund
av sin outtröttliga arbetsförmåga och sina
omfattande fackkunskaper mycket anlitad. Efter
Bismarcks avgång 1890 var H. under Caprivi
och Hohenlohe utrikesministeriets verkligt
ledande man. Han hade tidtals rätt stort
inflytande även under Bülow och avlägsnades
under dennes sjukdom våren 1906 genom
ingripande av statssekr. v. Tschirschky. Sitt
fall tillskrev H. utan skäl furst Philipp
Eu-lenburg och iscensatte därför i förbindelse med
publicisten M. Härden (se d. o.) en
press-och rättegångskampanj, som blev ödesdiger
för fursten (se E u 1 e n b u r g, sp. 1148—49).
H. plägade stundom på grund av sin förening
av tillbakadragenhet och makt kallas »den
grå eminensen». På det hela taget torde hans
intriganta och självsäkra politik ha väsentligt
bidragit att skapa och underhålla det
misstroende, som blev en huvudorsak till
Tysklands senare ofärd. Bl. a. hindrade H. dèt
närmande till Tyskland, som söktes av
England 1898—1901, och han hade dryg andel i
ansvaret för Tysklands Marockopolitik 1905—
06 med åtföljande förvärrande av förhållandet
till Frankrike. Vissa av H:s mest fantastiska
manövrer tyda på formlig monomani. V. S-g.
Holstein, Johan Ludvig, greve till
Ledreborg, dansk ämbetsman (1694—1763).
Blev 1730 stiftsamtman på Själland och 1735
översekr. i danska kansliet samt minister i
konseljen och övade under Kristian VI stort
inflytande. 1740 blev han patronus för univ.
H. visade stort nit för vetenskapernas
främjande. 1750 blev han greve till Ledreborg,
byggde där ett slott, anlade en präktig trädgård och
samlade ett betydande bibliotek. E. Ebg.*
Holstein, Johan Ludvig Carl
Christian Tid o, greve till Ledreborg, dansk
statsman (1839 10/6—1912 1/3), sonsons sonson
till J. L. H. Blev 1866 cand. polit. och
övergick ett par år senare
till katolicismen. 1872
invaldes han i
folketinget och slöt sig
1875 till den förenade
vänstern. Han blev
genom sin lysande
vältalighet och smidiga
taktik snart en av
partiets ledare; efter dess
sprängning tillhörde
han oftast den
moderata gruppen. 1877—
90 var han ordf, i
fi
nansutskottet. Då hans upprepade
förlikningsförslag misslyckades och han icke mera såg
någon utväg för sin politik, nedlade han 1890
sitt mandat. Han var därefter bosatt i Frei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
