Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honolulu - Honorar - Honoratiores - Honorgan - Honoris causa - Honorius (kejsare) - 1. Honorius I (påve) - 2. Honorius II (påve) - 3. Honorius III (Cencius Savelli, påve) - 4. Honorius IV (Jacopo Savelli, påve) - Honorär - Honourable (Hon.) - Honshiu - Hont, Wester-Schelde - Honterus, Jakob - Honterus (Honter), Johannes - Hontheim, Johann Nikolaus von - Honthorst, Gerrit (Gerard) van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Honorar— Honthorst
1252
märkas Bishop museum med stora samlingar,
medelpunkt för Stillahavsforskning av alla
slag, akvariet vid Waikiki samt socker- och
ananasplantagernas experimentalstationer. Av
offentliga byggnader förtjäna att nämnas
Ka-pitolium (det forna kungliga palatset) och
domstolsbyggnaden. Industrien är, med
undantag för en av väfldens största
fruktkonservfabriker (ananas) och tillverkningen av
sockerbruksmaskiner, blott av lokal betydelse,
men handeln är livlig och främlingsströmmen
stark. — Se vidare Hawaiiöarna. C. S-g.
Honorar (lat. honorärium, hedersgåva),
arvode åt författare, konstnärer m. fl.
Honoratiöres, lat., de förnämsta, spetsarna
(på en ort).
Honorgan, bot., det organ hos växterna, som
innehåller de honliga könscellerna. Se A r k
e-gon, Embryosäck, Karpogon och
O ogo n.
Honöris cau’sa, lat., för hederns, ärans skull;
doktor honoris causa, utan avlagda prov.
Honörius, romersk kejsare (384—423). Blev
vid sin faders, Theodosius’, död kejsare över
västromerska riket med Stiliko (se d. o.) som
förmyndare; residens: Milano och Ravenna.
Under H. plundrades Rom 410 av Alarik (se
d. o.). Jfr Arcadius.
Honörius, påvar. 1. H. I (påve 625—638).
Fullföljde Gregorius den stores strävan att
kristna Brittiska öarna och vinna de
ari-anska langobarderna för Rom. Då H. i den
monoteletiska striden fogat sig efter kejsar
Herakleios, blev han av 6:e ekumeniska mötet
dömd som kättare, en för ofelbarhetsläran
besvärande episod, som fick särskild aktualitet
på Vatikankonsiliet 1870.
2. H. II (påve 1124—30). Fick av Calixtus
II i uppdrag bl. a. att föra de
underhandlingar, som ledde till konkordatet i Worms,
blev 1124 påve och var vän till kejsar Lothar.
— Cadalus av Parma (d. omkr. 1072) bar som
Maria, Josef och två änglar kring den nyfödde Jesus. Målning av
G. van Honthorst i Uffizigalleriet i Florens.
motpåve (från 1061) mot Alexander II
namnet H. II.
3. H. III (påve 1216—27); hette urspr.
Cencius S a v e 11 i. Som påvestolens
ca-merarius upplade han Liber censuum,
katolska kyrkans räntebok. 1191 blev han
kardinal. Hans pontifikat behärskades i hög grad
av korstågstanken. Mot albigenserna fullföljde
H. sin företrädares politik. Franciskan- och
dominikanordnarna fingo H:s sanktion. Litt.:
J. Clausen, »Papst H. III.» (1895); W. Knebel,
»Kaiser Friedrich II. und H. III.» (1905).
4. H. IV (påve 1285—87); hette urspr.
Jacopo S a v e 11 i. Han blev 1261
kardinal, sökte stärka det tyska kungadömet och
intog en klokt tillmötesgående hållning till
staden Roms befolkning. T. H-r.*
Honorar, heders-; honorärprofessor, som har
namn, heder och värdighet av professor.
Honourable [å’nerebl], eng., förk. Hon.,
hedervärd, välboren, titel (framför namnet)
för en earls yngre söner, för alla barn till
en viscount el. baron samt för underhusets
medl. och vissa ämbetsmän. Right
honourable [rai’t-], högvälboren, titel (framför
namnet) för earler, viscounter och baroner,
för alla barn till en hertig eller markis, för
äldste sonen och alla döttrarna till en earl
samt för medlemmar av Privy council,
Londons lordmayor m. fl. högre funktionärer.
Honshiu [-/iu], se H o n d o.
Hont, Wester-Schelde, se Schelde.
Hontèrus, Jakob, se Hunterus.
Hontèrus (Ho’nter), Johannes,
Sie-benbürgens reformator (1498—1549).
Inrättade Siebenbürgens första tryckeri i sin
hemstad, Kronstadt (Brasov), och utgav en berömd
världsbeskrivning, »Kosmographia» (l:a uppl.
1530; 2:a uppl. på hexameter med kartor av
H:s hand), samt andra skrifter, vilka visa
hans utveckling från humanism till lutherdom.
Med H:s »Formula reformationis» (1542)
började en reformatorisk rörelse,
som gjorde hela det sachsiska
Siebenbürgen luterskt. H. blev
1544 kyrkoherde i Kronstadt
och utgav s. å. sin för rättens
utveckling viktiga handbok i
borgerlig rätt »Compendium
juris civilis» (1544). — H:s
skrifter utgåvos 1898 i urval
av O. Netoliczka. Hj. H-t.*
Hontheim [hå’nthäim], J
o-hann Nikolaus von, tysk
katolsk teolog (1701—90). Blev
jur. dr 1724, efter studier i Rom
andligt konsistorialråd 1728,
jur. prof. 1732 och vigbiskop
»in partibus infidelium» 1748.
Om H:s kyrkopolitiska insats
se F e b r o n i u s. A. G-w.
Honthorst [hä’nthårst], G e
r-rit (Gerard) van, holländsk
historie-, genre- och
porträttmålare (1590—1656). Lärde hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
