Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honungsgökar - Honungsgömme - Honungsklöver, Sötväppling - Honungskörtlar, Honungsgömmen, Nektarier - Honungsskivling - Honungsslungare - Honungssteklar - Honungssugare el. Honungsfåglar - Honungstecken - Honvéd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Honungsgömme—Honvéd
1256
huvudsaki. i Afrika, där de höra till de mest
välkända fåglarna. Födan utgöres av honung
och bilarver. Alla lägga sina ägg i andra
småfåglars bon. T. P.
Honungsgömme, se Honungskörtlar.
Honungsklöver, Sötväppling, Melilötus,
baljväxtsläkte, närstående klöversläktet men
med långsträckta klasar i bladvecken.
Vanligast äro M. albus (vitblommig) och M.
altis-simus (förr officinalis; gulblommig), omkr.
manshöga, tvååriga örter; växa på
hamnplatser o. dyl. i s. och mellersta Sverige.
Honungskörtlar, Honungsgömmen,
Nek-tärier, organ hos växter, som avsöndra en
sockerhaltig vätska (honungssaft, ne’c t ar).
Vanligast förekomma h. i blommor, vilkas pollen
transporteras av insekter. Dessa f 1 o r a 1 a
nektarier kunna utgöras av strutlika
eller rörformiga delar av hyllebladen, sporrar
(t. ex. hos akleja och många orkidéer),
gropar eller fickor (t. ex. på kronbladen hos
smörblommor), snäcklikt el. strutlikt formade
kronblad (t. ex. hos stormhatt), omvandlade
ståndare (t. ex. hos backsippan), dyn- el.
skiv-formiga bildningar på blomaxeln (t. ex. hos
åkersenap) o. s. v. Stundom finnas på
kronbladen livligt färgade strimmor, som löpa ned
mot honungsgömmet, honungstecken (t. ex.
hos styvmorsviol). Mera sällan finnas h. på
bladen, extraflorala nektarier (t. ex. hos
fågelbärsträd). Jfr Pollination. G.L-m.*
Honungsskivling, Armilläria me’llea, en
mycket skadlig och allmän hattsvampart av
ringskivlingarnas släkte (Armillaria).
Myce-liet av h. kan leva både parasitiskt i såväl
barr- som lövträd och saprofytiskt i jorden el.
multnande trä. Ofta flätas mycelietrådarna
ihop till hornartade, på ytan brunsvarta, inuti
vitaktiga s. k. rhizomorfasträngar
(tidigare beskrivna som en särskild svampart,
Rhizomorpha fragilis). I träd, som angripits
av h., tränga mycelierna och
rhizomorfa-strängarna fram under barken och sända
nä-ringsuppsugande hyfer in i veden, som
uppluckras och förstöres. De infekterade träden
duka förr eller senare under; unga
trädplantor dödas ofta samma år de angripits.
Framför allt i barrskogar men även i parker,
trädskolor och fruktträdgårdar kan h. härigenom
sprida stor förödelse. På barrträdens rötter
framkallar infektionen s. k. j o r d k r ä f t a,
varvid barken spricker sönder och ymniga
hartsflöden uppstå. Svampen sprider sig lätt
från träd till träd på underjordisk väg genom
sitt mycelium. En sådan utbredning söker
man hindra genom att gräva isoleringsgravar
kring sjuka träd. Rhizomorfasträngarnas
spetsar liksom även av svampen angripet
fuktigt trä utsända i mörker ett vitaktigt,
fluorescerande ljus. På hösten bildas
fruktkropparna, vilka vanl. växa tuvade på eller
bredvid stubbar och stammar. Hatten är brun—
honungsgul, med mörkare tofsfjäll; de urspr.
vita skivorna bli slutligen brunfläckiga. Den
honungsgula foten är försedd med en filtullig
ring. Sporpulvret är vitt. Det råa köttets
smak är först mild, efteråt kärv och
obehaglig. Det oaktat är h. en god matsvamp;
endast de unga hattarna böra användas och vid
anrättningen först förvällas. — Jfr
färgplansch vid art. Svampar. H. Sv-n.
Honungsslungare, se Honung.
Honungssteklar, Anthöphila, en tidigare
använd, sammanfattande benämning på de
stek-lar, som insamla honung och frömjöl. H.
omfatta utom solitära och sociala bin även
humlor. Se vidare Bifamiljen, Bin och
Humlor. I. T-dh.
Metallhomingssugare, Nectarinia metallica.
Honungssugare el. Honungsfåglar,
Nectariniidae, en familj av fågelordn.
tättingar. De äro små, livligt färgade och vanl.
metallskimrande fåglar, varför de kallats
Gamla världens kolibrifåglar. De leva i
Gamla världens tropiska delar. Näbben är
lång, smal, cylindrisk och ofta skärformigt
böjd. Mest egendomlig är tungan, som är
lång, smal och rörformig. Födan utgöres av
små insekter och honung. Det artrikaste
släktet är nektarfåglarna, Cinnyris. Kroppens
längd uppgår till omkr. 10 cm och vingens
till 5,5 cm. T. P.
Honungstecken, se Honungskörtlar.
Honvéd [hå’nvéd], »fosterlandsförsvar», den
ungerska benämningen på det forna
magyariska lantvärnet. Ordet härleder sig från
frihetskriget 1848, då magyarerna organiserade
en egen armé. Vid österrikisk-ungerska
krigsmaktens ombildning 1867 fick lantvärnet i
Ungern, Siebenbürgen, Kroatien och Slavonien
namnet honvédség (lantförsvar), vilket i allm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
