Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hopp - Hopparsekten - Hoppe, Knut Ragnar Johan - Hoppegarten - Hopperstad - Hoppe-Seyler, Felix - Hoppner, John - Hoppning - Hoppspindlar - Hoppstjärtar, Hoppsvansar, Podurider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hopp, ett antal idrottsövningar, av vilka
till den »allmänna idrotten» höra
höjdhopp, längdhopp, stavhopp och
trestegs-hopp (se dessa ord). Svenska idrottsförbundet,
specialförbundet för allmän idrott, upptager
dock bland h. även de rent gymnastiska
grenhopp och mellanhopp (se Inomhusidrott).
Om de till simidrotten hörande h. se S i
m-n i n g och om hoppning med häst se R i
d-ning.
Hopparsekten, en extatisk rörelse, som
uppstod i Västbo härad i Småland på 1840-talet
i samband med den s. k. predikosjukan och
var ett slags föregångare till våra dagars
pingströrelse. Den stod i mycket i beroende
av J. O. Hoof (se d. o.) och genom denne av
herrnhutismen. Själva kallade sig
medlemmarna »rösterna», enär de ansågo sig vägledas
av en inre röst, som talade genom ledarens
mun. Ledningen var alltid kvinnlig. Till det
yttre strängt kyrkliga, samlades de därjämte
till nattliga, hemliga sammankomster. Man
läste då i Luthers och Hoofs postillor, därefter
sjöngos »Sions sånger» i ett par timmars tid,
och sedan vidtog bönen. Därunder kommo
många i extatiskt tillstånd med
hysteriskt-kataleptiska anfall, den s. k. andliga dansen.
För yttre prydnader och ljusa färger visade
man stor avsky. Sekten drev ingen
propaganda, avtog hastigt och är nu så gott som
utdöd. Litt.: Uppsats av J. G. Hazén i Växjö
stifts Hembygdskalender 1912. Hg Pl.
Hoppe, Knut Ragnar Johan,
museiman (f. 1885 19/a). Fil. lic. i Lund 1916,
amanuens vid Nationalmuseum 1917, intendent vid
handtecknings- och gravyravd. där 1922. H.
har bl. a. utgivit »Grafiska blad av A. Th.
Gellerstedt» (med text, 1918) samt »Degas och
hans arbeten i nordisk ägo» (1922). H. är en
utmärkt kännare av modernt måleri. E. L-k.
Hoppegarten, Tysklands främsta
hästkapp-löpningsbana, ö. om Berlin (se d. o., sp. 53 och
kartskiss vid sp. 47).
Hopperstad, norsk stavkyrka i Viks socken
på Sognefjordens s. strand. Treskeppig
anläggning från omkr. 1200 med märklig
ornamen-tik. Kyrkan äges och vårdas numera av
Föreningen til norske fortidsmindesmærkers
beväring. S. H-d.
Hoppe-Seyler [-säi’-], Felix, tysk fysiolog
och kemist (1825—95). Blev 1850 med. dr i
Berlin, 1860 prof, i Berlin, 1861 i Tübingen
och kallades 1872 till Strassburg. H. var en
mångsidig fysiologisk kemist, som bl. a.
studerade proteiner och blodfärgämnen. Han
utövade ett betydande inflytande på sin tids
fysiologiska kemi genom sina läroböcker och
den av honom 1877 grundlagda (TIoppe-Seyler’s)
Zeitschrift für Physiologische Chemie. Biogr.
av E. A. Baumann och A. Kossel (1895). H. E.
Hoppner [hå’pno], John, engelsk målare
och grafiker (1758—1810). Var son till en
inflyttad tysk hovfältskär, blev 1793
hovmålare åt prinsen av Wales och 1795 led. av
Londonakademien. Som landskapsmålare gick
han i R. Wilsons stil, som porträttör i
Reynolds’. Han ägde den engelska
porträttraditio-nens förtjänster och fel, dess romantik och
elegans men också dess ytlighet. H:s porträtt av
kungafamiljen, högadeln, de förnämsta civila
och militära ämbetsmännen samt av dåtidens
främsta konstnärer och lärde torde uppgå
till över 1,000, merendels i privat ägo.
Ofullkomlig som figui tecknare men utsökt som
kolorist, lyckades H. bäst med sina
damporträtt. Några av hans bästa arbeten finnas i
Londonmuseerna. Vidare märkas »Georg III:s
döttrar», »Lady Louisa Manners», »Nelson»
och »Pitt». Se bild på pl. 3 till Engelsk
konst. Litt.: W. Mc Kay och W. Roberts,
»John Hoppner, R. A.» (1909). W. N-r.
Hoppning, se R i d n i n g. Jfr även Hopp.
Hoppspindlar, se Spindeldjur.
Hoppstjärtar, Hoppsvansar, P o d u r
i-d e r (Colle’mbola), ordn. bland urinsekterna,
vilken har 4:e bakkroppsledens benpar
om-bildat till en s. k. hoppgaffel. H. kunna taga
mycket långa hopp. Bortåt 150 svenska arter
X. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
