Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn (af Ekebyholm), Arvid Bernhard - Horn (af Åminne), Bengt - Horn (af Åminne), Claes Fredrik - Horn (af Åminne), Claes Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Horn, B.—Horn, C. F.
14
genom hotelser eller lockelser påskyndade man
dock hans ansökan om avsked, vilken 18 dec.
1738 beviljades under stora hedersbetygelser.
Han drog sig efter avskedet tillbaka från
politiken till sitt gods Ekebyholm. — H. var
kansler vid univ. i Pernau 1706, Uppsala (en
del av år 1719) och Äbo 1723—35.
Som statsman intager H. ett av de främsta
rummen i svenska historien. Han ägde icke
en Axel Oxenstiernas eller Johan
Gyllenstier-nas initiativ och stora vyer. Han var icke
något banbrytande snille, men han förstod
mästerligt att till sin och rikets fördel
praktiskt räkna med omständigheterna och nådde
därigenom sitt mål att skaffa det ett
ögonblick förkrossade fäderneslandet aktning och
självständighet.
Litt.: »A. B. H. Hans lefnad tecknad af
Gustaf Horn» (Arvids sonson), utg. av C. F.
Horn (1852); W. E. Svedelius, »A. B. H.
Minnesteckning» (i Sv. akad:s Handl., d. 54—55,
1879); S. Grauers, »A. B. H. Biografisk
studie, I. 1664—1713» (akad. avh., 1920); H.
Da-nielson, »Sverige och Frankrike 1727—1735.
Ett bidrag till belysning av Arvid Horns
utrikespolitik» (akad. avh., 1920). — H:s porträtt
återges på vidstående plansch. L. S.
Horn (af Å min ne), Bengt, frih., riksråd,
krigare (1623—78), sonson till K. K. H. Blev
1654 guvernör i Halland, gick ut i polska, kriget
1655 som överste för Drottningens
livregemente till fot och blev
s. å. kommendant i
Marienburg i
Preussen. 1656 blev han
generalmajor och
guvernör i Estland. Om
detta lands försvar
mot ryssarna inlade
han stor förtjänst, på
samma gång som han
sökte bättra det
utplundrade folkets
ekonomiskatillstånd. Han
ledde sedermera
under
handlingarna med Ryssland och avslöt freden i
Kardis 1661. H. blev 1660 riksråd, slöt sig
under Karl XI:s förmyndarregering (1660—72)
till M. G. De la Gardies parti och understödde
med sin röst slöseriet med statens tillgångar.
H. och hans stärbhus fingo också vid
förmyndarräfsten vidkännas ganska dryga
efterräkningar. 1672 blev H. generalguvernör över
Estland och 1674 president i Svea hovrätt.
1677 fick han i uppdrag att som fältmarskalk
bringa det belägrade Stettin undsättning från
Livland men stannade länge i Stockholm och
kom till Riga först i jan. 1678, en månad
efter Stettins fall, varför Karl XI fråntog
honom befälet. Rud. F.*
Horn (af Å m i n n e), Claes Fredrik,
greve, konspiratör (1763—1823), son till
Fredrik H. Blev 1783 kammarjunkare och major
vid Fortifikationen men lämnade 1789
krigstjänsten främst på grund av faderns arreste-
ring vid riksdagen s. å. H. delade faderns
ovilja mot Gustav III och var en benhård
»aristokrat, som blott till adelns förmån ville
minska kungamakten.
Julen 1791 blev-han
bekant med J. J.
Anc-karström, vars beslut
att mörda konungen
gillades av H.; de båda
sammansvurna sökte
på nyåret flera
tillfällen att förverkliga det.
På H:s gård Huvudsta
vid Stockholm
uppgjordes den slutliga
mordplanen
avH.,Anc-karström och A.L.Rib-
bing. H. arresterades efter mordet och avgav
en fullständig bekännelse. Av Svea hovrätt
dömdes han till förlust av liv, ära och gods, en
dom, som av hertig Karl mildrades till
ständig landsflykt med förlust av adelskap och
alla medborgerliga rättigheter. Under namnet
Fredrik Claesson bosatte sig H. i
Danmark, där han av A. P. Bernstorff
behandlades med välvilja, men efter föreställningar
från Gustav IV Adolf uppmanades H. 1800
att lämna Danmark. Han begav sig till
Ly-beck men bosatte sig 1813, då under sitt
familjenamn, ånyo i Köpenhamn. H. hade
redan i Sverige gjort sig bemärkt som en
begåvad litterär dilettant, vilken förenade
tidens rokokoepikureism och dygdekult. Han
utgav i Köpenhamn 1816 »Små skaldestycken»
(anonymt men med H:s porträtt på
titelbladet). Jfr L. Bobé (i Vor Fortid 1916) och M.
Lamm (i »Dikt och studie», utg. av
Äste-tiska föreningen i Uppsala, 1912). L. W-m.
Horn (af Åminne), Claes Fredrik,
ämbetsman (1791—1865), den föregåendes son.
Trots sin fars förvisning uppfostrades H. i
Sverige. Han blev 1808 adjutant vid
Livregementets husarkår (då tillhörande Västra
armén), åtföljde Adlersparre på dennes tåg till
Stockholm och blev 1812 befordrad till
löjtnant. Även i 1814 års norskaj fälttåg deltog
han, blev 1815 ryttmästare men lämnade 1822
krigstjänsten. Som huvudman för sin ätt
gjorde han sig (från 1817) på riddarhuset
först känd som framstående oppositionsman.
Hans häftiga uttryck vållade ofta dramatiska
uppträden. Vid 1840—41 års riksdag blev han
ordf, i statsutskottet men råkade där i
meningsskiljaktighet med sina gamla politiska
vänner i frågan om kabinettskassan och bröt
fullständigt med oppositionen. H. kom vid
denna tid i gunst hos Karl Johan, var erbjuden
att bli statsråd och blev 1843 landshövding i
Stockholms län. På samma gång slapp, andryg
och häftig, blev H. impopulär bland sina
underordnade och utsattes för en rättegång på
grund av egenmäktigt förfarande med
spann-målsundsättningsmedel, varpå han skildes från
tjänsten 1849. — H. var medarb. i K. H.
Anckarsvärds och J. G. Hiertas tidning
Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
