Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn (af Åminne), Claes Fredrik - Horn, Evert - Horn (af Åminne), Fredrik - Horn, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Horn, E.—Horn, G.
16
borgaren och utgav 1839 »Tankar om
reformer», där han föreslog en
tvåkammarrepre-sentation, sammansatt av ståndsklasser. Hans
»Minnen ur min lefnad» (omfattande tiden
1791—1852) trycktes 1892 i Hist. Tidskr. Jfr
K. J. Warburg, »J. G. Richert» (2 bd, 1906),
och C. W. Liljecrona, »Bakom riksdagens
kulisser» (1917). L. W-m.
Horn, Evert, krigare (1585 —1615 24/t),
son till Karl Henriksson H. Fick en ytterst
vårdad uppfostran, gick tidigt i krigstjänst och
vann under ryska kriget 1609—17 sitt
hjälterykte. Han var J. P. De la Gardies närmaste
man och kallas dels fältmarskalk, dels
fältherrens överstelöjtnant. I De la Gardies första tåg
till Ryssland, 1609, deltog H. och slog fienden
nära Staraja Russa och vid Torsjok, men efter
härens myteri och återtåg till trakten av
Novgorod for H. till Finland för att hämta
förstärkningar. Efter återkomsten blev han
1610 vittne till härens andra myteri och
nederlag vid Klusjino. De båda vapenbröderna
samlade snart nya härar. Medan De la Gardie
erövrade Nöteborg (1612), bemäktigade sig H.
Koporie, Jama, Gdov och Ivangorod. 1613
blev han ståthållare på Narva och Ivangorod,
och 1614. då De la Gardie åtföljde Gustav II
Adolf till Sverige, utnämndes H. till
fältmarskalk och högste befälhavare på ryska
krigsskådeplatsen. Under förberedelserna året
därpå för ett angrepp mot Pskov stupade H. i
en skärmytsling. Han var en ädel man, en
utmärkt krigare och klok underhandlare.
Horn (af Å m i n n e), Fredrik, greve,
krigare (1725—96), ättling i 4:e led av Krister
Klasson H. Blev fransk officer 1743 och
deltog som sådan i österrikiska tronföljdskriget
och senare i sjuåriga
kriget. - 1760 blev H.
svensk överste, 1763
chef för Östgöta
ka-valleriregzte och 1770
generalmajor. Från
1760 deltog H. ivrigt
i politiken och slöt sig
till hattarna, med
vilka han var förbunden
genom gifte med
Anders Plomgrens dotter,
som han enleverat.
1765 slöt han sig till
hovet och blev varm beundrare av kronprins
Gustav, som revolutionsdagen 1772 gav H.
överbefälet över trupperna i Stockholm. H. blev s.å.
generallöjtnant och greve(jämte sin bror Gustaf
Adolf H., se släktöversikt 1); han anhöll då
att få kalla sig »Gustafsvän», vilket Gustav
III dock vägrade. 1778 blev H.
kavallerigeneral och var 1774—80 chef för Livreg:tet till
häst. Med åren svalnade hans beundran för
konungen. 1789 hörde H. till oppositionens
främste och var en av de nitton herrar, som
arresterades 20 febr. s. å. L. S.*
Horn, Gustaf, greve till Björneborg, frih.
till Marienburg, fältmarskalk (1592 22/io—1657
Gustaf Horn. Målning av David Beck i
Nationalmuseum.
10/5), son till Karl Henriksson H. och bror till
Evert H. Deltog efter fullbordade studier
och besök vid tyska univ. i ryska kriget
och lärde den högre krigskonsten i
Nederländerna hos Moritz av Oranien. 1618 blev
H. kammarherre hos Gustav II Adolf och
förde 1620 giftermålsunderhandlingarna
mellan Gustav Adolf och Maria Eleonora.
Utnämnd till överste för Norrlands reg:te 1621,
blev han under Rigas belägring (s. å.) illa
sårad. 1625—28 värjde han jämte J. P. De la
Gardie Livland mot polackerna, blev 1625
riksråd och steg 1628 till fältmarskalk och
överbefälhavare över de svenska trupperna i
Livland. Den skicklighet, som han vid flera
tillfällen ådagalagt, bl. a. i slagen vid Wallhof
och Wenden 1626, förmådde konungen att 1630
kalla H. till sin närmaste man i tyska kriget.
I slaget vid Breitenfeld (1631) förde han
vänstra flygeln, vid vilken sachsiska armén
stod uppställd, och råkade efter sachsarnas
flykt i största fara. Men han räddade svenska
hären från nederlag genom den överlägsna
rådighet och köld, varmed han bildade en ny
front och sedan, undsatt av konungen, upprev
Tillys fyrkanter. H. följde Gustav Adolf på
tåget till Sydtyskland men stannade i övre
Franken med 7,000 man samt erövrade Tyska
ordens residensstad Mergentheim och
biskops-stiftet Bamberg, som han dock måste övergiva,
då Tilly med sin nybildade här kastade sig
över honom i början av 1632. Sedan Gustav
Adolf kommit H. till bistånd, ryckte båda över
Donau och Lech in i Bayern, varifrån H.
sändes till Rhenländerna. Han intog där
Kob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
