Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn, Gustaf - Horn (af Rantzien), Henning Rudolf - Horn, Henrik - Horn (af Marienborg), Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Horn, H. R.—Horn, H.
18
lenz och Trier, slog de kejserlige vid Wiesloch
och rensade Schwaben. I april 1633 förenade
sig Bernhard av Weimar med H., men ett
myteri och bägges oenighet hindrade under fyra
månader alla krigsrörelser. Hertig Bernhard
gjorde anspråk på överbefälet över de svenska
arméerna, vilket H., understödd av sin
svärfader, A. Oxenstierna, motsatte sig. I aug. s. å.
skildes de båda fältherrarna, varvid H. tågade
till Bodensjön; han kunde visserligen ej hindra
spanska hjälptrupper att förena sig med
Åldringens här men lyckades genom skickliga
rörelser hejda dessas framgångar vid övre
Rhen och driva deras trupper i upprivet
tillstånd österut in i Bayern. Efter Wallensteins
död 1634 tog H. flera fasta platser i Schwaben
men råkade i tvist om sina kvarter med hertig
Bernhard, vilken likväl slutligen av den fara,
som hotade först Regensburg och sedan
Nörd-lingen, tvangs att två gånger söka förening
med H:s armé. Regensburg föll, och för att
rädda Nördlingen beslöt man på hertigens
yrkande ett undsättningsförsök, som ledde till
nederlag (27 aug. 1634) mot den
spansk-kejser-liga övermakten. H. själv blev krigsfånge. Hans
fel torde ha varit, att han mot sin egen
mening av hertig Bernhards iver lät förmå sig
till drabbning. 1642 utväxlades H. mot tre
kejserliga generaler, återvände till Sverige och
blev 1643 vicepresident i Krigskollegium.
Under kriget mot Danmark 1644 inföll han i
Skåne och erövrade detta landskap med
undantag av Malmö och Kristianstad. En 1645
påbörjad belägring av Malmö avbröts genom
freden i Brömsebro s. å. Av Kristina fick
H. 1651 Björneborg (i Finland) till grevskap
och det honom förut donerade Marienburg (i
Livland) till friherreskap. 1652 blev han
generalguvernör i Livland, 1653 riksmarsk,
generalfältherre och president i Krigskollegium.
Vid början av polska kriget 1655 uppdrog
Karl X Gustav åt H. ledningen av försvaret
i Sverige. — H. var en av Gustav II Adolfs
bästa fältherrar, om ock i snille underlägsen
Johan Banér. Hans styrka låg mera i
försvaret än i anfallet. Framstående även som
ämbetsman, vann han aktning genom sina
stora kunskaper och sin ädla, rena karaktär.
Av soldaterna lär han för sin stränga
krigstukt ha varit mindre omtyckt. — H:s »Bref
till rikskansleren A. Oxenstierna», omfattande
åren 1625—54, utgåvos 1897 genom P. Sondén
(i »Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och
brefväxling. Senare afd.», bd 8). Litt.: K.
Jacob, »Von Lutzen nach Nördlingen» (1904);
V. Vessberg, »Bidrag till historien om
Sveriges krig med Danmark 1643—45», 1 (1895).
— H:s äldsta dotter, A g n e t a H. (1629—72),
blev 1648 g. m. översten frih. Lars Jespersson
Cruus (1621—56). Hon efterlämnade en
själv-biogr., utg. 1908 av Sigrid Leijonhufvud
(»Agneta Horns lefverne»), med livliga
familjeskildringar, i vilka bl. a. hennes far och
morfadern, Axel Oxenstierna, framträda i intima
interiörer. G. W-k.
Horn (af Rantzien), Henning
Rudolf, greve, krigare, riksråd (trol. 1651—
1730); se släktöversikt 2. Blev kommendant
i Keksholm 1681, överste och kommendant i
Narva 1695, generalmajor och
överkommendant över fästningarna i Ingermanland och
Keksholms län 1700. Det var H., som genom
sitt lysande försvar av Narva räddade staden
1700; till belöning därför blev han frih. 1701.
Vid andra belägringen av Narva måste H.
efter ett fruktansvärt blodbad uppgiva staden
10 aug. 1704. Han hölls sedan i sträng rysk
fångenskap till 1714. H. blev 1715
general-fälttygmästare samt 1719 riksråd och greve.
Biogr. av O. Sjögren (1887). L. S.*
Horn, Henrik, riksråd (1578—1618), son
till Karl Henriksson H. och bror till Evert H.
Blev 1605 hovmästare hos hertigarna Gustav
Adolf och Karl Filip, sändes 1607 som legat
till Nederländerna och 1610 till Danmark samt
utnämndes 1611 till riksråd och 1612 till
marskalk. Vid fredsunderhandlingarna med
Danmark i Ulfsbäck och Knäred (1612—13)
biträdde han Axel Oxenstierna och var vid
fredskongressen i Stolbova (1616—17) ett av
Sveriges ombud. Fr. W.*
Horn (af Marienbor g), Henrik, frih.,
riksråd, krigare (1618—93), den föregåendes
son. Blev 1643 överste, upphöjdes 1651 i
fri-herrligt. stånd, blev 1654 generalmajor vid
kavalleriet, 1656
generallöjtnant och 1657
chef för armén i
Finland. 1660 blev han
riksråd och
hovrättsråd i Svea hovrätt,
1665 fältmarskalk och
1666 generalguvernör
i Bremen och Verden,
vilken post han
tillträdde först 1668.
Efter utbrottet av
kriget med Brandenburg
(1674) och Danmark
(1675) översvämmades Bremen-Verden av
brandenburgska, lüneburgska och danska
trupper, och H. nödgades efter ett
långvarigt försvar uppgiva Stade (aug. 1676).
Han begav sig då till Sverige, där han 1677.
ehuru fullkomligt oerfaren i sjömansyrket,
förordnades till chef för amiralitetskollegium
och som amiralgeneral fick befälet över stora
flottan. Enl. konungens befallning uppsökte
han den danska, som fördes av sjöhjälten Nils
Juel, och blev 1 juli s. å. i grund slagen i
Köge bugt. På hösten s. å. ryckte H. med en
truppstyrka in i Jämtland och drev
norrmännen därifrån. I aug. 1677 utnämnd till
överbefälhavare över finska och livländska armén,
inföll han senhösten 1678 från Livland i
Preussen med en illa utrustad här på 8,000 man
men nödgades av kurfurst Fredrik Vilhelm
att skyndsamt och i största oordning retirera
till Riga, dit han återkom i början av febr.
1679. — H. återtog 1680 sin befattning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
