Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hortensius, Quintus Hortensius Hortalus - Horthy, nagybányai, Miklós (Nikolaus) - Hortikultur - Hortis, Attilio - Hortlax - Hortobágy - Hortus deliciarum - Horunge - Horungerne - Horus - Horvát, Boldizsár - Horváth, Mihály - Hosea (profet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Horthy—Hosea
32
(114—50 f. Kr.), konsul 69, en tid Roms
främste vältalare. Han tillhörde den yppiga och
sirliga s. k. asiatiska skolan. Senare
överglänstes han av Cicero. H:s skrifter i retorik
m. m. ha gått förlorade. H. Sgn.
Horthy, nagybänyai [hå’rti na’djbänjai],
M i klös (Nikolaus), ungersk
riksföreståndare (f. 1868 18/7); tillhör en reformert
adelsfamilj. H. var vid världskrigets utbrott
1914
linjeskeppskapten. Som befälhavare
på kryssaren
»Novara» inträngde han
1915 med denna och
några torpedbåtar i
hamnen San Giovanni
di Medua och
utkämpade 14 maj 1917 med
tre kryssare en het
strid mot
italienarnas kordongfartyg i
Otrantosundet, varvid
han blev svårt sårad.
På hösten s. å. blev H. konteramiral samt
1918 viceamiral och chef
för,österrikisk-ungerska flottan, som han vid revolutionen s. å.
överlämnade åt jugoslaviska nationalrådet
(31 okt.). H. var under bolsjevikväldet i
Ungern 1919 krigsminister i en borgerlig
motregering i Szeged, inryckte med en
mot-revolutionär nationalarmé i Budapest 16 nov.
1919, övertog högsta militärbefälet och
valdes 1 mars 1920 av nationalförsamlingen
till riksföreståndare. Se vidare Ungern,
historia. V. S-g.*
Hortikultör, trädgårdsskötsel. —
Horti-k u 1 t Ö r, trädgårdsmästare.
Ho’rtis, A 11 i 1 i o, italiensk
litteraturhistoriker (1850—1926), stadsbibliotekarie i sin
födelsestad, Trieste. H. skrev bl. a. »Studj
sulle opere latine di G. Boccaceio» (1879).
Hortlax, Norrbottens läns sydligaste
kustsocken, Piteå tingslag, av Inre Pitfjärden
skild från Piteå; 319,12 kvkm, 4.257 inv. (1928).
Upptages av skogs- och myrmarker samt
spridda berg. 1,566 har åker, 21,250 har
skogs-och hagmark. Sågverk vid Storfors och
Bergsviken (tills. 875 inv.) samt byn H. (1,435
inv.). Pastorat i Luleå stift, Norrbottens
södra kontrakt.
Hortobågy [hå’rtåbädj], puszta i ö. Ungern,
del av Alföld kring Debrecen (se d. o.).
Ge-nomflytes av Körös’ biflod H.
Ho’rtus deliciärum, lat., »lustgård», en av
den elsassiska abbedissan Herrad von
Lands-berg omkr. 1165—75 skriven bok med religiöst
och världsligt innehåll, berömd för sina
miniatyrer (se bild på pl. till E s k a t o 1 o g i). H.
gick förlorad, då Strassburgs bibliotek brann
1870. E. L-k.
Horunge, boktr., ofullständig, ett stycke
avslutande rad överst på en boksida (»dubbel
h.») el. ett nytt stycke börjande rad nederst
på en sida (»enkel h.»); den senare anses
numera relativt tillåtlig.
Horungerne, vilt parti av Jotunfjällen,
mellan Sognefjordens bifjordar Lyster- och
Är-dalsfjordarna och från dem utgående dalar.
Högst når Store Skagastölstind, 2,404 m ö. h.
Horus, fornegyptisk solgud, dyrkad under
olika variationer som lokalgud på ett flertal
platser i det gamla Egypten.
Ett av hans förnämsta
kult-ställen var E d f u (se d. o.).
Tidigt har han införlivats
med Osirismyten, i vilken han
framställes som son till Osiris
och Isis och som sin faders
hämnare (se vidare Osiris).
Även den prästerliga
solteologien i Heliopolis (se d. o.)
har upptagit honom under
namnet Harachte (Horus vid
horisonten; grekernas
Har-machis); vanl. identifierades
han med Re och kallades då
Re-Harachte. H.
symbolisera
des i Edfu genom en bevingad solskiva men
tänktes vanl. under gestalten av en falk. E. P-s.
Horvåt [hå’rvät], B o 1 d i z s ä r, ungersk
politiker och jurist (1822—98). Blev under
frihetskriget 1848—49 riksdagsman, deltog i
kampen mot Österrike och dömdes efter dess
slut till fängelse. H. blev 1865 åter
riksdagsman och var justitieminister i Andrässys
ministär (1866—71). Han införde viktiga
reformer inom ungerska rättsväsendet och
administrationen. B. L-r.
Horvåth [hå’rvät], M i h å 1 y, ungersk
historiker och politiker (1809—78). Blev 1848
utnämnd till biskop av Csanåd, var en
glödande patriot och ingick 1849 i det
republikanska kabinettet som kyrko- och
undervisningsminister. Snart måste han fly och fann
en tillflyktsort i Genève, sedermera i
Bryssel. Av österrikiska domare dömdes han till
döden och blev t. o. m. hängd in effigie.
Efter försoningen med Österrike benådades
även H. (1867) och valdes efter hemkomsten
till riksdagsman. H. var flitigt verksam som
historieskrivare. Bland hans talrika verk må
nämnas »A magyarok története» (Ungrarnas
historia; senast utg. i 8 bd 1871—73) och
»Magyarorszag függetlenségi harcänak
története» (Ungerska frihetskrigets historia; 3 bd,
1865). (B. L-r.)
Hosèa (hebr. Hösché’a, frälsning, hjälp), en
profet i Israels rike, som uppträdde mot
slutet av Jerobeam II:s regering och under den
därpå följande olyckstiden. H. var den förste
i Israel, som förkunnade, att Jahve älskade
sitt folk. Amos förkunnade, att Israel skulle
gå under på grund av sin synd, och även H.
säger, att Jahve skulle förskjuta sitt folk
och fördriva det ur landet. Men därefter
skulle Jahve i sin kärlek låta det vända
åter till Kanaan. Lidandet skulle alltså
ytterst vara tuktan till bättring. Jahves
kärlek skulle väcka folkets genkärlek. Dessa
tankar framställde H. i en allegori, hämtad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
