Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hov (furstes bostad) - Hov (tåled)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Hov
48
statens första huvudtitel. Var och en till
myndig ålder kommen kungl. person har vanl.
sin hovstat. Hovstaterna äro dels
tjänstgörande, dels tjänstfria. Till konungens
tjänstgörande hovstat höra, förutom de högsta
hovämbetsmännen (riksmarskalken,
överstekammarherren, överhovstallmästaren och
överhov-jägmästaren), överstekammarjunkarna,
tjänstgörande kabinettskammarherrarna samt
cheferna för och ämbets- och tjänstemännen vid de
olika avd., ss. riksmarskalksämbetet,
hovmar-skalksämbetet, hovförvaltningen, hovstallet,
husgerådskammaren med de kungl.
konstsamlingarna, ståthållarämbetena på Stockholms,
Drottningholms, Ulriksdals, Haga, Gripsholms,
Rosersbergs och Strömsholms slott,
hovförsamlingen, Djurgårdsförvaltningen m. fl. Till
de tjänstgörande hovstaterna höra även damer
och herrar, tjänstgörande hos drottning,
änkedrottning. kronprinsessa och prinsessor, samt
herrar, tjänstgörande hos kronprins eller
prinsar. Till de tjänstfria hovstaterna räknas
de »kavaljerer och damer», som dels ha
tjänstfrihet, dels äro eller ha varit tjänstgörande
hos någon av det kungl. husets medlemmar,
dels ock personer, som av konungen förlänats
en hovtitel. Riksmarskalken är chef för
samtliga hovstaterna och särskilt för konungens
hovstat. Chefskapet för drottningens och
änkedrottningens hov tillkommer en
överkammarherre, för kronprinsens och även andra
prinsars en hovmarskalk. Hovämbeten ha,
enl. hävd, besatts endast med adelsmän, men
på senare tid har i Sverige även en och annan
ofrälse erhållit högre hovtjänst. (R. R-ck.)
Hov (lat. ^ngula) benämnes hos djur,
tillhörande hästsläktet, den nedersta, av horn
omgivna tåleden, som utgöres av hovbenet
och strålbenet, vilka tills, m. nedre
delen av k r o n b
e-n e t bilda den
yttersta tåleden eller
hovleden.
Hovbenet är
halvmån-formigt, och från
dess bakre grenar
utgå uppåt två
långsträckta,
något kupiga brosk,
hov- el. t r
aktbro s k e n, som
tjäna till att
förstora h. bakåt samt
på samma gång
genom sin böjlighet
och elasticitet
möjliggöra den
utvidgning av h:s bakre
del, som
uppkommer, då hästen stö-
der på foten, och är nödvändig för att
minska stötar vid rörelsen (den s. k. ho
v-mekanismen). Mellanrummet mellan
hov-brosken utfylles av strålputan el.
elastiska putan (bild. 1 i), som motsvarar
Bild 1.
trampputan hos vissa andra djur. Dessa delar
beklädas av läderhuden, som här benämnes
k ö 11 h o v, och överhuden, som här är
för-hornad och bildar hornhoven el.
hornkapseln. Den övre, vulstformigt
förtjoc-kade delen av kötthoven benämnes
köttkronan (bild 1 c), upptill begränsad av
köttsömmen (bild 1 D), ett omkr. 2 mm
brett band, som sträcker sig runt om h. och
baktill övergår i köttballarna (bild 1 F).
Köttväggen är den del, som bekläder
hovbenets sidoytor och fortsätter på hovens
undre sidor i kötthörnstöden;
köttsulan kallas den del, som bekläder
hovbenets undre yta, samt köttstrålen den
del, som bekläder undre ytan av elastiska
putan.
På hornhoven el. hornkapseln urskiljas
hornväggen, hornsulan och hornstrålen.
Hornväggens övre rand, kronranden, har
på insidan en grund fåra, kronfåran, som
upptager
köttkronan; i dess nedre
rand, som vilar mot
marken, b ä r r a
n-d e n (bild 2 a),
synes på gränsen
mellan väggen och
sulan en ljus
strimma, vita linjen;
baktill böjer sig
horn väggen om och
fortsätter i
hörnstöden (bild 2 c);
omböjningsstället
kallas
traktvinkeln el. trakten
(bild 2 b). Hornsulan (bild 2 d, d’) är den
del av hornhoven, som bekläder köttsulan, och
hornstrålen utgör underlaget för elastiska
putan och fortsätter uppåt i hornballarna.
S k e v h o v benämnes h., då väggen på den
ena sidan lutar mer än på den andra.
Spets-v i n k 1 i g h. uppstår; då väggen i tån bildar
en mindre vinkel mot marken än normalt,
t r u b b v i n k 1 i g h., då den bildar en större.
Bockhov är en starkt utpräglad
trubb-vinklig hov och utmärkes vidare därav, att
sulan är starkt konkav och trakterna mycket
höga. P 1 a 11 h o v utmärkes därav, att sulan
är plan i st. f. konkav och att väggen bildar
spetsigare vinkel mot marken än normalt, så
att h. blir låg och vid. F u 11 h o v el. b
ullhov är en högre grad av platthov, där sulan
t. o. m. är något buktig nedåt eller konvex.
Fånghov är en missbildad h., som stundom
uppkommer som följd av fång (se H o v 1
i-d a n d e n). Trånghov är sammandragen i
trakterna eller i hela sin nedre del, sulan är
starkt konkav och strålen förkrympt eller i
svårare fall nästan h. o. h. försvunnen. E. T. N.
Hov [höv el. häv], förr även stavat Bouf,
socken i Kristianstads län, Bjäre härad, längst
i n. v. på Bjärehalvön; 25.58 kvkm, 1,116
inv. (1928). Omfattar Hallandsås’ västligaste,
Bild 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
