Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Howard, sir Esme - Howard, John - Howard, Leland Ossian - Hovauditör - Hovbeslag - Hovbeslagskonst, Beslagslära - Hovbeslagsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Howard, J.—Hovbeslagsskola
52
hörde som sakkunnig för nordeuropeiska
frågor brittiska delegationen vid
Pariskonferensen 1919, blev sept. s. å. ambassadör i
Madrid och är f. n. (1928) sedan dec. 1923
ambassadör i Washington. V. S-g.
Howard [håu’od], John, engelsk filantrop,
reformator av fångvårdsväsendet (omkr. 1726
—90). Tillfångatagen av franska kapare 1756,
kvarhölls H. en tid i franska fängelser och
lärde där känna den
tidens barbariska
behandling av
krigsfångar. H. blev 1773
sheriff i Bedfordshire,
besökte i denna
egenskap grevskapsfängel-set, sedermera andra
fängelser i England
och fr. o. m. 1775 gång
på gång fängelserna i
de flesta av Europas
stater, bl. a. Sverige
(se vidare
Fängelse
system, sp. 128). Resultaten av dessa
fång-vårdsstudier nedlade han i »The state of the
prisons in England and Wales» (1777; med
»Appendix», 1780) och »An account of the
principal lazarettos in Europé» (1789). Efter
H. är uppkallad The Howard league for penal
reform, som arbetar för fängelseväsendets
förbättring. Monogr. av J. Stoughton (1884;
sv. övers. 1890). (V. A-t.)
Howard [hau’od], Leland Ossian,
amerikansk entomolog (f. 1857), chef för Bureau
of entomology i Washington 1894—1927.
Genom organiserandet av denna väldiga
institution, som har att bekämpa de skadliga
insekterna i Förenta staterna, är H. en av den
praktiska entomologiens främsta män. Han
har därjämte flitigt verkat som vetenskaplig
skriftställare inom den teoretiska och
praktiska entomologien. I. T-dh.
Hovauditör har enl. instruktion 10 juni 1901
bl. a. att i rättegångar, som angå hovet,
Stockholms slott och de kungl. lustslotten, bevaka
vederbörandes rätt och utföra dess talan. Ldht.
Hovbeslag. Redan greker och romare
använde ett slags sandaler av läder eller bast,
sedermera av järn, som med remmar
fastbun-dos under hoven. Troligt är, att konsten att
genom en järnskolla, fastspikad vid hoven,
hästskor, förhindra hovhornets avnötning
ej går längre tillbaka än till 300-talet e. Kr.
De första skriftliga uppgifterna om h. lämnas
först på 500-talet. De hästskor, som blivit
funna från h:s första tid. voro helt små, smala
och tunna; under en något senare period (600
—800-talet) voro de litet större och kallas
från den tiden vanl. merovingiska eller
karo-lingiska skor. I Sverige synes beslagets
uppgift från början ha varit att vintertiden ge
hästen säkrare fäste på is och hal mark. Det
äldsta nordiska beslaget är därför den s. k.
isbrodden, en halvcirkelformig järnplatta
med en tagg på undre ytan och i ändarna ut-
smidd till långa spetsar, som slogos genom
hornet i tåväggen och omböjdes. Dylika
is-broddar, trol. från 700- och 800-talet, ha
påträffats flerstädes i Sverige, men även skor
av den merovingiska typen från en något
senare tid ha återfunnits i s. Sverige. De äldsta
hästskorna voro täml. enkla, och beslaget
utfördes utan hänsyn till hästfotens byggnad
och förrättningar; först i slutet av 1700-talet,
då hästens anatomi vid de då inrättade
veterinärläroverken började mera ingående
studeras, erhöll h. sin nuv. utveckling.
Med h. avses numera att skydda hovhornet
mot för stark avnötning samt att förekomma,
att innanför liggande delar skadas, att ge
foten säkrare fäste, särskilt på hal mark, att
göra hästar med oregelbunden benställning
och benrörelse dugligare till arbete och att
bidraga till avhjälpande av fel och botande
av sjukdomar i hoven. Efter avtagande av
den gamla skon avlägsnas det överflödiga
horn, som till följd av skons närvaro ej blivit
avnött, och bärranden nedskäres så mycket,
att den kommer i jämnhöjd med yttre kanten
av hovsulan. Skon anpassas direkt efter
bärrandens form och fästes med 6—8 söm, som
anbringas blott i tån och sidan men ej i
trakten, då hovens utvidgning vid rörelsen
därigenom skulle hindras. För hästar, som
användas på stengator, nyttjas lämpligen inlägg
av något elastiskt material i skon eller under
sulan för att minska stöten vid rörelsen och
förekomma halkning och inklampning av snö
under hovarna. Hovunderläggen kunna vara
dels fasta, som fastspikas med skon, t. ex.
de franska gummihästskorna, dels lösa, s. k.
hovbuffertar, som kunna växlas, utan att
skon fråntages. De mest använda äro
Hart-manns gummihovbuffertar av vulkaniserad
kautschuk, korkbuffei tar och buffertar av
rullade filtremsor. Vintertiden måste
beslaget för att hindra halkning på ett eller annat
sätt skärpas. Skärpningen kan ske genom
hakar och grepp, som antingen äro fasta
eller kunna växlas, eller genom skärpta
söm, s. k. b r o d d a r. Fördelen med lösa
hakar är, att beslaget kan skärpas, utan att
skon behöver brytas ifrån, och att de vassa
hakarna kunna ersättas med trubbiga, då
hästen står på stall. Skärpta söm, 1 å n
g-b roddar, användas mest som tillfällig
skärpning och äro därtill lämpliga, men om
broddningen ofta förnyas, spikas hoven
sönder. Nitbroddar, som fästas i särskilda
hål i själva skon, äro därför lämpligare. —
Vid skoning av dragoxar anbringas på yttre
klövens markyta en tunn järnskolla, försedd
med en brodd eller järntagg. Se vidare
Hovbeslagsskola. E. T. N.
Hovbeslagskonst, B e sl ag s 1 ä r a, konsten
att tillverka lämpliga skor för hästar, åsnor
och nötkreatur och att med dessa beslå dem.
Se vidare Hovbeslag.
Hovbeslagsskola, skola för meddelande av
undervisning i hovbeslagskonst (se H o v b e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
