Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovlidanden - Hovman - Hovmantorp - Hovmarskalk - Hovmarskalksämbetet - Hovmekanismen - Hovnarr - Hovpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Hovman—Hovpartiet
64
tätt förband; hästen bör stå torrt i stallet.
Strålkräfta (hovkräfta) består i stark
förstoring av hornpapillerna på köttstrålen,
vilka utväxa till blonikålsliknande knippen,
samt sönderfall av det nybildade hornet till
en smörjig. illaluktande massa. Behandlingen
är dels operativ, dels nyttjas torkande medel
och tryckförband samt mycken rörelse.
Sjukligheter eller skador i fotens inre delar
äro sömtryck, som uppstår, då ett söm
gått för djupt in, så att det trycker på de
inre, känsliga delarna, och sömstick, då
sömmet gått in i kötthoven; sömmet bör i
bägge fallen uttagas och något nytt ej
inslås. Uppstår inflammation i kötthoven,
nyttjas is- eller kalla omslag, och vid varbildning
beredes varet avlopp, och förband anlägges.
Spiktramp betecknar, att spikar eller
andra hårda och vassa föremål genomträngt
hornet och skadat vissa delar av kötthoven.
Behandlingen består i att den främmande
kroppen avlägsnas, hålet förstoras och spolas
grundligt rent med antiseptisk lösning,
varefter lösförband anlägges. Stengalla är
en ytlig inflammation i kötthoven, vanl. i
trakten eller sulan, förorsakad av stötar eller
tryck mot hårda, ojämna vägar eller genom
felaktig belastning som följd av
oregelbunden hovform. Stengalla förekommer oftast på
spetsvinkliga eller skeva hovar med låga,
invikta trakter. Behandlingen består i
användning av kylande omslag och lämpligt beslag
(ringsko) eller hovunderlägg för minskande av
stötarna. Vid varbildning måste varet på
lämpligt sätt beredas avlopp och antiseptiskt
förband anläggas. Om varet ej i tid
avlägsnas, angriper det vanl. hovbrosken och banar
sig sedan väg ut vid hovkronan, varvid 8. k.
hovbroskfistel uppstår. För dess
behandling blir operation oftast nödvändig.
Fång består i en häftig inflammation i
hovväggens tådel och kan förorsakas av
över-fodring med starkt äggvitehaltiga
foderämnen, särskilt färsk råg, eller av förkylning
och överansträngning. Sjukdomen
förekommer i regel endast i framhovarna men vanl.
i båda samtidigt; hästen svettas och darrar
samt står med frambenen något framsträckta
och bakbenen skjutna långt under kroppen
för att så mycket som möjligt överflytta
kroppstyngden på dessa. Första behandlingen
består i svält och kraftig åderlåtning (10—
12 1) eller starkt svettdrivande medel, ss.
injektion av 0,50—0.75 g pilokarpin eller 0,15—
0,20 g arekolin. Återgår sjukdomen ej till
hälsa inom de 2—3 första dagarna, blir den
vanl. kronisk, varvid småningom utbildas en
abnorm hovform med tåväggen insvängd,
sulan i tån nedsänkt, trakterna höga samt
försedda med upphöjda ringar. E. T. N.
Hovman, en vid hovet tjänstgörande
kavaljer; person, som i sitt uppträdande lägger i
dagen den utsökta takt och smidighet, som,
enligt den allmänna föreställningen, äro
rådande vid ett hov.
Hovmantorp [häv-], socken i Kronobergs
län, Konga härad, s. ö. om Växjö, vid
Rott-nen, öjen, Läen m. fl. sjöar och övre
Ronne-byån; 165,98 kvkm, 3,620 inv. (1920).
Små-kullig skogsplatå 150—230 m ö. h. 875 har
åker, 9.976 har skogs- och hagmark.
Egendom: Hovmantorp. I H. ligga Lessebo (se
d. o.) pappersbruk, glasbruken Bergdala och
Lindefors samt vid kyrkan och H:s station
på Karlskrona—Växjö järnväg
municipalsam-hället Hovmantorp; 169 har, 863 inv.
(1928); tax.-värde å fast egendom 1.578,600 kr.
(1927), bev.-tax. inkomst 560.635 kr.; i
samhället glasbruken Hovmantorp och Sandvik.
H. ingår i H:s och Furuby pastorat i Växjö
stift, Konga kontrakt.
Hovmarskalk, ämbetsman, som har högsta
inseendet över ekonomien vid ett hov. Chefen
för den inre hushållningen vid konungens hov
bär i Sverige titeln förste
hovmarskalk och står i spetsen för h o v m a
r-skalksämbetet, under vilket lyda en
hovkamrerare, en ekonomiförvaltare, en
ekonomibokhållare och två hovfurirer. Chefen för
kronprinsens hov bär titeln h.; chef för
änkedrottnings eller något av de furstliga hoven
kan även vara h. Titeln h. förlänades förr
utan att åtföljas av något ämbete. (R. R-ck.)
Hovmarskalksämbetet, se Hovmarskalk.
Hovmekanismen, øook, se Hov, sp. 47.
Hovnarr, ett slags tjänare hos furstar o. a.
högt uppsatta personer i äldre tider, vilken
hade till uppgift att roa sitt förnäma
herrskap, antingen genom egna kvickheter och
sarkasmer eller genom dumhet, pedanteri och
vanskapnad, som gjorde narren till skottavla
för andras spe och gäckeri. Redan hos
forntidens greker och romare existerade dylika
tjänare, dels som kvicka spefåglar (lat.
scu’r-rae), dels som löjeväckande dumhuvud
(moriö-nes). De egentliga h., som från slutet av
medeltiden hörde till en fullständig hovstat,
förekommo först efter korstågen. Flera av
dem äro kända till namnet, ss. Chicot, Kunz
von der Rosen o. a. I Sverige omtalas i äldre
tid bl. a. h o v d v ä r g a r, men något
närmare om dem är ej bekant. Med barockens
slut försvinna narrarna från de europeiska
hoven. H. bar en särskild grotesk dräkt,
avsedd att symbolisera hans ställning (mössa
med åsneöron, bjällror o. s. v.). Litt.: K. F.
Flögel, »Geschichte der Hofnarren» (1789); F.
Nick, »Die Hof- und Volksnarren» (2 bd. 1861).
Hovpartiet, ett politiskt parti under
frihetstiden, vilket sökte skaffa konungamakten
större inflytande. Ett h. skymtar redan vid
1723 års riksdag, och ett nytt sådant
framträdde vid tronskiftet 1751, grupperande sig
kring Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. H.
utgjordes i början av konungaparets
personliga vänner (t. ex. grevarna E. Brahe, N.
Bielke och J. L. Hård, frih. E. Wrangel, O. v.
Dalin), men härtill kommo snart ej få
officerare och civila ämbetsmän. Någon
anslutning i de djupa leden hade h. knappast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
