Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hughes, William Morris - Huginn och Muninn - Hugleik - Hugli, Hooghly el. Bhagirathi (flod) - Hugli, Hooghly (stad) - 1. Hugo den store el. den vite (greve av Paris) - 2. Hugo Capet (konung av Frankrike) - 3. Hugo (greve av Vermandois) - Hugo (konung av Italien) - Hugo, Gustav - Hugo, Victor Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Huginn—Hugo
96
Reims. Teckning av Victor Hugo 1838.
övrade kolonierna i st. f. deras läggande
under mandatsystem. Litt.: D. Släden, »From
boundary-rider to prime minister: H. of
Au-stralia» (1916). V. S-g.
Huginn och M u n i n n, isl., »tanken» och
»minnet», Odens korpar. De flyga ut i
dag-ningen och förtälja honom, när de återvänt,
allt vad de hört och sett.
Hugleik, enl. Ynglingasagan konung i
Uppsala efter Alf och Yngve, son till den förre;
säges ha dödats av sjökonungarna Hake och
Hagbard. — H. hör urspr. icke till
Ynglinga-ätten; Saxo omtalar Hugletus dels som
en irisk, dels som en dansk konung. Ätm. till
namnet är H. identisk med Hygeläc i
»Beowulf», götarnas konung, som kämpar mot
svearna och faller vid ett vikingatåg till
Fries-land. Denne Hygelåc är historisk; enl.
fran-kiska krönikor besegrades »danerna» under
sin konung Chochilaicus omkr. 520 vid nedre
Rhen. E. W-én.
Hugli [hö’gli], Hooghly el.
Bhagi-r a t h i, Ganges’ västligaste mynningsarm.
Hugli [hö’gli], Hooghly, stad i britt.-ind.
prov. Bengalen, på högra stranden av floden
H., 37 km n. om Kalkutta; 29.938 inv. (1921).
Kring H. ett vackert landskap med stora
trädgårdsanläggningar och parker, i vilka
byar och tempel ligga inramade. H.
annekterades av portugiserna på 1500-talet; 1640
an-lade engelsmännen där ett faktori, varifrån
de 1688 flyttade till det nuv. Kalkutta.
Hugo (fr. Hugues), franska furstar.
1. H. den store el. den vite, greve
av Paris, hertig av Francien (d. 956);
tillhörde en mäktig ätt (se K a p e t i n g e r). Då
hans fader, konung Robert I, stupat 923,
medverkade H. till sin svåger Rudolfs val till
konung. Vid svågerns död lät H. till konung
utropa den 15-årige Ludvig IV d’Outre-mer
men behöll själv i början den egentliga
makten. Vid Ludvigs död 954 nödgades hans
efterträdare göra stora eftergifter åt H. Denne
efterlämnade betydligt ökade besittningar.
Litt.: F. Lot, »Les derniers carolingiens» (1891).
2. H. C a p e t, konung av Frankrike (d.
996), son till föreg., räknas som grundare av
kapetingernas (se d. o.) furstehus. Fick sitt
tillnamn därav, att han i egenskap av
kloster-abbot bar munkkåpa (mlat. capatus, av capa,
kåpa). Han fick kämpa om kronan med hertig
Karl av Nedre Lothringen, som i Reims 988
kröntes till konung men kom i H:s våld och
avled 992. H. avsatte Karls anhängare
ärkebiskop Arnulf av Reims, vilket vållade strid
med påven, men H. stöddes av franska
prästerskapet. Mot slutet av H:s regering
utvecklades feodalismen. Litt.: F. Lot, ȃtudes sur
le règne de Hugues Capet» (1903).
3. H.. greve av Vermandois (d. 1101), son
till Henrik I av Frankrike. Var en av
ledarna för första korståget 1096 men
återvände före Jerusalems erövring. Han företog
1101 ett nytt korståg men blev slagen och
sårad i Kappadokien och dog snart därefter.
Hugo, konung av Italien, greve av Arles
(d. 947), seBerengar II och Burgund
3. H. avled i Arles.
Hugo [hö’gå], Gustav, tysk jurist (1764
—1844), prof, vid univ. i Göttingen. Var jämte
Savigny en av den s. k. historiska skolans
stiftare. H. utgav bl. a. Ulpianus’
»Frag-menta» och »Jus civile antejustinianeum». Rid.
Hugo [ygå’], Victor Marie, fransk
skald (1802 28/2—85 22/5). H. föddes i
Besan-gon, där fadern, som tjänat sig upp från
simpel soldat under revolutionskrigen, var
gar-nisonerad som bataljonschef. Av Napoleon
blev denne omsider utnämnd till general och
spansk greve men nyttjade själv aldrig sin
adelstitel; det gjorde däremot sonen, och han
konstruerade upp ett stamträd åt sig med
feodala anor, som numera visats vara fria
fantasier. Farfadern var en hederlig
hantverkare och morfadern sjökapten. Faderns
olika kommenderingar tvungo familjen att föra
en ambulatorisk tillvaro. H. började sin
skolgång i Madrid 1811 för att 1812 åter flytta
till Paris, där familjen sedan blev bofast. 1817
fick han ett hedersomnämnande för en till
Franska akad. insänd tävlingsskrift, och,
uppmuntrad av denna första framgång, avslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
