Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huggormar - Huggvapen - Hughes, Charles Evans - Hughes, David Edward - Hughes, Thomas - Hughes, William Morris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Huggvapen—Hughes
94
svindel och illamående. Vid ormbett söker
man genom underbindning ovanför såret hindra
giftets spridning. Om möjligt bör man därpå
direkt i såret inspruta en utspädd lösning av
kaliumpermanganat. Läkare bör alltid
tillkallas. Det effektivaste botemedlet är
orm-giftsserum, som tillhandahålles på apoteken.
Att suga ut såret är ej tillrådligt. Alkohol i
ej alltför stora doser verkar lugnande. Då
huggormen i stor utsträckning förtär små
gnagare, är den att betrakta som ett
övervägande nyttigt djur. De unga, i rött
stötande honorna kallas äspingar.
I Sydeuropa förekommer jämväl v i p e r a n
(V. aspis), som blir 50—60 cm lång.
Bottenfärgen liknar huggormens, men ryggen bär
smala, mörka tvärband, och en liknande
teckning finnes på sidorna. Till levnadssättet
liknar den huggormen. Sandhuggormen
(V. ammodytes), som igenkännes på ett
horn-liknande utskott på nosspetsen, finnes även
i Sydeuropa samt i Mindre Asien och n.
Afrika. Den är något längre än föreg. art
och dess bett farligare. P u f f a’d d e r n el.
pufformen (Bit is arietans) är en av de
farligaste giftormarna i Afrika. Den når en
längd av 1,5 m. Kroppen är ovanligt tjock
och klumpig och huvudet mycket brett.
Busch-männen använda giftet som pilgift. S a n
d-rasselormen el. e f an (Echis carinata)
finnes i ökentrakterna i n. Afrika och österut
till Indien. Den är en omkr. 60 cm lång orm.
Den är ytterst stridslysten, och dess bett
kunna liksom puffadderns döda en människa.
Till h. hör även hornormen (se d. o.). Från
egentliga h. avvika s. k. näsgropormar
(se d. o.), vilka fått sitt namn av en djup
grop på vardera sidan om nosen. Hit höra
några av de mest fruktade ormarna på
jorden. T. P.
Huggvapen, eneggade, blanka stridsvapen.
Jfr Stridsyxa och Svärd.
Hughes [hjöz], Charles Evans,
amerikansk statsman (f. 1862 u/4). Var
praktiserande advokat i New York 1884—1906
(förutom 1891—93, då han var jur. prof, vid
Cornell-univ. i Ithaca) samt
1917—21 och 1925—
28. H., som tillhör det
republikanska partiet,
var 1907—10 guvernör
i New York, därefter
biträdande domare i
U. S. A:s högsta
domstol till sommaren
1916, då han uppsattes
som presidentkandidat
mot W. Wilson. Han
föll igenom vid valet
men var mars 1921—
mars 1925 utrikesminister. Som sådan tog
han initiativ till och presiderade vid
konferensen i Washington nov. 1921—febr. 1922
om rustningsbegränsning till sjöss m. m.
Sedan 1928 är han led. a,v Fasta mellanfolkliga
Bild 3. Kranium av huggorm.
domstolen i Haag. Som guvernör bekämpade
han kraftigt de stora trusternas
maktmissbruk, som utrikesminister satte han sin starka
personlighets prägel på Förenta staternas
utrikespolitik, och 1928 ledde han med mycken
skicklighet förhandlingarna vid
panamerikan-ska konferensen i Habana. H:s »The pathway
of peace», en samling tal, utkom 1926. V. S-g.
Hughes [hjöz], David Edward,
amerikansk fysiker (1831—1900), prof, vid
Bards-towns högskola i Kentucky. Uppfann en på
sin tid spridd trycktelegraf (1855) samt
mikrofonen (1878). Jfr Mikrofon. G. H-r.
Hughes [hjöz], Thomas, engelsk
författare (1823—96). Uppfostrades i Rugby skola
och skrev bl. a. »Tom Brown’s schooldays»
(1857; »Tom Browns skollif», 1878), en
intressant skildring av denna skola under Th. Arnold.
Hughes [hjöz], William Morris,
australisk politiker (f. 1864). Föddes i Wales,
emigrerade 1884 till Australien, där han
arbetade som fåraherde, gränsridare m. m. till
1890, då han började
organisera varvs- och
hamnarbetarna i
Sydney. H. var 1894—1901
led. av Nya Syd-Wales’
parlament och har från
dess början 1901
tillhört Australiska
statsförbundets parlament.
Han var
utrikesminister 1904 samt
justitieminister 1908—09,
1910—13 och 1914—
21. Därjämte var han
premiärminister okt. 1915—jan. 1923, från
1917 i en koalitionsministär, vid vars
rekonstruktion 1921 han övertog utrikesportföljen.
Inom arbetarpartiet framkallade H:s
självsäkra politik växande opposition, och från
1918 stöddes han förnämligast av ett
väsentligen borgerligt samlingsparti, nationalisterna.
H. vistades världskrigets sista år i Europa
som medlem av rikskrigskabinettet, var 1919
australiskt ombud på fredskonferensen i Paris
och ivrade där hetsigt men förgäves för
obeslöjad annektering av de från Tyskland er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
