Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humboldt, Alexander von - Humboldt, Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Humboldt, W. v.
114
höjden. Därefter anställde de forskningar i
Peru, vistades omkr. ett år i Mexiko och
återvände 1804 till Europa. Med kortare
avbrott bodde H. därefter till 1827 i Paris.
Icke utan skäl har det sagts, att genom
H. Amerika upptäckts för andra gången. H.
gjorde mer än 700 astronomiska
ortbestämningar och 459 höjdmätningar, upptäckte 3.(500
nya fanerogamarter och blev grundläggare av
en alldeles ny vetenskap, växtgeografien. Hans
många termometriska iakttagelser ledde till
upptäckten av isotermerna; han lade grunden
till en jämförande kliniatologi och till
kännedomen om vulkanerna ävensom om joidens
inre byggnad. Studiet av peruanernas och
mexikanernas fornlämniugar och
byggnadsverk ledde honom till forskningar rörande
dessa folks språk, kultur och vandringar.
Statistiken och etnografien sattes i samband med
naturhistorien och behandlades därigenom från
en fullkomligt ny synpunkt.
Vintern 1827—28 höll H. i Berlin två serier
föreläsningar över den fysiska
världsbeskriv-ningen. 1829 företog han, på uppdrag av tsar
Nikolaus I, tills, m. Chr. G. Ehrenberg och
G. Rose, en expedition till Ural och Altai,
kinesiska Dsungariet och Kaspiska havet.
Efter 1830 fick H:s verksamhet en mera
politisk riktning, och hans vistelse i Berlin blev
ofta avbruten genom beskickningar till Paris
m. m. Till denna tid hör den av honom i
förening med Gauss skapade organisationen av
magnetiska iakttagelsestationer, föregångare
till nutidens meteorologiska observatorier.
Led. av sv. Vet.-akad. 1806.
Resultaten av H:s resor i Amerika
sammanfattades av H. och Bonpland, biträdda av de
skickligaste fackmän och konstnärer, i 20
folio- och 10 kvartband, med 1.425
kopparstick (»Voyage aux regions équinoxiales du
Nouveau continent», 1805—34). De för
växtgeografien grundläggande tankarna äro främst
nedlagda i »Essai sur la géographie des
plantes» (1805) oeh »Ideen zu einer
Physio-gnomik der Gewächse» (1806). Den asiatiska
resan behandlades i »Fragments de géologie
et de climatologie asiatiques» (2 bd, 1831) och
»Asie centrale» (3 bd, 1843). Bland H:s övriga
arbeten må nämnas »Ansichten der Natur»
(2 bd, 1808; »Natur-målningar», Helsingfors
1865), en populär överblick över hans
forskningar, och det i hans höga ålderdom
utarbetade, storartade verket »Kosmos, Entwurf
einer physischen Weltbeschreibung» (ofullb.,
5 bd, 1845—62; bd 1—4 i sv. övers. 1852
—60), där han ville nedlägga hela sitt vetande
i systematiskt sammanhang, tillika en
stridsskrift mot den Schelling-Hegelska
naturfilosofien. Efter H:s död utgavs hans
brevväxling med bl. a. Varnhagen von Ense (1860),
H. Berghaus (3 bd, 1863), Bunsen (1869),
Rau-mer (s. å.), Goethe (1876), Gauss (1877), W. v.
Humboldt (1880), W. G. Wegener (1896) m. fl.
Hans »Gesammelte Werke» finnas i flera uppl.
(t. ex. i 12 bd, 1889).
H. var en av de mångsidigaste och tillika
grundligaste vetenskapsmän, som någonsin
levat. Han var icke blott en omsorgsfull och
flitig samlare med skarp iakttagelseförmåga
utan förmådde också i hög grad draga
konsekvenserna av sina iakttagelser. Han ägde
därjämte ett glänsande och livligt
framställningssätt, som särskilt kommer till sin rätt
i hans »Ansichten der Natur». — Den bästa
biografien över H. är utg. av Karl Bruhns
m. fl. (3 bd, 1872; med fullständig H.-bibliogr.).
Jfr även biogr. av O. Ule (4:e uppl. 1870), H.
Klencke (7:e uppl. 1875; »A. v. H:s lif och
resor», 1879) och S. Günther (1900). — Hans
namn bäres av Humboldtstiftung,
under vet. akad:s i Berlin kuratorium, avsedd
att främja naturvetenskaperna och
vetenskapliga resor. — H:s porträtt återges på
vidstående plansch. Wbg. (C. S-g.)
Humboldt [ho’mbålt], Wilhelm von,
friherre, tysk statsman, filolog (17 6 7 22/«—
1835 8/4). Studerade juridik och statskunskap,
fornkunskap oeh filosofi samt ägnade sig åt
stats- och
språkvetenskapliga studier, åt
umgänget med
Tysklands litterära
storheter, bl. a. med Goethe
och Schiller, och åt
resor i främmande
länder (1797—1801
vistades han i Paris och
Spanien). 1801—08 var
han preussiskt
sändebud i Rom, 1809 vart
han minister för
kult-och undervisningsvä
sendet och grundläde som sådan Berlins univ.
1810 avgick han som utomordentligt sändebud
till Wien, där han verkade för Österrikes
anslutning till koalitionen mot Napoleon, deltog
i fredsförhandlingarna i Chåtillon (1814) och i
Paris (s. å.). Vid Wienkongressen misslyckades
han i sin strävan att få till stånd en enhetligare
och mera frisinnad tysk författning och kunde
ej heller vid andra Parisfreden (1815) vinna
Elsass åt Tyskland. 1815—17 representerade
han Preussen i territorialkommissionen i
Frankfurt a. M. Våren 1817 utnämndes han till
led. av preussiska statsrådet men avlägsnades
på hösten s. å. därifrån samt blev
utomordentligt sändebud i London. 1818 deltog han i
kongressen i Aachen. 1819 sökte H. som
minister för kommun- och ståndsärenden att
genomföra en av honom utarbetad liberal
ståndsförfattning men råkade i onåd och
avskedades. Han ägnade sig sedan blott åt
vetenskapliga studier. — H:s tidigaste arbeten
voro »Ideen über Staatsverfassungen» (1792),
»Ideen zu einem Versuch, die Gränzen der
Wirksamkeit des Staats zu bestimmen»
(stympades av censuren, fullst. utkommen 1851),
där individen tillerkännes de mest
vittgående rättigheter, och »Æsthetische Versuche»
(1799), som behandlar Goethes idyll »Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
