Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humlor - Hummel - Hummel, Ferdinand - Hummel, Johann Nepomuk - Hummelshof - Hummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Hummel—Hummer
122
Bild 2. Jordhumla, Bombus terrestris, ruvande sin
avkomma. Framför henne synes honungskrukan.
tarna framkommit och kunna övertaga
insamlingen av frömjöl och honung, upphör
drottningen därmed och ägnar sig uteslutande åt att
lägga ägg och att ruva och föda larverna. Se lan
hon lagt 200—400 ägg, som utvecklas till
arbetare, börjar hon lägga andra ägg, som
utvecklas till hanar och honor och kunna uppgå
till ett par hundra, beroende på koloniens
storlek. Därefter dör hon snart, omgiven av
arbetarna, medan hanar och honor övergiva
boet och honorna efter befruktningen söka sig
vinterkvarter. — I Sverige finnas 21 arter, av
vilka de vanligaste äro mosshumlan (B.
muscorum), övervägande grågul med gulröd
mellankropp, stenhumlan (B. lapidarius),
svart med röd bakkroppsspets,
trädgårds-humlan (B. hort orum), svart med vit spets
på bakkroppen samt gula tvärband på
mel-lankropnen och l:a bakkroppsleden. — H. äro
flitiga blombesökare, som tack vare sin långa
sugtunga spela stor roll för befruktningen av
blommor med lång och smal pip. Vissa arter
äro oundgängliga för befruktningen av den
odlade rödklövern. — H:s samhällen hemsökas
av många snyltgäster, främst av s n y
11-humlorna (Psithyrus), vilka likna h. men
sakna dessas verktyg för insamling av
frömjöl. De lägga sina ägg hos h., där
larverna leva av den proviant, som dessa
insamlat. I. T-dh.
Hummel, liggande cittra med några
melodi-strängar förda över en indelad trälist
(gripbrädet), därjämte bassträngar. H. torde ha
utbildats under slutet av medeltiden och
brukats i Sverige intill 1850. Motsv. norska
instrument heter langleik. T. N.
Hummel [ho’m-], Ferdinand, tysk
tonsättare (f. 1855), elev av Kiel och Bargiel i
Berlin. H. har efter Mascagnis föredöme
skrivit flera operor (»Mara», 1893. Sthlm 1894,
»Assarpai» m. fl.), körverk, solosånger och
kammarmusik m. m. T. N.
Hummel [ho’m-], Johann Nepomuk,
österrikisk pianist och tonsättare (1778—
1837). H. utbildades i unga år av Mozart, var
kapellmästare hos furst Esterhäzy 1804—11 och
hade från 1819 i
Wei-mar liknande plats.
Han företog på
1820-talet med stor
framgång konsertresor i
olika länder. H:s
kompositioner för piano
och kammarmusik
voro på 1820- och
1830-talet mycket populära
och spelades allmänt,
ej minst i Sverige.
Hans pianoskola
utgavs på sv. av J. van
Boom. H. tillhör Mozartepigonerna och hade
ett bril jant, fylligt spelsätt. T. N.
Hummelshof (estn. Ummuli), ort i Estland,
nära Ema jögis utlopp i Virtsjärv. Där
besegrades 19 juli 1702 svenskarna under W.
A. von Schlippenbach av en rysk här.
Hummer, Ho’marus vulgäris, ett kräftdjur,
tillhörande fam. Nephropsidae av ordn.
Deca-poda. Från kräftorna (flodkräftorna) skiljer
sig h. genom ansenligare storlek, utdragen och
tillspetsad, på vardera sidan med 3 el. 4
sido-taggar försedd panntagg, sista bröstringens
orörlighet m. m. Av det egentliga
hummersläktet äro blott tre arter kända: den
västeuropeiska, den stora amerikanska, som står
den förra mycket nära, och den blott omkr.
12 cm långa Uomarus capensis från Sydafrikas
kust. Om s. k. kejsarhummer se d. o.
Europeiska hummern förekommer
utefter Atlantens kuster från Tromsö i n.
Norge t. o. m. spanska kusten samt finnes
även, fast sparsamt, i Medelhavet till
Adriatiska havet. Talrikast träffas den vid Norges
s. och s. v. kust, vid Nordsjöns kuster samt
inne i Skagerak och n. Kattegatt. Den går
också in i Öresund till nedemot Ven och i
Stora Bält till Sprogö. Den fullvuxna h:s
längd vid Bohuslän är vanl. 21—30 cm. ehuru
ex. av 40 el. 45 cm längd där också kunna
fångas. Där en intensiv fångst en följd av år
bedrivits, har h:s medelvikt i hög grad
minskats. Europeiska h. är grönaktigt svart med
sidorna mer el. mindre marmorerade av
gulvitt. Stundom sträcka sig marmoreringarna
över så gott som hela kroppen; någon gång
träffas en röd färgvarietet. Helst håller sig
Hummel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
