- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
133-134

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundraser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

Hundraser

134

ljus buk. Den är världens nordligaste hund
och nyttjas som slädhund i likhet med s a m
o-jedhunden, vilken är vit el. gul, oftast
med mörka fläckar. —
Newfoundlands-hunden (bild 13) torde vara en korsning med
till Amerika införda europeiska hundar. Den
är en stor, livlig hund med lång, tät
hårbeklädnad. Färgen bör vara svart. Den går
gärna i vatten och simmar väl.

Grupp 3. Doggar. Även dessa hundar torde
urspr. härstamma från vargen. De brukades
tidigare till jakt och voro redan under
medeltiden mycket omtyckta. Numera hållas
de mest som sällskapshundar. En föga
förändrad form är den engelska mastiffen
(bild 14). En bland de största av alla hundar
är grand danois (ulmerdogg, »tysk
dogg»; bild 15) med en vikt av upp till 70 kg
och kraftig, proportionerlig kropp. Färgen är
växlande gul, grå el. brun med el. utan
fläckar. Bulldoggen (bild 16) är en urgammal
engelsk ras, ehuru den nu moderna typen med
korta ben och förkortad överkäke har uppstått
först under det senaste seklet. Stamformen
begagnades i strider mot tjurar, därav
namnet. Håret är slätt och färgen vit med gula
el. bruna tecken. En motsv. tysk hund är
b o x e r n (bild 17). En dvärgform av bulldogg
är den amerikanska bostonterriern.
Andra dvärgformer äro engelska d v ä r
g-bulldoggen, som, frånsett storleken,
liknar bulldoggen, och franska
dvärgbull-doggen (bild 18), som utmärkes av sina
stora, upprättstående öron. En annan
dvärgform är mopsen (bild 19). Genom korsning
med andra grupper ha framgått r o 11 w e
i-1 e r n och sanktbernhardshunden
(bild 20—21). Den förra är en tysk ras, som
fått stor användning som polishund. Den är
en kraftig, kort byggd hund med kort nos.
Färgen är svart med bruna el. gula tecken
eller ock brun med rostrött.
Sanktbernhardshunden är en stor, kraftig, långhårig form,
till färgen vit och rödgul el. vit och gråbrun.
Rasen var, ehuru som korthårig, konstant
sannolikt redan på 1300-talet. Mest bekant
är den från sin användning ända in i
senaste tid som samarithund vid klostret S:t
Bernhard. Den förmedlar övergången till
nästa grupp.

Grupp 4. Herdehundar. Dessa djur bevaka
hjordarna men valla dem ej. Alla äro stora,
långhåriga hundar med hängande öron. Hit
räknas bl. a. pudeln (bild 7), en medelstor,
vanl. svart el. vit hund med ullig
hårbeklädnad. Den är känd för sin klokhet och är en
omtyckt sällskapshund. Dalmatinern
erinrar till kroppsformen om en hönshund och
igenkännes på sin egendomliga färgteckning:
vit bottenfärg med svarta el. bruna fläckar,
som ej få flyta samman och som skola vara
likformigt fördelade över hela djuret.

Grupp 5. Jakthundar. Denna grupp har
under tidernas lopp uppdelats i ett mycket
stort antal typer, emedan särskilda hundar

Bild 22. Lapphund.

utbildats för nästan varje slags jakt. S t
ö-v a r e äro hundar, vilkas uppgift är att med
luktsinnets hjälp uppspåra villebrådet och
under högljutt skall driva fram det till
jägaren. Hit höra engelska rävhunden
(foxhound; bild 27), en medelstor hund, vanl.
vit med stora svarta och gula fläckar,
vilken alltid jagar i koppel, och engelska
harhunden (harrier), vilken är mindre.
Någon i Sverige inhemsk hund med
utpräglade stövaranlag utom de norrländska
spetsarna finnes ej. Redan på 1500-talet uppkom
genom korsning mellan den inhemska,
norrländska fågelhunden och införda tyska och
polska stövare den numera sannolikt utdöda
smålandshunden. Ur denna ha sedan
genom nya korsningar framgått några
försvenskade stövarstammar, ss. r y d h o 1 m
a-ren, kavlåsarna, greiffarna, f
i-holmsstövarna och den nu som särskild
ras uppställda svenska stövaren (bild
24), som är svart med rött el. gulbrunt på
huvud, bringa, buk, ben och undersidan av
svansen. En något mindre hund är den för
svenska förhållanden utmärkta
schiller-stövaren. En norsk hund är d u n k e
r-stövaren. Spaniels (bild 28) äro låg-

Bild 23. Strävhärig foxterrier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free