Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundraser - Hundraårskriget - Hundredweight - Hundrova - Hundsfott - Hundshögen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Hundraårskriget—Hundshögen
136
Bild 24. Svensk stövare.
benta, långsträckta och långhåriga
jakthundar med hängande öron. De förekomma i ett
stort antal typer. Närbesläktad är den tyska
vak t e Ihu n de n. Viktiga dvärgformer äro
Kin g Charles, Prince Charles,
ruby spaniel och B 1 e n h e i m
spaniel. Alla dessa äro små, långhåriga
hundar med mycket långa öron. För att följa det
sårade villebrådets spår nyttjas särskilda
spår- el. blodhundar. Hit höra den
engelska blodhunden (bild 34) och den
tyska schweisshunden. En annan typ
av jakthund är hönshunden el.
fågelhunden, som uppsöker den tryckande fågeln
och blir stående orörlig framför denna,
varigenom dess läge utvisas för jägaren. På
order rycker så hunden framåt, varvid fågeln
tvingas att lyfta för att sedan skjutas i
flykten. En övergångsform mellan dessa hundar
och spaniels äro settrarna. De viktigaste
av dessa, engelska, långhåriga hundar äro
engelska settern (laveracksettern;
bild 35), som är vit med svarta el. gula fläckar,
irländska settern (bild 36), som är
rödgul till brun, och skotska settern
(gor-donsetter el. black and tan setter), som är
svart och brun. De tyska
vorstehhun-d a r n a, (bild 37—39) äro korthåriga,
långhåriga el. strävhåriga, till färgen bruna el. vita
Bild 25. Whippet.
med stora bruna fläckar samt tyngre byggda än
settrarna, om vilka de långhåriga formerna
annars erinra. Pointern (bild 40) är den
engelska, korthåriga fågelhunden, till färgen
vit med gula, bruna eller svarta fläckar.
Även finnas helt gulbruna eller helt svarta
former. De helt gulbruna kallas h e r t
a-p o i n t e r s. Taxarna (bild 29—30) äro
hundar med genom ärftlig missbildning krökta
ben. De användas framför allt till jakt på
räv och grävling i lyor och gryt men äro
även mycket omtyckta som sällskapshundar.
Den i Sverige vanligaste rasen är tyska
taxen, som förekommer både som korthårig,
strävhårig och långhårig. Färgen är svart och
brun eller enfärgat röd, brun, gul el. grå.
Grupp 6. Vallhundar. Dessa äro de
närmaste släktingarna till jakthundarna, från
vilka de sannolikt härledas. Hit hör tyska
vallhunden el. schäferhunden (bild
8), som förekommer både i en kort-, en sträv
-och en långhårig form. Färgen är vanl.
varg-grå, men även svarta, rödgula och strimmiga
schäferhundar förekomma. De användas
alltmer som polishundar. Skotska
vallhunden (collie; bild 9), med vacker, silkeslen
päls, nyttjas mest som lyxhund. Den är trol.
inkorsad med ryska vinthundar.
Grupp 7. Vinthundar. Från övriga
jakthundar avvika dessa, emedan de låta leda sig
av synsinnet, ej av luktsinnet. De
igenkännas lätt på sin smärta kropp, sina långa ben
och den långa nosen. Deras lopp är snabbt
och uthålligt, varför de som jakthundar
användas vid hetsjakt, vanl. på hare och räv.
Långhåriga el. ryska
vinthunden (borzoi; bild 31) hålles mest som lyxhund
men tages även i bruk för hetsjakt på varg.
En annan viktig ras är den korthåriga
(engelska) vinthunden (greyhound;
bild 32). En liten form, den lilla
engelska vinthunden (whippet; bild 25),
nyttjas som kapplöpningshund (se
Hundkapplöpningar). Från övriga vinthundar
avviker strävhåriga vinthunden
(deer-hound; bild 33) genom mera utvecklat
luktsinne. T. P.
Hundraårskriget, se England, sp. 853.
Hundredweight [ha’ndrod<oeit], eng. (förk.
c w t), engelsk el. amerikansk centner = 50,8,
resp. 49,304 kg. Jfr Centner.
Hundrova, Bryönia, släkte bland
gurkväxterna (Cucurbitaceae), innefattande fleråriga,
klättrande örter med hjärtlika, handflikiga
blad, små, gröngula blommor och små
bärfrukter. B. alba har svarta bär och tjock,
köttig, giftig rot (förr använd som
läkemedel), som innehåller en alkaloid, b r y o n i n.
Växten planteras ofta vid verandor o. dyh
och förekommer även förvildad i s. och
mellersta Sverige. Mindre ofta odlas den snarlika
B. dioica, som har röda bär. G. M-e.
Hundsfott, ty., lymmel, fähund; även litet
säte på en släde.
Hundshögen, det högsta av Oviksfjällen, s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
