Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundshögen - Hundskatt - Hundsläktet - Hundstjärnan - Hundtunga, Munklöss - Hundturk - Hundvakt - Hundäxing - Hunehals - Hunfalvy, Pál - Hungaria - Hunger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Hundskatt—Hunger
138
Hundäxing, Dactylis glomerata.
Jämtland, Ovikens socken; 1,371 m ö. h. Vid
foten av H. ligger Arådalens turiststation,
varifrån H. lätt bestiges.
Hundskatt infördes i Sverige genom k. kung.
12 juli 1861, förnyad 1 juni 1877; kommunen
fick själv besluta huruvida h. skulle utgå där
eller ej. Genom
k. f. ang. skatt
för hundar 17
maj 1923, vilken
trädde i kraft 1
jan. 1924, blev
h. obligatorisk.
Skatt erlägges
till den kommun,
där hunden
stadigvarande innehas, och
bestämmes av
kommunen till ett för
varje hund lika
belopp, lägst 5,
högst 30 kr.
Anmälan om
innehav av hund
skall av
skattskyldig göras
under jan. varje år
eller, om
skatteplikt inträder
under löpande år,
inom 30 dagar;
underlåtenhet att
göra anmälan medför 10 kr. böter och
skyldighet att erlägga dubbel h.
Uppbördsmyndig-heterna föra hundskatteregister.
Hundsläktet, Ca/nis, omfattar ett stort
antal arter av fam. hunddjur, Canidae.
Hithörande former uppdelas numera vanl. i flera
undersläkten, vilka sammanföras i de två ej
skarpt åtskilda grupperna Thooidea
(varg-artade) och Alopecoidea (rävartade). Till den
förra höra bl. a. vargen, hunden och
scha-kalen (se dessa ord). De utmärkas bl. a. av
att pannbenen äro ihåliga och pupillen rund.
Alopecoidea omfatta de rävliknande arterna
(se Räv), hos vilka pannbenen sakna
hålig-heter och pupillen är lodrät. — H. var redan
under slutet av tertiärtiden företrätt i
Europa. Med h. besläktade former uppträdde
dock ännu tidigare, ty redan i äldre tertiära
lager från Europa, Asien och Nordamerika
finnas lämningar av släktet Amphicyon, hos
vilket hunddjurens egenskaper förenas med
vissa av björndjurens. T. P.
Hundstjärnan, astron., se S i r i u s.
Hundtunga, Munklöss, Cynoglo’ssum,
släkte av fam. strävhåriga, kännetecknat av
breda, tillplattade delfrukter med hullingborst.
Vid gårdar växer i Sverige rätt allmänt C.
officinale, en äckligt luktande, 5—7 dm hög,
tvåårig ört med rödbruna blommor. G. M-e.
Hundturk, skymfnamn på turkarna,
beroende på en gammal föreställning, att de vore
kannibaliska halvmänniskor med hundhuvud.
Denna tro, som hystes även om hunnerna, leder
sina rötter långt tillbaka i medeltiden,
möjligen ända till senantiken, vars författare
framställde fjärran boende folk som mer eller
mindre djurgestaltade. Ordet h. är känt över
en stor del av Europa. I Tyskland och
Skandinavien spreds om frimurarna det ryktet, att
de sålde insaltat människokött åt
»hundturken». N. E. H.
Hundvakt, vakten från kl. 12 midnatt till
kl. 4 f. m. ombord på fartyg.
Hundäxing, Da’ctylis glomerata, ett ända
till meterhögt, flerårigt gräs med plattade
bladslidor och ofta violett anlupen vippa,
bildad av täta, ensidiga småaxgyttringar. H.
växer i ängsbackar o. dyl., allmänt i s. och
mellersta Sverige, och är ett värdefullt
fodergräs. I s. Sverige odlas den ofta i vallar. G. M-e.
Hunehals, fordom slott i Halland, på
Kungs-backafjordens ö. strand, anlagt omkr. 1290 av
greve Jakob av Halland och andra danska
»fredlöse». Omtalas ej efter 1328.
Hunfalvy [ho’nf alvi], P ä 1, ungersk
språkforskare och etnograf (1810—91), av tysk
härstamning (hans ursprungliga namn var
H u n s d o r f e r). Slöt sig snart helt till den
ungerska nationaliteten och dess strävanden
och blev en av grundläggarna av den nyare
ungerska jämförande språkvetenskapen. H:s
förnämsta arbete på detta område är »A vogul
föld és nép» (Vogulernas land och folk; 1864).
I tidskriften Magyar Nyelvészet (1856—61)
och den därpå följ. Nyelvtudomänyi
Közlemé-nyek, som han redigerade 1862—78,
publicerade han en mängd art. i finsk-ugrisk
språkvetenskap. I »Magyarorszåg ethnographiåja»
(1876; »Ethnographie von Ungarn», 1877) gav
han en utförlig framställning av de olika
folkstammarnas utbredning m. m. i Ungern förr
och nu och försvarade ungrarnas finsk-ugriska
ursprung mot Vämbéry, som ville göra dem
till turkar. Under sina sista år arbetade H.
ingående med den rumänska frågan. K. B. W.
Hungäria, nlat. namnform för Ungern.
Hunger (lat. fa’mes). Genom h. och törst
underrättas organismen om när den för sitt
uppehälle behöver ny näring, och detta sker,
långt innan bristen på sådan ger sig till
känna genom sina följder: avmagring och
nedsatt arbetsförmåga. Den första h. infinner sig
i regel på de tider, då man brukar intaga
sina måltider. Den karakteriseras av en
obestämbar känsla av tryck och gnagning i
maggropen och står i samband med uppträdandet
av sammandragningar i den tomma
magsäcken (»hungerkontraktioner»). Vid utspänning
av magsäcken genom födoämnen eller
osmält-bara ämnen upphör hungerkänslan. — H. av
annan betydelse (s v ä 11) uppträder, när
organismen en längre tid saknat föda. Då
uppenbara sig åtskilliga, i allm. dock rätt
obetydliga, sensationer framför allt i magsäcken och
tarmkanalen samt stor svaghet och matthet.
Även vid långvarig fasta äro obehagen
märkvärdigt obetydliga, vilket utrönts bl. a. på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
