Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hus, Jan (Johan, Johannes) - Husaby (kungsgård) - Husaby (Skaraborgs län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Hus—Husaby
148
Monumentet i Prag över Jan Hus.
Hus, J an (J o h a n, Johannes), tjeckisk
reformator (omkr. 1369—1415), f. i byn
Husi-nec i s. Böhmen. Blev vid Prags univ.
magister artium 1396 och teol. baccalaureus 1404
samt ägnade sig med glödande iver åt sin
akademiska verksamhet. Några av hans teol.
föreläsningar ha bevarats, bl. a. hans
kommentar till Petrus Lombardus’ »Quattuor libri
sententiarum» (1407—09). H. medverkade
kraftigt till att Praguniv:s organisation 1409
ändrades till förmån för tjeckerna; till
belöning valdes han hösten s. å. till univ:s rektor.
Efter prästvigningen (omkr. 1401) ägnade han
sig nitiskt åt predikoverksamhet. H. slöt sig
till den reformationsrörelse, som börjat i
Böhmen redan under kejsar Karl IV, och sökte
motverka den såväl bland prästerskapet som
bland lekmännen rådande sedeslösheten. I H.
fick rörelsen en ledare, vilken genom sitt
glödande temperament och sin djupa övertygelse
fångade icke blott Prags uppmärksamhet utan
även hela landets. Från 1402 var H. präst
vid Betlehemskapellet, grundat av två
Prag-borgare, för att Guds ord där skulle predikas
på tjeckiska. H. verkade först i samförstånd
med ärkebiskopen av Prag och ledande
kyrkliga kretsar. Snart tog dock ärkebiskopen
avstånd från H., påverkad av vissa högre
präster, som funnit sig besvärade av hans
nitiska uppträdande. H:s motståndare
påvisade hos honom en anslutning till den
engelske reformatorn John Wycliffe, vars
åsikter utövat stort inflytande på H:s
andliga utveckling, framför allt hans
sederefor-matoriska strävan. Liksom Wycliffe utgick
H. från Augustinus’ uppfattning om kyrkan
som ett osynligt samfund av de till frälsning
förutbestämda. Sin lära om kyrkan
utarbetade H. aldrig fullständigt, ehunl han ägnade
den en av sina mest betydande skrifter, »De
ecclesia» (1413). Först omkr. 1412 råkade H.
i öppen strid med kurian. Den direkta
orsaken till sammandrabbningen var, att H. —
liksom senare Luther — energiskt ingrep
mot avlatsmissbruken. H. lystes i bann och
måste på hösten 1412 lämna Prag. Med iver
ägnade han sig åt litterär verksamhet och
förkunnade både i tal och skrift sina
reformtankar bland lantbefolkningen. Dessa år till-
kommo hans mest betydande latinska och
tjeckiska skrifter; av de senare må nämnas
hans mycket spridda »Postilla». Vid konsiliet
i Konstanz, dit H. 1414 farit för att försvara
sin ståndpunkt, fängslades han trots kejsar
Sigismunds lejd och hölls fången först där,
sedan på slottet Gottlieben och därefter åter
i Konstanz. Hans upprepade begäran att få
offentligen inför konsiliet förhöras och
försvara sig med stöd av den heliga skrift
vill-fors icke. Av H:s motståndares anklagelser
och av citat ur hans skrifter sammanställdes
teser, vilka upplästes inför konsiliet. Då han
vägrade att återtaga dessa, överlämnades han
som obotlig kättare till den världsliga
myndigheten för att brännas. Han brändes 6 juli
1415; hans aska ströddes i Rhen.
H:s sedliga storhet ligger däruti, att han
i motsats till andra medeltida teologer, vilka
genom sina skrifter råkade i konflikt med de
ledande kyrkliga kretsarna, vägrade att
återtaga något av sina åsikter, såframt dessa icke
med stöd av den heliga skrift kunde bevisas
vara kätterska. Han satte alltså den heliga
skrift som högsta auktoritet i trosfrågor. H.
byggde icke upp något dogmatiskt system.
Likväl hade han en stor förmåga att vinna
den stora massan för sitt reformprogram;
delvis berodde hans framgångar på den
samtidigt pågående tjeckiska
nationalitetskam-pen. Genom sina tal och skrifter på tjeckiska
blev H. reformerande även inom språket. Om
hans efterföljare se Husiter. — I Prag
restes 1915 åt H. ett ståtligt monument, vid
vilket han årligen med stora högtidligheter
firas som martyr och nationalhjälte.
Litt.: Hus’ latinska skrifter ha utgivits i
8 bd av V. Flajshans (1903—08), hans
tjeckiska bl. a. av Fr. 2ilka (1900). Av den rika
litt. om H. må nämnas G. V. Lechler, »Johann
Hus» (1889; sv. övers. 1915); F. Lützow, »The
life and time of master John Huss» (1909);
A. Hauck, »Studien über Johann Huss» (1916) ;
Novotny-Kybal, »Mistr Jan Hus» (1919 ff.;
hittills 4 bd); T. G. Masaryk, »Jan Hus»
(1923); F. Strunz, »J. Hus» (1927). O. O-k.
Husaby, fordom namn på större kungsgård.
Ordets uppkomst sammanhänger sannolikt
därmed, att i vissa större byar, måhända i
allm. en i varje härad eller motsv. distrikt,
funnos konungens »hus», d. v. s.
förvarings-magasin för konungens naturainkomster,
gäst-ningsplats för honom och hans folk m. m. —
Husabyman, konungens fogde. S. T-g.
Husaby, socken i Skaraborgs län,
Kinne-fjärdings härad; 22,08 kvkm, 768 inv. (1928).
Omfattar sydöstligaste delen av Kinnekulle
(se d. o.) samt därintill liggande slättbygd.
1,688 har åker, 350 har skogs- och hagmark.
Egendom: Blomberg (se d. o.). Ingår i H.,
Skälvums och Ova (samt fr. o. m. 1 juni 1929
Kinne-Kleva och Sils) pastorat i Skara stift,
Kinna kontrakt. — Den av finhuggen sandsten
uppförda kyrkan är en a.v Sveriges äldsta. Den
består av västtorn, sannolikt påbörjat mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
