Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husberg, Karl Sigfrid - Husbloss - Husbock - Husbonderätt, Husbondevälde - Husby - Husbyggnadsteknik - Husbygård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Husbloss—Husbygård
152
na v. Otter, Boström och Ramstedt, blev juni
s. å. ecklesiastikminister i den sistnämnda och
avgick med denna, 2 aug. Han blev s. å.
landshövding i Älvsborgs län och tog avsked 1922.
H. var 1888—90 och 1897—1902 led. av Andra
samt 1891—93 och 1905—06 av Första
kammaren (moderat) och vann genom sin lugnt
övertygande och logiskt klara framställning
stort anseende som framstående debattör.
Han var led. av kyrkomötena 1893, 1898 och
1903, 1918, 1920 och 1925. H. anlitades i
många kommittéuppdrag, bl. a. som led. av
1895—96 års lappkommitté, samt var ordf, i
1911 års skogslagstiftningskommission. Ths.*
Husbloss, Ichthyoco’lla, Co’lla pi’scium, ett
limpreparat, som fås av simblåsorna hos
Aci-penser Huso (därav namnet) m. fl. störarter
(jfr Stör). H. kommer mest från Ryssland.
Kokas 1 del h. med 24 dir vatten, gelatinerar
vätskan vid avsvalning. H. nyttjas till
munlim, muschplåster och diverse tekniska
preparat. — Fisklim, förr dets. som h., nu
vanl. namn på lim, som fås från delar av
andra fiskar än stör. C. G. S.
Husbock, zool., se Långhorningar.
Husbonderätt, Husbonde välde, en
personlig makt över annan, numera icke i lag
närmare bestämd, ej heller utrustad med
särskilda skyddsmedel men dock erkänd som i
verkligheten förefintlig (uttryckligen om elev
i allmän uppfostringsanstalt, som säges stå
under dennas styrelses och föreståndares h.;
bl. a. i rusdryckslagstiftningen stadgas ansvar
för »husbonde» för honom underordnade
personers gärningar). C. G. Bj.
Husby, socken i Kopparbergs län, Hedemora
tingslag, n. om Hedemora, kring och n. om
Dalälven; 413,18 kvkm, 6,637 inv. (1928).
Odlingsbygder kring älven och Amungen m. fl.
sjöar i s.; höglänt skogsterräng samt sjöar
i n. 5,310 har åker, 30,035 har skogs- och
hagmark. Norra H., som är gammal bergslag,
bildar Stjärnsunds (se d. o.) kapellförsamling.
Järnverk vid Långshyttan (omkr. 1,800 inv.)
och Stjärnsund (omkr. 850 inv.). Egendomar:
Kloster, H. och Näs kungsgårdar. Pastorat i
Västerås stift, Hedemora kontrakt. — I H.
låg ett munkkloster (H. el. Gudsberga) av
cisterciensorden. Klostret, som stiftades 1477,
befolkades 1486 från Alvastra; det indrogs av
Gustav Vasa. Byggnaden är nu ruin.
Husbyggnadsteknik, läran om och det
praktiska tillvägagåendet vid ett
husbyggnadsarbete. H. inbegriper dels
byggnadsmaterialets användning, dels organisationen av
arbetet. Husbyggnaderna ha sin tekniska
benämning efter materialet i ytterväggarna, ss.
stenhus, trähus och korsvirkeshus; byggnaderna
uppföras på en grund (se
Grundläggning). Trähus uppföras av liggande el.
stående trä (timmer, plank) el. stolpresning, på
ömse sidor klädd med bräder el. på insidan
med skivor av faner, kork, trämassa el. dyl.,
vanl. med fyllning i mellanrummet. Trähus
göras numera ofta som standardhus, där
byggnadens olika element, ss. bjälklag,
takstolar, dörrar och fönster, färdigställas på
fabrik och hopsättas på byggnadsplatsen.
I stenhusen äro väggarna uppförda av
stenmaterial (natursten, tegel, betong etc.),
medan bjälklag och taklag oftast äro av trä.
Om för stenbyggnadstekniken betydelsefulla
material och metoder se Betong,
Bjälklag, Mur, Tegel och Valv. Arbetet
förenklas medelst maskiner samt genom
fabriks-mässig tillverkning av snickerier o. dyl. I
modern teknik användas i stor utsträckning
betong och järn, som tillåta smäckra
konstruktioner och stor frihet i formvalet och
därför äro särskilt lämpliga för byggnader
med få bärande konstruktioner och stora
dimensioner, ss. skyskrapor. För att överspänna
stora rum med fri golvyta användas bl. a.
fackverkskonstruktioner av trä. Om
korsvirkeshus se Bostad, sp. 945. Även
förekomma byggnader med fackverk av järn el.
betong och med facken fyllda av lätta,
värme-isolerande material (gasbetong, korksten etc.).
Av olika väggbeklädnadsmaterial böra
nämnas kryssfaner (se Faner) och masonit (se
Trämassa). Härvid ha eftersträvats stor
värmeisoleringsförmåga, lätthet men ändå
tillräcklig hållfasthet och i vissa fall
brandsäkerhet (jfr Byggnadskonst och
Järnkonstruktion).
Organisationen av ett husbyggnadsföretag
omfattar förberedande arbeten (val av tomt,
grundundersökningar, upprättande av
ritningar och beskrivningar samt ekonomiska
kalkyler), som utföras av olika sakkunniga
under ledning av en arbetschef, vanl.
byggnadens arkitekt, och verkställandet av själva
byggnadsarbetet, som i regel anförtros åt
entreprenörer. Ritningar och
arbetsbeskrivning upprättas av arkitekten i samarbete med
specialister för t. ex. värmeledning och
elektriska anläggningar. Byggnadschef är oftast
arkitekten; vid större byggen följer en
dagkontrollant arbetet på platsen. Ritningarna
underställas vederbörande myndigheters
granskning, vilka ha att fastställa dem före arbetets
igångsättande och sedermera tillse, att gällande
författningar följas (jfr Brandstadga,
Byggnadsordning,
Byggnadsstad-g a och Hälsovårdsstadgan).
Litt.: Uppsatser i Byggmästaren,
Byggnads-världen och Teknisk Tidskrift; V. Karlson,
»Lärobok i husbyggnadskonstruktioner» (6 bd,
1918—26); H. Kreüger, »De tekniska
vetenskaperna. Byggnadslära, I,
Byggnadsmateria-lier» (1920); K. Bildmark, »Entreprenadbok
för husbyggnadsarbeten» (1921); H. Bönisch,
»Byggnadshandboken» (1928); E. Kjellin och
O. Hökerberg, »Byggnadskonsten. Dess teori,
juridik och praktik» (1928). A. E-én.
Husbygård, säteri i Husby-Oppunda socken,
Södermanland, vid Husbyån, 21 km n. v. om
Nyköping; 772 har, därav 232 har åker;
tax.-värde 262,200 kr. (1927). Bildades 1642 av
Jakob Skytte och ärvdes av sonen G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
