Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huygens (Hugenius), Christiaan - Huygens’ princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Huygens, C.—Huygens’ princip
182
noggrannhet. H:s förnämsta insatser torde
falla inom mekanikens och optikens område.
Hans »Horologium oscillatorium» (1673) torde
kunna betecknas som ett av naturforskningens
genialaste verk. Där märkas bl. a.
framställningen om energiens bevarande (vis
viva-principen), utredningen om sambandet mellan
pendelns längd och svängningstid och
påvisandet av pendelns betydelse som normalmått.
Av stor betydelse äro teoremen om den
cirkulära rörelsens natur, vilka ge preludiet till
Newtons »Principia» (1687). H. upptäckte
senare lagarna för ljudets dubbelbrytning i
kalk-spat och ljusets polarisation genom reflexion
samt visade, att jorden måste vara avplattad
på grund av centrifugalkraften. Inom den
teoretiska optiken verkade H. banbrytande genom
att uppställa vågrörelseteorien för ljusets
utbredning (1690); se Huygens’ princip.
Av mycket stor vikt äro H:s insatser som
praktisk mekaniker. Han konstruerade 1656
det första pendeluret, vilket byggde på
användningen av två cykloidbågar, mot vilkas
konvexa sidor pendelns övre, mjuka del
växelvis svängdes. Denna typ av pendelur måste
emellertid övergivas men ersattes då av H.
med stela pendlar, vilka göra litet utslag. H.
uppfann även regleringen av mindre urs
rörelser medelst spiralfjäder. I samarbete med
sin bror Constantijn H. (1628—97)
uppfann han en ny metod att slipa och polera
linser. Ett flertal teleskop med enormt långa
fokallängder, växlande mellan 36 och 62 m,
konstruerades. Av H:s övriga
instrumentkonstruktioner må nämnas förbättringen av
luftpumpen och barometern, vilken senare H. tog
i användning för uppmätning av höjder. Med
sina teleskop utförde H. omfattande
astronomiska iakttagelser, vilka ledde till en rad av
upptäckter, ss. konstaterandet av fläckar på
planeten Mars’ yta (1659) och upptäckten av
denna planets rotation (ej publicerad), de
första pålitliga observationerna av den stora
Orionnebulosans gestalt (H. är icke dess
upptäckare, som ofta felaktigt uppgives) m. m.
H:s betydelsefullaste astronomiska upptäckt
är klarläggandet av Saturnussystemets natur.
H., som samtidigt upptäckte Saturnus’ sjätte
måne, Titan, visade 1655, att det växlande
utseendet av vad man förut trott vara en
trippelplanet var orsakat av att en mot
eklip-tikan lutande ring, som ingenstädes hängde
samman med planeten, omgav denna. I den
populärt lagda skriften »Kosmotheoros sive
de terris cælestibus earunque ornatu
conjec-turæ» (1698; »Kosmotheoros eller werlds
be-skådare», 1774) jämställas f. ggn stjärnorna
med solen i alla avseenden. Arbetet innesluter
bl. a. ursprunget till de moderna fotometriska
metoderna för stjärna vstånds bestämning. I
»Kosmotheoros» visar H. medelst analogislut
sannolikheten av existensen av ett stort antal
himlakroppar av alldeles samma slag som
jorden och säkerligen också tillhåll för levande
väsen.
Inom den rena matematiken har H. fäst
sitt namn vid en rad betydande upptäckter,
ss. teorien för evolutor och evolventer samt
teorien för kedjebråk. Han upptäckte och
undersökte egenskaperna hos cissoiden,
cykloi-den, katenarian och den logaritmiska kurvan.
Han utförde beräkningar av solida figurers
ytor och ett flertal kroklinjers längd m. m.
Grunden till sannolikhetskalkylen lades av H.
— 1888 började nederländska
vetenskapssocie-teten utge H:s »Oeuvres complètes» (15 bd
utkomna till 1925). Hans vetenskapliga
brevväxling offentliggjordes av Uylenbroek 1833.
Litt.: P. Hard.ing, »Chr. H. in zijn leven en
werken geschetzt» (1868). — H:s porträtt
återges på plansch vid sp. 184. K. Lmk.
Huygens [hoi^ons], Constantijn,
holländsk författare (1596—1687). Var i över 50
år privatsekr., rådsherre och skattmästare hos
huset Oranien och deltog i flera ambassader.
Han sysslade med allehanda vetenskaper, skrev
naturskildringar, satirer, lustspelet »Tryntje
Cornelis» (1657) m. m. Av H:s dikter utgavs
1892—99 en kritisk uppl. i 9 bd.
Huygens’ princip [höl^ans-], Chr.
Huygens’ berömda sats om vågrörelsernas
utbredning i ett medium. 1690 uppställde
Huygens undulationsteorien, enl. vilken ljuset är
en vågrörelse i världsetern. En svängning
(impuls), som utgår från en lysande punkt,
breder ut sig till en med växande avstånd
från punkten alltjämt växande vågyta, som
omsluter ljuskällan. I ett medium, som äger
isotropa egenskaper (se I so t rop), är
vågytan en sfär. H. antog, att varje punkt på
vågytan kan betraktas som utgångspunkt för
elementarvågor. Dessa åstadkomma en
märkbar effekt endast i de punkter, där de
sammanträffa i större antal och äro
likriktade. De sammansätta sig sålunda på grund
av sin interferens till den större våg, som
omhöljer dem. Teorien illustreras närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
